Darkangel

Mellan sommarens längtan och vinterns köld

Jag är utredd

Publicerad 2007-02-09 02:48:13 i Hälsa och ohälsa,

Jag skulle förklara lite mer om studien. Men det kom en massa saker i vägen.

Det är försäkringskassan som utför studien med hjälp av Statistiska centralbyrån.
Försäkringskassan har valt ut 16 000 långtidssjuka från sitt register. Dom får svara på frågor av den typ som jag skrev om i tidigare inlägg.
För att få en jämförelsegrupp har SCB slumpmässigt valt ut 5000 personer ur sitt register som omfattar hela befolkningen. Eftersom slumpen råder så kan jämförelsegruppen bestå av både friska och långtidssjukskrivna.
Min medverkan är frivillig. Om jag inte svarar på frågorna kommer ingen annan att ersätta mig. Det redovisas senare som bortfallsfrekvens i den färdiga forskningsrapporten.
Allt är standardförfarande.

Man kan inte välja att vara med i just den här studien.
Man kan heller inte avsäga sig allt framtida ”samarbete” med SCB.

Att jag deltagit i flera studier är delvis en slump. Åldern spelar en viss roll. Ju äldre man är desto fler studier hinner man avverka.
Många långtidssjuka har, precis som jag, deltagit i många undersökningar men då som ”patienter”. Frågorna är så lika varandra att man knappt kan skilja den ena forskningsstudien från den andra.

Från början var jag engagerad. Det kändes som om frågorna och svaren hade stor betydelse.
Med åren känner jag bara leda så fort jag får en ny enkät att svara på.
Nu vägrar jag. Jag skiter i deras jävla studier.
SCB kommer att skicka påminnelser som jag kommer att arkivera i papperskorgen.

Det finns hur många studier som helst på det här området. Det är bara att plocka några ur högen.
Använd resultaten och gör något konstruktivt.

Lite roligt har jag dock åt en mening i häftet. Det står:
"Dina svar kommer att användas endast i forskningssyfte och under inga omständigheter påverka din rätt till ersättning från Försäkringskassan."

Ja, som långtidssjuk oroar man sig ständigt. Så det är väl bra att utredarna tydliggjorde just den biten.

Personligen är jag mer oroad över vad politikerna ska hitta på härnäst.

Jag är utvald

Publicerad 2007-02-08 13:56:01 i Hälsa och ohälsa,

Statistiska centralbyrån förgyller min dag. Inte.
Jag har fått ett brev med frågor från SCB.

Så här skriver dom:
”Allt fler människor har blivit långtidssjukskrivna. Vi behöver lära oss mera om hur hälsan och livssituationen utvecklas i olika grupper i samhället. Syftet med denna undersökning är att skaffa oss underlag till hur insatserna från försäkringskassan, hälso- och sjukvården och arbetslivet kan förbättras.

Vi ställer därför frågor dels till långtidssjukskrivna, dels till en jämförelsegrupp ur befolkningen.
Du tillhör jämförelsegruppen…

Jag tillhör alltså jämförelsegruppen. Intressant.
Jag trodde att jag var utvald p.g.a. min sjukersättning. Så fel jag hade. :)

Men jag är så trött på alla undersökningar om långtidssjukskrivna.
Jag är så trött på alla förutfattade meningar om långtidssjukskrivna.

Jag tror att jag har svarat på minst 10 olika enkäter tidigare.
Med samma typ av frågor.
Frågor om mediciner, besvär, utbildning, inkomster…

Jag vill inte svara på fler enkäter.
Jag vill se resultat från tidigare studier först.
Jag går ut i strejk.

Har ni hittat självkänslan genom boken?

Publicerad 2007-01-12 09:21:39 i Hälsa och ohälsa,

Mia
I någon blogg läste jag att Mia Törnbloms bok Självkänsla nu visar ungefär hur KBT fungerar.
Hur man jobbar.

Nu tror jag inte om det är KBT hon använder. Eller…? Men kanske något liknade.


Hon har en metod som är grundad på en egen och gedigen erfarenhet.

Och boken är underhållande.

Även jag som var lite kritisk hittade många saker som verkar kloka.

  Jag läser om boken för att se om jag är mer intresserad nu. Ibland är jag inte på humör för böcker.
Men nu kanske jag blir frälst. :)

Ni som har läst boken kan väl berätta om det påminner om KBT.


Berätta gärna om ni följt hennes tips. Var det flipp eller flopp?



Andra bloggar om: , , ,

Ni sovm provat KBT, se hit!

Publicerad 2007-01-12 08:32:44 i Hälsa och ohälsa,

Sen det värsta då. KBT, kognitiv beteendeterapi.
Det lät vettigt i våras när jag och läkaren pratade om det. Men nu? Jag vill absolut inte.


Jag värjer mig mot alla sjukhusbesök där man ”bara” ska prata. Är kräkstrött på att prata.

Jag vill inte återkomma varje vecka under en period. Det känns som ett straff.

Jag vill inte ha några hemuppgifter. För det får man, har jag förstått.

Brukar sällan gilla pratmänniskor i sjukvården.

Vill heller inte åka till stan under denna period när det ofta är halt och stora problem med att ta sig någonstans utan att vara rädd för att köra av vägen.

Men om KBT kan hjälpa mig att hitta ett sätt att varva ner, somna lättare m.m. så är det en revolution.

Jag läser om människor som fått hjälp med sina sömnproblem av KBT. Det låter positivt. Fast tidningar skriver sällan om misslyckanden.


Här är jag mest tveksam. Jag kan inte fortsätta att flytta fram tiderna.
Den här KBT-nissen har avsatt tid för mig varje vecka.
Jag upptar någon annans plats om jag inte snabbt bestämmer mig. Det är lång kö till KBT.


Det går inte att kontakta mottagningen via mail. Otroligt dåligt!
Bara med telefon, fax och brev. :(
Och jag kan inte längre skicka fax. Jag skickar brev nu istället när jag vill något. Allt för att undvika telefonsamtal på den enda timme dom har telefontid. En timme! Också otroligt dåligt!


Jaa, vad göra?



Update ett dygn senare

Det är lite svårt att ta ursäkterna på allvar. :)
Vädret... Ja, hade det varit sommar så hade jag klagat på att det var för varmt.

Jag vill inte gå. Så enkelt är det.
Ibland får jag bara nog. Av allt som har med sjukvård att göra.
Ska ändå fundera lite till.
Jag kan ändra mig. Det har hänt.


Andra bloggar om: , ,

Försöker så gott man kan

Publicerad 2006-11-22 23:50:45 i Hälsa och ohälsa,

Jag blandade ganska friskt i tidigare inlägg.
Det finns olika utbildningar i dessa branscher.
Några utbildningar är långa och seriösa.
Några som arbetar inom området är själva mycket seriösa och kunniga.

Några vill ge en guldkant på tillvaron för stressade människor.


Personligen skulle jag rekommendera sex som avslappning. Anytime!

Eller bakelser och seriöst tv-tittande.


Nåja. Det ena behöver inte utesluta det andra.

 


Men nu förstår jag precis varför man var så stora motståndare mot behandlingar av alla former på dom rehabresor jag varit på. Det handlar om beroende.

 


Men vem är jag att döma?



Andra bloggar om:

En hel värld

Publicerad 2006-11-22 23:45:56 i Hälsa och ohälsa,

Indisk huvudmassage, reikihealing, chokladmassage, framvagnsinställning, andlig healing, ayurvedisk yogamassage, chakraflödesmassage, klassisk massage, taktil massage, tarokortläggning, shiatsuterapi, koppningsmassage, yogaflow, frigörande dans, frigörande andning, storseans, privata sittningar, ansiktsmassage… nu orkar jag inte mer.
Men det här är ett smakprov på vad som kan erbjudas i form av olika behandlingar, kurser och "andlig" vägledning i Hålan. Kollar jag vad som finns i hela Sundsvall så kan jag fortsätta att skriva tills det blir morgon.

Jag vill ju gärna vara en förstående och tolerant människa men vissa delar av det här får mig att känna en viss förundran.


Jag har själv prövat minst tre av ovanstående behandlingar. Trevligt? Absolut!

En form av behandling var faktiskt mycket behaglig.
Men det botade inte mina problem med kronisk värk, trötthet eller sömnproblem. Det var kul för stunden. Kostade ohyggligt mycket pengar.


Minst två terapeuter var själva utbrända. Eller hade åtminstone varit det. Dom lämnade olika uppgifter till olika kunder.

Men först hade dom varit sjuka och sen skulle dom behandla sjuka människor.
Känns för mig som att en blind leder en blind. Fungerar sällan bra.

I båda fallen så blev terapeuterna återigen sjuka och var själv tvungna att gå på behandling hos någon som jobbade med rosenmassage, schamanism, kristallterapi…

Det tar liksom aldrig slut.


Jag fick nog. Vägrade att gå på en enda behandling till.
Men det är klart. Jag blev ju inte frisk heller.
Jag borde kanske prova magnetterapi, doin, medveten närvaro…

Eller möjligen rulla mig i tjära och fjädrar och lägga ut bilderna på bloggen. Det känns ungefär lika lockande.


En av behandlingarna har förresten inget med kropp eller själ att göra. Någon som vet vad?



Andra bloggar om:

Ljusterapi

Publicerad 2006-11-18 03:32:46 i Hälsa och ohälsa,

Jag tycker mycket om regn. Men mörkret den här årstiden är lite påfrestande.
Jag har funderat lite på varför jag skriver så ofta om vädret i min blogg. Verkar aningen besatt av vilket väder det är varje dag.
Men jag har alltid jobbat på arbetsplatser där det varit riktigt ljust. Rejäla lampor överallt.
Jag har åkt från min lägenhet och kommit in på en ljus arbetsplats.
Nu jobbar jag ju inte. Utan vandrar runt i halvdiset hemma i huset.

Läste för ett tag sedan i vår lokaltidning om den sjuksköterska som tidigare ansvarade för ljusterapin på sjukhuset. Hon hade alltid en ljusterapilampa tänd på sitt arbetsrum. Den stod bredvid hennes dator.
Verkade vara en bra idé.

Jag har funderat på att köpa en lampa. Men när jag provade ljusterapi på sjukhuset så kunde jag inte sova på en vecka.
Nu är ljusterapin nerlagd. Det finns inte forskning som visar att det verkligen fungerar. Påstår man.

Jag vet inte. Jag lägger hellre pengarna på julpynt. Det lyser ju också upp. Fast på ett annat sätt. 


45
Den här lampan kostar 1780 kronor.
Kan köpa mycket för dom pengarna. Suck!

Om någon har en ljusterapilampa hemma så får ni gärna berätta om det fungerar.


Andra bloggar om: ,

PepsiMax och du är vad du äter

Publicerad 2006-10-23 04:30:14 i Hälsa och ohälsa,

Nu har jag druckit så mycket PepsiMax att jag inte kommer att sova inatt. Det var så gott. Jag brukar aldrig dricka Pepsi på kvällen men nu var jag så sugen. Dricker det inte mer än två gånger i veckan men nu kunde jag inte låta bli.

Jag är lite rädd för Anna Skipper i tv-programmet: Du är vad du äter. Snart kommer hon hit och tvingar mig att äta levande föda. Hon kommer att tvinga mig att dricka detoxdrinkar som jag spyr av. Urk, vad äckligt.
Trodde att levande föda upphörde att existera som kostråd för ca 20 år sedan. Men allt kommer tillbaka. Allt som är äckligt.

Jag tycker att programmen påminner om hur sekter fungerar. Först ska man avprogrammeras.
Allt som man gillat förut ska bli äckligt. Maten är äcklig. Kroppen är äcklig.
Man kommer att dö en förtidig död pga av övervikt.
Och om man nu skulle leva några år till så är man dömd till ett eländigt liv med sjukdomar som alla beror på felaktiga kostvanor. Cancer, diabetes, hjärtkjärlsjukdomar, stroke… Listan kan göras hur lång som helst.
När deltagarna i programmen fåtts att inse hur felaktigt dom levt, och helst klämt fram några tårar över hur misslyckade dom är, så ska dom omprogrammeras.
Det nya livet ska fyllas med råd som kostexperterna bestämmer. Spelar ingen roll om råden saknar vetenskaplig förankring.
I två månader följer deltagarna den nya sanna linjen för ett bättre liv. Och naturligtvis lyckas alla. Åtminstone i två månader.

Tralala vad lyckliga vi blir!

Det enda program jag gillat i serien var när Bert Karlsson var med. Han bjöd på motstånd. Han grät inte.
Han gjorde bara matematiken. Konstaterade att han åt och drack inihelvete för mycket utan att motionera. Han käftade emot när kostråden blev för extrema. Och då blev det inte så gravallvarligt. Det blev faktiskt roligt. Mänskligt. Anna visade att hon har humor.

Jag skrattade när han låg i soffan med en hög mumsmums på magen.

Bert Karlsson och jag har något gemensamt. Vi gillar mumsmums. Men jag äter inte godis just nu. Jag har bara druckit PepsiMax. Men det är förbjudet. Ah…

Snart står hon väl där i dörren en morgon.

Pillerdags

Publicerad 2006-10-17 07:10:50 i Hälsa och ohälsa,

Vaknar punktligt klockan sex för nu är det dags att ta värktabletter. Så dom får effekt tills jag ska kliva upp. En näve åt mig och två piller åt Mumma.

dosett Min hjälpreda


dosett 2Mumma slipper en dosett.

Jämmer och elände avsnitt 3

Publicerad 2006-10-10 15:58:19 i Hälsa och ohälsa,

Men på kvällen i går började jag frysa. Jag bäddade ner mig i sängen och somnade en stund. Vaknade och hade ont och mådde riktigt dåligt. Kändes ungefär som en influensa. Värk i hela kroppen och feber. Men det är ingen influensa. Bara vanliga Sjögren som är på besök igen. Och herr Sjögren kan, uppriktigt sagt, få dra åt helvete.

Nu har jag legat hela dagen. Grannen fick gå promenaderna med hunden.
Det finns en medicin till som jag ska lägga till när det blir för bedrövligt. Men jag mår så illa av Plaquinil. Alltså får jag välja mellan att ha ont och inte komma upp ur sängen eller att må illa och knappt komma upp ur sängen.
Pest eller kolera.

Jämmer och elände avsnitt 2

Publicerad 2006-10-10 15:55:01 i Hälsa och ohälsa,

Alla som har kronisk värk vet hur underbart det är när man är smärtfri en dag. Det känns som man svävar på moln. Det känns ofattbart att man brukar ha så ont i vanliga fall. Man njuter av att må bra. Det är ju så här livet ska kännas.

När värken kommer tillbaka med full kraft så känns det så fullständigt knäckande. Det är nästan bättre att ha ont varje dag. Så man inte glömmer.

Igår glömde jag och gick en alldeles för lång promenad. Jag var helt utslagen på söndag och tog i för hårt på måndag. Det är så dumt men jag vill ju passa på att njuta. Hade lite svårt att ta mig hem. Men det gick ju tillslut.

Jämmer och elände avsnitt 1

Publicerad 2006-10-10 15:53:14 i Hälsa och ohälsa,

I dag har jag en riktig skitdag. Vaknade och hade så ont att jag knappt tog mig upp ur sängen. Ryggen och nacken värkte så jag knappt kunde andas.
Smärtfri igår. Och så eländigt utslagen idag.
Min sjukdom, Sjögrens syndrom, går i skov och jag har en riktigt dålig period nu. Jag vill bara inte erkänna det.

Fanatisk eller fantastisk?

Publicerad 2006-09-29 04:31:49 i Hälsa och ohälsa,

Nu är inte jag så fanatisk när det gäller mat. Vill inte äta och leva som dom duktiga tjejerna gör i tv-programmet ”Du är vad du äter”. Den svenska versionen av programmet.
Jag tycker att dom som är med i programmet gör det fantastiskt bra som får så bra resultat på bara två månader. Hoppas att dom fortsätter och håller kvar vid dom goda vanor som passar just dom.

Den engelska versionen av programmet är helt vidrig. Tycker jag! Damen som leder programmet pratar bara om bajs. Jag är så trött på att höra henne tjata om att deltagarnas avföring är det värsta hon undersökt, sett och luktat på. Det blir för mycket för mig. Jag vill inte veta mer om deras bajs!

Kan det bli bättre?

Publicerad 2006-09-29 04:29:06 i Hälsa och ohälsa,

Jag önskar att jag kunde säga att jag sköter om mig själv lika bra. Men icke. Har tappat motivationen. Promenaderna går jag alltid men maten är jobbig. Jag är aldrig hungrig utan tvingar mest i mig maten.

Igår åt jag min vanliga vinterfrukost för första gången efter sommaren. Gröt gjord på fiberhavregryn, blåbärssylt, mjölk, ett kokt ägg, ett litet glas juice och gott te. Vilken skillnad det gjorde. Jag var pigg hela dagen efter en så bra start. Hela sommaren har jag ätit yoghurt och flingor till frukost. Möjligen tvingat i mig en macka. Min sommarfrukost var god men jag fick inte mycket energi av den.

Jag är en typisk teoretiker nu igen. Vet så väl att rehabilitering inte bara handlar om träning, gå hos sjukgymnast/naprapat/massör eller vad man nu väljer. Det omfattar hela livet. Och det omfattar definitivt maten. Man blir inte frisk av att äta dåligt.
Måste skärpa mig när det gäller praktiken också.

Veckan

Publicerad 2006-09-29 04:24:12 i Hälsa och ohälsa,

Veckan har varit ganska bra. Lite varanannandags vecka. Ena dagen är jag i toppform och nästa dag är jag helt slut.
Idag var det en bra dag. Vi gick en lång promenad. Var ute i skogen i nära tre timmar.
Mumma är i toppform. Hon blir piggare och busigare för varje dag som går.
Hon plågades av värmen i somras. Hade badförbud eftersom hon fått klåda och ett sår med bakterier i.
När hon inte fick bada ville hon inte gå promenader alls. Och naturligtvis gick hon upp i vikt. Det gjorde inte saken bättre. Hundar med ledbesvär ska absolut inte vara överviktiga. Hon rörde sig stelt och haltade en hel del. Det handlade bara om 2 kilo men det räckte.
Nu har jag varit stenhård med hennes mat. Inga onödiga godsaker. Långa promenader. Mycket bus. Det märks direkt. Jag har inte vågat väga henne ännu. Men det syns att hon gått ner i vikt. Ska väga henne i helgen och se hur mycket fett som försvunnit.

KBT

Publicerad 2006-09-17 06:46:29 i Hälsa och ohälsa,

Den långsiktiga planen för att åtminstone må bättre är KBT, kognitiv beteende terapi.
Jag vet inte så mycket om vad det är. Har inte satt mig in i hur dom jobbar.

Tror att det handlar om att förändra negativa tankemönster till mer positiva. Det behöver jag.
Har annars varit allergisk mot alla som vill prata.
Men det här är nog något annat. Mer praktisk handling.

Att bryta negativa tankesätt och negativa mönster behöver jag verkligen.

Jag väntar med spänning på att få min första tid. Har fått förtur för kön är extremt lång.

Min läkare är bra! Måtte han inte sluta igen.


Är det någon som testat KBT?


Andra bloggar om: , ,

Darkangels medicin-closet

Publicerad 2006-09-16 08:04:51 i Hälsa och ohälsa,

Missbrukare som undrar hittar inget godis hos mig.
Mest svampmedel (har aldrig svamp nu). Men den är dyr. Kan inte slänga den utan vidare. 
Kortsisonkräm (behöver den sällan) och mängder av ett gram Alvedon.
Gamla allergitabletter (är inte allergisk). Har kastat några nu.
Några olika sorters värktabletter, hormonpiller och Vagifem som räcker  tio år. Suck!
Antidepp-piller som aldrig använts. 

Finns alltså inget moffe eller andra godbitar här. Så ni som vill ha det får leta någon annanstans!

Däremot har jag enorma mängder Fenuril kräm. Hur jag ska göra av med den krämen innan den blir för gammal vete fan? Bre den på smörgåsen?

Någon som behöver Vagifem, Fenuril eller svampmedel?

Idyllisk vovve

Publicerad 2006-08-13 05:13:30 i Hälsa och ohälsa,

Men min sötis till hund gör det ändå till en glädje att vakna.
Även om jag vill ligga kvar i sängen så blir jag glad av att se Mumma vakna. Ingen lång startsträcka för henne på morgonen.
När hon märker att jag vaknat på riktigt så kommer hon fram till mig och nosar lite. Sen är det ett glatt skall som säger ”kom igen nu matte. Upp och hoppa. Äntligen en ny dag”.
Åtminstone tror jag att hon säger det.

5800

Ingen idyllisk sömn

Publicerad 2006-08-13 05:09:03 i Hälsa och ohälsa,

Det känns som en evighet sedan jag hade en smärtfri dag.
Faktum är att det är en evighet. Närmare bestämt 11 år. Ska man fira det? Nej, det är inte mycket att fira.

Men jag har glömt hur det var att vara smärtfri. Jag kommer inte ihåg hur det känns att inte ha ont. Att vakna på morgonen utan att känna som jag sovit i ett stenröse.

Jag kommer inte ihåg hur det känns att sova normalt. Men en gång i tiden somnade jag precis som vanliga människor gör. Vilken lyx det känns som. Att bara lägga sig och somna innan huvudet landat på kudden. För att inte tala om helgerna när jag sov ut på morgonen. Vaknade och låg kvar i sängen och myste. Somnade om och hoppade upp ur sängen pigg och utvilad.

Nu sover jag i tretimmarspass. Sen är det dags att gå upp och röra sig. Två tretimmarspass med hjälp av sleeping pills är inte samma sak.

Bad to the bone

Publicerad 2006-05-08 01:07:00 i Hälsa och ohälsa,

I morgon uppdaterar jag bloggen, tänkte jag. Berättar om det som hänt i helgen.
Men insåg snabbt att jag knappast kommer att skriva så mycket imorgon.

Ska fotografera mina ögon. Ögonbottnarna?
Jag vet vad jag ska göra på sjukhuset men är för trött för att skriva ikväll.
Vet bara att mina ögon måste vara bland dom mest undersökta ögonen som finns i detta land.
I morgon kommer pupillerna att vara stora som tefat. Ögondropparna man får har den icke trevliga effekten. Solen kommer att bränna i ögonen.
Det tar ett dygn innan jag återhämtar mig efter det.

Väntrummet på ögonmottagningen dränerar människor på all energi. Efter fem minuter där är kroppen helt utan syre. Hjärnan känns som mos.
Jag brukar vilja lägga mig på golvet och sova. Men det gör man ju inte.
Utrustar mig med mp3spelare och solglasögon. Hoppas att pinan blir kort.

Helgen då?
Jag lånar ett ord som Anna använder ofta. Insane.



Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela