Slå tillbaka?
Han slet sig loss och sprang in i fikarummet och beklagade sig för dom andra tjejerna som jobbade där. Gissa om han fick något medhåll?
Alltså, det måste ju beror på vilka personer som är inblandade. Jag trodde att jag var en sån där person som skulle säga ifrån DIREKT om någon gjorde ovälkomma närmanden. Men det är bara det att närmanden inte alltid är klockrena antastningar. Märkte jag. På mitt senaste jobb är chefen psykopat, OCH äckligt nära. Men på ett väldigt psykande sätt, som är ursvårt att ta på. JAg har inte ens vågat säga ifrån. Än mindre ge igen... Och då är jag ändå rätt självsäker av mig - utåt. Men när man drabbas av vissa saker så kan det vara skitsvårt att säga ifrån. Det handlar ju ofta om en maktbalans, och är man i underläge redan från början är det svårt att hävda sig. Jag tror därmed att anmäla är det lättaste, men att ge igen kanske är det sundaste...
Re Alter ego:
Jag var en riktig mes när min chef trakasserade mig. Nu handlade inte det så mycket om sexuella trakasserier.
Men jag bara teg. Anmälde inte ens.
Lade skulden på mig själv. Allt var nog mitt fel.
Min chef var en jävla psykopat. Jo, jag känner till dom.
Jag var rädd för att förlora jobbet.
Dessutom pratade han ju ofta om att "alla andra" tyckte precis som han.
Då blir man ensam och isolerad. För naturligtvis trodde jag att han hade rätt.
Att andra upplevde samma sak såg jag inte när jag var sjuk.
Nog kan dom se till att maktbalansen inte rubbas.
Nu funderar jag på vad som var så farligt.
Jag fick ju sparken ändå.
Vilket elände. :)
Men värst var nog tiden när han gjorde livet till ett helvete för mig och för andra på arbetsplatsen.
Kanske skulle ha känts bra att få trycka upp honom i ett hörn?
/D