Darkangel

Det bästa med dagen igår var att Pyret ringde alldeles frivilligt. På dagtid. Från jobbet.

Det känns bra att han finns på jobbet fortfarande. Jag gillar inte förändringar. När han slutar där blir jag jävligt störd.

Vi träffas inte men pratar i telefon emellanåt. Jag gillar det. Jag saknar hans telefonsamtal. Jag är omgiven av tröga människor så det känns underbart att prata med en människa som är långt ifrån trög. Inga problem med att byta samtalsämnen med honom. Han har definitivt en rörlig hjärna. Det gillar jag.

Jag minns mycket positivt av Pyret. Skit i det negativa nu. Det är historia.

Det positiva är att han gör mig glad. Jag har aldrig skrattat så mycket som när vi träffades.
Han gör mig fortfarande glad. Så långt har jag kommit. Halleluja!
Det kan bli bättre! Det trodde jag inte.