Darkangel

Försäkringskassan och mina läkare har varit ett bra stöd under den här tiden. Det tog tid att hitta bra läkare och sjukgymnaster. Men det gick.

Jag hatar dom fortfarande. Vägrade att delta i rehabarbetet. Gick inte på rehabmöten. Trakasserade mig när vi var ensamma på rummet och flinade upp sig utåt. Ville bara bli av med mig.

Jag förstår att chefer vill ha friska människor som sköter sina arbeten och inte är sjuka eller hemma med sjuka barn. Tyvärr är det en arbetsuppgift som kommer på köpet när man blir chef. Det är delvis därför dom fåren lite högre lön. Hos oss var lönen för cheferna rejält mycket högre. Ojoj!

Gjorde absolut ingenting för att sätta sig in i vilka regler som gäller vid rehabilitering.
Mina skyldigheter informerade ju arbetsgivaren om. Men facket…

Ja, dom satt av rehabmöten utan någon som helst kunskap. Orkade inte ens ringa till förbundsavdelningen och ställa frågor som dom behövde få svar på. Så ynkligt. Förbundsavdelningen har ju hur många resurser som helst.
Ombudsmän som specialiserat sig på rehabilitering, jurister. Ja, allt finns om man bara orkar ringa.

Men mitt fackliga ombud på jobbet fick inte tag på den person jag ville han skulle ringa till.
”Jag har inte fått tag på honom”, svarade han. Va?

En ombudsman som har mobiltelefon, mail, fax. En sekreterare som alltid svarar i telefon och har total koll på var ombuden finns. Ja, dom är svåra att få tag på.