Darkangel

Jag har skrivit att jag inte gillar yoga. Det stämmer fortfarande. Men det här med andningen är något som jag försöker att jobba med. Jag andas ofta helt fel. Thorakalandning med axlarna ända uppe vid öronen. Det är inte bra. Hela kroppen blir spänd och jag får ännu mer ont. Vilket gör att jag spänner mig ännu mer och får mer ont och så snurrar den negativa spiralen allt fortare. Något som fungerar och som jag använder mig av varje dag är ett program en sjukgymnast har gjort speciellt för mig. Det är en blandning av kroppskännedom och avspänning. Gör programmet några gånger per dag. Det hjälper. Men finns mycket kvar att göra ännu.

Hittade, efter mycket sökande, en sjukgymnast som arbetar med avspänning och kroppskännedom på heltid. Anställd av landstinget så jag behövde inte ruinera mig för att träffa henne. Vi hittade ett program som passar mig bra.  Tyvärr får man bara träffa henne 10 gånger sen kickas man ut. Meningen är att man ska fortsätta med kroppskännedom i grupp sedan men det var bara för absurt.

Jag är trött på alla grupper med sjuka människor.
Missförstå mig inte! Jag är inte trött på sjuka människor!

Men att träffas i grupp tillsammans och träna på avspänning eller vattengympa eller vad det nu kan vara ger mig frossa. Jag går hellre på vanliga träningspass på gym där det finns friska, pigga, glada människor än ”gruppar” med andra som vill älta sina sjukdomar i all oändlighet. Jag vill bygga på något positivt istället för fixeringen vid en sjukdom.

Många, i dom grupper jag gått på, har sett sin sjukdom som sin identitet. Det är livsfarligt!

Måste få ha sin fas av bearbetande och ältande. Det är en normal utveckling när man går igenom en kris. För att bli sjuk är ju faktiskt en kris. Det tar olika lång tid att gå genom dom olika stadierna. För några går det väldigt fort. Andra behöver längre tid. Jag behövde lång tid!

Men man måste komma vidare någon gång.

Ska aldrig låta sjukdomen bli ens identitet!

Har träffat människor som presenterar sig med sin sjukdom istället för sitt namn. Varning! Varning!

Nu vill jag att ni går loss på min text och skriver vad ni tycker.
För så perfekt är jag inte. Långt ifrån.
Jävlar vad jag ältar mitt lilla privata elände ibland. Jävlar vad jag läser om andra människor som krisar just nu. Och jävlar vad jag svär. Förlåt!