Darkangel

Ibland är det svårt att veta vad man ska svara när folk ställer den oundvikliga frågan "vad jobbar du med nu då".

Jag varierar svaret beroende på vem som frågar. Hur och när man frågar. Om någon verkligen är intresserad så svarar jag som det är annars ljuger jag.

Japp, jag ljuger! Sån är jag!

Men jag är faktiskt trött nu på att prata om min sjukskrivning vid middagar. Less på folk som kräver att jag ska berätta alla detaljer rakt över middagsbordet. Så alla får höra. Helst vill ni väl ha sjukintyget tryckt upp mot näsan så ni kan få gotta er riktigt.

Var på en middag igår kväll när en av gästerna käckt vrålade över hela bordet "och vad gör du nu för tiden då?" till en annan av mina bordsgrannar.

Jag visste att han precis fått sjukpension och var lite ledsen över det. Alltså gjorde han som jag. Han ljög! Han berättade om hur fullt upp han hade med sin firma och sen så bytte han snabbt samtalsämne.

Hon som frågade visste också! Det är nästan alltid dom som redan vet som gastar högst har jag märkt.

Jag älskar normalt sett att prata om jobb. Mitt jobb eller andras jobb. Det är kul och utvecklande. Jag kan prata om alla typer av arbeten i evigheter.

Är  heller inte så extremt känslig så att alla måste tassa på tå runt omkring mig för att jag är sjukskriven i perioder.

Men ta det lite lugnt tack!

Måste ni alltid vråla så högt?

Kan vi inte äta middag på en fest någon enda gång utan att alla som är sjukskrivna, pensionerade eller arbetslösa ska förhöras.

Några små tips i all ödmjukhet kommer här.

• Fråga utan att gud och hela världen hör vad vi pratar om.
  
• Välj en bra tidpunkt.
  
• Skrik inte över hela matbordet.
  
• Var beredd på att svaret kanske kräver att ni måste lyssna också.

Då får ni nog svar av både mig och dom flesta andra som är sjukskrivna eller arbetslösa.

Då lovar jag att jag inte ska förhöra dig om hur det går med klamydia behandlingen. Sjukdomen du fick när du var ute och vänstrade med grannen. När din man var på tjänsteresa.

Nej men vad skriver jag? Jag bara skämtar!

Jag som är så ödmjuk och diskret.

Förlåt!