Jag skrev tidigare om chefer.
När slutet på ett inlägg försvinner så blir tolkningen av texten något oklar.
Den här gången handlade min text om en person som jag känner väl och tycker mycket om. Jag har stor respekt både för hans yrkeskunnande och för hans engagemang som chef.
Hans svar var rakt och ärligt. Han varken fjäskade eller stammade när jag ställde min fråga. Att ”gilla att vara chef” är inte något ont i sig. Inte heller att man ”tycker om att bestämma”. Tvärtom känner jag respekt för människor som har modet att fatta beslut, i svåra ärenden, när dom accepterat en chefsbefattning. Har träffat alltför många som mest velat hit och dit. Som slickat uppåt och sparkat neråt.
I det här fallet vet jag dessutom att hans medarbetare har förtroende för dom flesta beslut han driver igenom. Samarbetet mellan chef och anställda på det här företaget är nog inte något stort problem. Tvärtom!
Behöver en chef vara omtyckt? Ja, det är ju en annan fråga som man kan fundera på.
En av mina absoluta hatobjekt på chefsfronten hade sin uppfattning klar. Han konstaterade kort och gott han inte behövde vara omtyckt eftersom han var chef.
Hans uppgift var att få fram resultat. Att leverera. Hans uppgift var inte bli älskad av alla.
Ibland kan jag nog känna respekt även för den åsikten.
En chefs enda uppgift är att få fram resultat. Det brukar man lära ut på dyrbara chefskurser.
Hur man får fram resultaten är däremot något man ibland glömmer bort på chefskurser. Eller vad tror ni?