Stress förkortar livet
Om jag orkade med allt skulle jag jobba heltid. För då kunde jag arbeta mina timmar på arbetsplatsen och sen lämna jobbet och gå hem.
Gud vet hur många ärenden som ska uträttas denna vecka.
Gud vet hur mycket tjat jag ska lyssna på. Hur många utbrott jag kommer att få på min ”tärande sektor”. Kraven blir värre för varje vecka.
Bara Mumma ska följa med.
Vilken lycka att få sitta i lugn och ro framför datorn på dagtid. Att få läsa böcker på dagtid.
För enda tiden jag har någon lugn och ro är ju faktiskt på natten. Inte konstigt att jag har svårt att sova.
Jag vill inte vända på dygnet heller!
Och jag ska gå promenader ensam med hunden. Det märkte jag igår.
Ja, jäklar vad grannen skulle njuta av promenaden om jag vrålade att han ska hålla käften.
Det är ju inte hans fel.
Jag har läst i någon av kvällstidningarna om kvinnor som fått hjärtinfarkter. Då blev jag förstås ännu mer stressad. I Sundsvall är man tydligen bland dom sämsta i Sverige på att upptäcka och behandla hjärtinfarkter hos kvinnor. Den informationen var precis vad jag behövde. Hjälp!
Det gjorde jag också förut. Det hör till livet. Man kan inte softa jämt. Vill inte softa jämt!
Att jag måste ta det lugnt. Jag ska inte utsättas för stress.