Darkangel

Mellan sommarens längtan och vinterns köld

Slå tillbaka?

Publicerad 2005-10-04 00:07:23 i Tankar,

Trakasserier på jobbet. Läste om det idag. Den artikeln handlade om sexuella trakasserier. Anmäl alltid, var rådet i den tidningen.

Pratade med en kompis om vad hon hade varit med om. Hon hade inte anmält.
Hade en lite annan taktik för att ta hand om problemet. En av hennes chefer var lite halvgalen. Han hade tryckt ner henne på ett bord och försökt köra upp handen under kjolen. Kul va?
Vid ett annat tillfälle hade han klämt henne rejält på bröstet. Hon var gravid då och tyckte att nu jävlar går det för långt. Så hon försökte snabbt grabba tag i kulorna på chefen. Missade lite så det blev nog mest att hon klöste honom lite med naglarna. Rejäla naglar hade hon så karlstackaren blev livrädd.
Han slet sig loss och sprang in i fikarummet och beklagade sig för dom andra tjejerna som jobbade där. Gissa om han fick något medhåll?

Efter det fick hon vara ifred. När hon slutade sa chefen att hon var den värsta medarbetare han någonsin haft. Hon tog det som en komplimang.

Är det en bättre taktik att ge igen?

Kommentarer

Postat av: Alter ego

Publicerad 2005-10-04 17:50:33

Alltså, det måste ju beror på vilka personer som är inblandade. Jag trodde att jag var en sån där person som skulle säga ifrån DIREKT om någon gjorde ovälkomma närmanden. Men det är bara det att närmanden inte alltid är klockrena antastningar. Märkte jag. På mitt senaste jobb är chefen psykopat, OCH äckligt nära. Men på ett väldigt psykande sätt, som är ursvårt att ta på. JAg har inte ens vågat säga ifrån. Än mindre ge igen... Och då är jag ändå rätt självsäker av mig - utåt. Men när man drabbas av vissa saker så kan det vara skitsvårt att säga ifrån. Det handlar ju ofta om en maktbalans, och är man i underläge redan från början är det svårt att hävda sig. Jag tror därmed att anmäla är det lättaste, men att ge igen kanske är det sundaste...

Postat av: Darkangel

Publicerad 2005-10-04 22:35:03

Re Alter ego:
Jag var en riktig mes när min chef trakasserade mig. Nu handlade inte det så mycket om sexuella trakasserier.
Men jag bara teg. Anmälde inte ens.
Lade skulden på mig själv. Allt var nog mitt fel.

Min chef var en jävla psykopat. Jo, jag känner till dom.
Jag var rädd för att förlora jobbet.
Dessutom pratade han ju ofta om att "alla andra" tyckte precis som han.
Då blir man ensam och isolerad. För naturligtvis trodde jag att han hade rätt.

Att andra upplevde samma sak såg jag inte när jag var sjuk.

Nog kan dom se till att maktbalansen inte rubbas.

Nu funderar jag på vad som var så farligt.
Jag fick ju sparken ändå.
Vilket elände. :)

Men värst var nog tiden när han gjorde livet till ett helvete för mig och för andra på arbetsplatsen.
Kanske skulle ha känts bra att få trycka upp honom i ett hörn?
/D

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela