Min Mumma
Min sötaste lilla Mumma är lite halt igen. Hon lekte med en hundkompis förra veckan. Dom sprang rätt mycket från början och hennes kompis sprang på henne några gånger. Mumma blev lite irriterad. Hon är äldre än kompisen och med ålderns rätt fräser hon ifrån. Men hennes kompis är bara två år och han testar igen. Och igen. Jag fick rädda Mumma från stora men snälla kompisen.
Efter den leken har hon haft ont i ett bakben. Hon är stel i benet. När hon ligger och sen kliver upp haltar hon så förbannat.
Men hon är pigg! Jag försöker att hålla henne lite lugn på promenaderna nu några dagar.
Mumma badar fortfarande i havet. Jag förklarar tålmodigt att hon gärna får dricka vatten men inte bada. Mumma fattar förstås inte ett skit av vad jag säger utan hon kliver glatt ut i vattnet och njuter av att svalka sig. Jag står på land och fryser och oroar mig.
Den här bilden är från september.
Nu sover hon bredvid mig. Precis bakom stolen på det kalla golvet. Jag känner hur kallt det är men hunden trivs.
Behöver jag berätta att hon har en fin hundsäng i arbetsrummet?
Att hon naturligtvis har mattor att ligga på?
Att hon har en annan hundsäng i sovrummet?
Att hon gärna får sova i min säng? Nej, det förstår ni nog.
Men min lapphund föredrar ett sova på ett kallt golv.
Så här vill jag att Mumma ska sova! På min varma kofta.