Darkangel

Har sökt mitt fackliga ombud på förbundsavdelningen i flera dagar. Men hon är ständigt på konferens.

Nu blev jag riktigt förbannad och skrev ett långt mail imorse. Men fick omgående ett autoreply där det stod att hon var på konferens igen. När jag ringde till hennes mobiltelefon kom jag naturligtvis till mobilsvar och lämnade ett stressat meddelande om att jag ville att hon skulle ringa mig. Det gjorde hon.
När jag var i skogen med hunden. Och berättade att alla på förbundsavdelningen var på konferens. Ingen kunde läsa mitt mail. Den enda som fanns kvar på kontoret var en stackars praktikant som hade fullt upp med att svara i telefon.

Utan istället skulle jag faxa mitt mail till…?
Ja, gud vet var jag skulle faxa det. Jag var så irriterad att jag bara tjurvägrade att faxa några mail. Vi kom överens om att jag skulle ringa praktikanten för att få hennes mailadress. Sen skulle praktikanten faxa till den plats där hela förbundsavdelningen hade konferens. Mitt fackliga ombud skulle läsa mina frågor och sedan höra av sig.
När jag ringde till praktikanten var det upptaget för att alla ringde utav helvete idag. Men tillslut fick jag iväg mitt mail. Sen väntade jag på svar.
Naturligtvis ringer hon när jag står på Ikeas parkering med min trötta och irriterade far i bilen. Jag förklarar att det är helt omöjligt att prata nu. Vi måste bestämma en tid när hon kan ringa upp. Jag kan inte prata fritt om vad som helst när som helst.
Det hade jag ju redan skrivit i mitt mail som sedan faxats till… Ja ni vet.
Då börjar hon förklara sig och ursäkta sig medan jag stod på parkeringen och svettades och svor för mig själv. Farsan satt fortfarande i bilen och var ännu tröttare och ännu mer irriterad. Jag trodde att jag skulle få en hjärtinfarkt av ilska och stress. Eller en hjärnblödning. Hade inte hunnit äta något så mitt blodsocker var mycket lågt. Humöret var lågt.
Till slut får jag stopp på pratandet och vi bestämmer att hon ska ringa klockan fem på eftermiddagen.