Darkangel

Innan jag återvänder till mitt vanliga harmoniska jag så ska jag kräkas lite över fackliga representanter också.

Hur kan man som facklig stjärna sätta sig i rehabmöten utan att ha någon som helst kunskap om just rehabilitering av sjuka människor?

Hur kan dom fackliga småpåvarna på arbetsplatserna vägra att utbilda sig på just det området?

Jag menar, är man löneförhandlare så går man kurser i all oändlighet för att bli en bra löneförhandlare. Oj så många kurser det blev för mig.

Ett skyddsombud får vackert tillbringa tid med att lära sig vilka lagar och avtal som gäller inom det området.

När jag läser tidningen från min fackliga organisation kan jag hitta kurser inom nästan vilket område som helst. Skulle kunna ägna resten av mitt liv åt att vidareutbilda mig genom deras olika kurser.

När arbetslösheten blir större och sjukskrivningarna börjar likna en epidemi så behövs ju också välutbildade fackliga ombud.

Men var finns utbildningarna inom rehab området?

Är det dags att vakna nu?

Rehabilitering är inte ett helt lätt område. Människor har svårt att hävda sig när dom blir sjuka. Spelar ingen roll hur tuff man är i vanliga fall. Dom flesta som är sjuka känner sig så små när dom ska försöka hävda sig.

Skyldigheter är arbetsgivaren bra på att informera om. Skulden ligger dessutom oftast tung på den sjukes axlar. Det räcker med att öppna vilken tidning som helst för att läsa om vilken belastning alla sjuka är för samhället.

Men finns det några rättigheter då? Ja, fråga facket. Men räkna inte med så många svar.