Darkangel

Men resten av natten då?

Ja, då vaknade jag minst hundra gånger. Lätt överdrift kanske, men det kändes så.
Jag fick aldrig en chans att komma ner i djupsömn.
Dom flesta gångerna somnade jag om men vid femtiden så värkte ryggen så mycket så jag var tvungen att kliva upp. Måste röra mig. Jag plockade undan tvätt. Plockade undan kläder som låg utspridda i sovrummet. Och skrev lite i bloggen.

Sen försökte jag somna om. Var fortfarande kräkstrött. Sov någon timme och sen vaknade jag igen. Och då fanns det ingen möjlighet i världen att somna om. Jävlahelvetesförbannadeskit.

Mumma vill sova minst till klockan tio så hon blev lite sur.

Så nu sitter jag här med huvudvärk och en trött och värkande kropp. Jävlahelvetesförbannadeskit.

Men det kanske blir bättre efter min goda frukost.

Börjar i alla fall med att pigga upp mig genom att lyssna på julsånger.

Efter att inte ha fått sova på två nätter så hoppades jag att det var dags nu.
Gjorde misstaget att lägga mig och vila vid halvsjutiden. Stort misstag! Jag somnade förstås. Och sov så gudomligt skönt i en halvtimme. Helt avslappnad och varm i kroppen. Precis som jag brukade sova för ca 10 år sedan innan jag blev sjuk.
Men Mumma skulle ut på kvällspromenad så jag tvingade mig att vakna.
Var så trött att jag mådde illa.
Mumma var snabb så efter bara fem minuter var vi inne igen.
Jag kastade mig ner i sängen och kollade Bones i tv. Blev trött och somnade innan Grey’s anatomy började. Vilket helt klart visar hur slut jag var.

Jaha! Nu har värken hållit mig vaken hela natten. Var tvungen att kliva upp ur den varma sköna sängen för det kändes som ryggen skulle gå av.

Har besökt mina favoritbloggar och skrivit kommentarer. Äntligen! Jag är inne i en trött period nu.

Men före sju ska jag väl somna.

Ingen idé att kliva upp nu för då kommer jag att få tortera mig med elchocker för att hålla mig vaken hela dagen. Och det verkar inte kul.

Jag har kämpat med att ändra mina sovtider dom senaste veckorna. Försöker somna före tre på natten. Att sova från 3 till 10 är ett perfekt  första steg. Och det går så in i helvete åt skogen. Jag somnar senare och senare. Rekordet var klockan 9 på tisdag.

Jag måste förstås ha tålamod. Det tar månader innan jag kan ställa om sömnrytmen.

Men i natt måste jag få blogga lite. Annars vet jag en som går bananas. Jag läser mina favoritbloggar varje dag men hinner aldrig kommentera. Det känns så futtigt.

Så nu sitter jag här igen.

Men han fick mig att fundera.
Träningen i sig var nog okej.

Men det betydde också bilresor i sex mil dom kvällar jag tränade.

Det betydde att jag måste passa tider på kvällen när jag normalt vill vila.

Det betydde att jag måste ladda om efter den långa hundpromenaden mitt på dagen. Hinna äta, vila och sen kasta mig i bilen för att köra till gymmet.

När man är frisk är det kanske inte några större problem men för mig blev det nog för mycket. Jag har känt samma trötthet klubba ner mig när jag börjat gå en kurs eller överhuvudtaget haft någon planerad aktivitet just på kvällstid. Jag orkar fan inte.

Att passa tider stressar mig dessutom otroligt mycket.

Jag är fortfarande mycket pigg trots att vintern närmar sig med stormsteg.
Ifjol kom den stora tröttheten exakt den 13 oktober.
Det kändes precis som att gå in i väggen igen. Jag orkade knappt upp ur sängen den morgonen och trodde att jag höll på att bli förkyld. Men det var ingen förkylning. Det var den stora höstbluesen som slog till. Trodde jag.
Det blev en så stor omställning eftersom jag mådde så bra fram till just den 13 oktober. Sen gick jag som i dvala fram till tidigt på våren.

När jag träffade min underbara läkare så berättade jag det. Han tyckte inte att det lät som en typisk depptripp men visst… alla är olika osv.

Däremot var det ganska typiskt för personer som är utbrända. Just att man kan sätta ett datum på när man känner av den ”stora” tröttheten igen.

Annars är det ganska vanligt att det är omgivningen som först märker att något är fel.

Han undrade om jag inte tagit i för mycket. Jag hade bl.a. kommit igång med träning på gymmet och stortrivdes med Body Combat.

Nej, svarade jag. Jag tog det lugnt med träningen så det var inga problem.

Sen jag blev utbränd, för många år sedan, har jag blivit överkänslig för ljud.
Inte alltid men irriterande ofta.
Ljudet från en dörr som stängs med en smäll irriterar mig. En tv-apparat med för hög ljudvolym gör mig galen. Om det inte är min egen förstås.
En telefon som ringer får mig att hoppa högt, trudelutten när jag får ett sms skrämmer ibland nästan livet ur mig. Skrammel och skrik från dom jag kallar ”min tärande sektor” får mig att vilja mörda. Lätt överdrift förstås. Jag kommer inte att mörda någon.

Jag tror att känsligheten för ljud är vanlig hos utbrända människor.

När blivit riktigt sjuk för flera år sedan och behövde all vila jag kunde få blev en släkting allvarligt sjuk.
Flera gånger ringde man från sjukhuset på natten och ville att vi anhöriga skulle komma in för nu var läget allvarligt. Och det var bara att kasta sig ur sängen och åka.

I fortsättningen vaknade jag ofta av att jag trodde att telefonen ringde. Tillslut satt jag i sängen och vågade inte somna av rädsla för att telefonen verkligen skulle ringa..

Det här är många år sedan det började. Och enligt många experter går ju utbrändhet/utmattningsdepressioner över.
Efter två år var man visst frisk igen hörde jag senaste experten säga med stor pondus.
Men vissa saker tycks vara svårare att slippa.

Hade inte tänkt sitta här vid den här tiden. Jag försöker vända dygnet så jag slipper vara vaken hela natten. Somnade gott av ren utmattning tidigt i natt. Utan sömnpiller.

Men glömde öronpropparna. För jag vaknade av en hög duns från någonstans i huset. Mumma vaknade också och kröp fram från sin sovplats under sängen. Det räckte för att alla muskler skulle bli spända. Det räckte för att jag skulle bli klarvaken. Gick en vända i huset och kollade om något hade hänt. Men allt var tyst och lugnt.

Omöjligt att somna om igen så jag satte mig vid datorn i stället. Men applikatiosservern på Bloggsoft fungerade inte och jag hade rensat bort alltför många favoriter. Så jag gick och lade mig igen.

Såg ett avsnitt av serien Tusenbröder.



Har köpt säsong 1 och 2 på DVD. Och jag gillar verkligen serien.

^{För den som vill köpa serien på dvd kan jag tipsa om att Discshop säljer båda säsongerna till ett ganska lågt pris, 199 kronor.}

Försökte somna igen men nu värker kroppen för mycket och avslappningsövningar hjälpte inget.
Så jag gav upp. Nu sitter jag här igen. Och kan inte annat.

Och förresten sover delfiner bara med en hjärnhalva i taget.
Annars skulle dom drunkna under sömnen.
Så mycket man kan lära sig av en bok!

En ny sak har jag också lärt mig om sömnstadier.
Jag brukar ibland vakna och känna mig förlamad.
Jag försöker tända lampan men upplever att jag inte kan röra mig.
Jag kämpar förtvivlat för att vända mig i sängen men det är omöjligt.
Försöker flytta en arm men armen är helt bortdomnad.
Efter en stund vaknar jag på riktigt och jag har själv trott att jag drömt att jag var vaken. Var lite skrämmande första gångerna det hände men nu har jag vant mig.
Nu har jag lärt mig att det kallas ”spontan sömnförlamning”. Det beror på att man vaknar under REM-sömnen när musklerna är ”förlamade”.
Att musklerna är låsta under REM-sömnen beror på att vi är rätt våldsamma i det drömstadiet.
Men eftersom vi inte kan röra musklerna så kan vi inte leva ut våra våldsamma drömmar.
Smart va?

Jag har hittat en liten pärla till bok som heter Jag kan inte sova. Författare är Karin Henriksson.
Har bara bläddrat igenom boken lite snabbt. Men den verkar vara härligt fri från pekpinnar.

Inga mirakelkurer utan en sammanfattning av läget inom sömnforskning, hur sömnen varierar med kön och ålder, om kroppsklockan och sovmiljö, drömmarnas betydelse, kostens betydelse m.m.

Hon har själv problem med att sova och bjuder lite på sina egna erfarenheter.

Många som skriver om sömn är så fanatiska.

Man ska plåga sig själv med att kliva upp samma tid på morgonen även om man är död av trötthet.

Kliv upp ur sängen när du inte kan sova är ett annat vanligt tips. Bra för många men författaren konstaterar att hon mår bättre av att ligga kvar i sängen och åtminstone få vila kroppen.

Drick inte koffeinhaltiga drycker är ett vanligt tips. Men det kan ju göra att man håller sig vaken på dagen får jag lära mig i boken. Tack! Nu kan jag dricka min cocacola till lunchen utan att få ångest över att jag inte kommer att somna till natten.

Dags att tänka på skönhetssömnen? Är nog ingen idé att försöka ens.
Jag misslyckades med att hålla mig vaken ett helt dygn. Föll i koma på eftermiddagen och drömde hemska mardrömmar. Så nu är jag vaken i natt igen.

Nu ska jag inte sitta framför datorn och få mer ont i ryggen i natt.
Istället ska jag måla naglarna, tona håret, raka benen, göra en brasiliansk vaxning… Ajaj! Struntar i det sista.

Kan också strunta i allt och läsa i boken tills jag somnar.

Det känns som jag har sovit här bland stenarna i natt. Hela kroppen värker. Fan!
Igår vaknade jag och var pigg. Idag är jag så trött att jag bara längtar efter att det ska bli kväll. Skulle gärna sova hela dagen faktiskt.

Grannen var så snäll att han skjutsade mig till ica i Hålan igen så jag fick handla.
Där blev jag så trött att jag kunde ha somnat i ett hörn på ica-butiken. Helt slut.

När vi kom hem vid sex-tiden bestämde jag mig för att gå och lägga mig. Lockade på Mumma och hon kom springande och lade sig på sin favoritplats, under sängen. Hon var lika trött.
Vi somnade vid halv-åtta. Det är rekord!

Sen vaknade jag och såg serien I ondskans närhet. Ganska bra.

Somnade om men sov aldrig skönt utan dåsade mest.

Jag har sovit, både innan jag skrev förra inlägget och efter, men det känns som jag varit vaken hela tiden. Djupsömnen saknas som vanligt.

Jag har varit på en sömnundersökning, Polysomnografi, så jag vet hur min nattsömn ser ut.
Svårt att somna, täta uppvaknanden och ingen djupsömn.
Jag snarkar inte, biter inte ihop tänderna och har inte rest less legs.
Det visste jag redan. Utan att klistra på elektroder över halva kroppen.
Men det var spännande då. Inte kul att se sig själv i spegeln för jag såg förjävlig ut. Som jag hade gått igenom en allvarlig operation i huvudet.

Jag var spänd på resultatet. Få höra vad min läkare kunde göra för att förbättra problemen.
Några råd förmedlade tyvärr inte sömnforskningsenheten. Och min läkare kunde tydligen inte kommunicera med en annan avdelning. Sen slutade hon och allt rann ut i sanden.
Min nya fantastiskt bra läkare muttrar över sömnforskningsenhetens meningslösa svar.

Det finns ju inga quick fix när det gäller sömn. Det är väl det värsta.
Jag kan faktiskt nöja mig med en långsiktig plan.

Om det är fint väder idag tänkte vi göra en utflykt. God mat och fika. Åka iväg en stund och njuta.
Men då måste jag vara vaken. Annars blir det svårt. Det får inte plats med en säng i bilen.

Så nu gör jag ett nytt försök. Jag får sova till ca 10 sen ska någon (inte jag) gå ut med hunden. Men jag vaknar av hennes glada skall! Min söta Mumma!

Om det blir en lyckad dag kan jag fortsätta sova till 12.

Och då ska jag på utflykt.

Mat på restaurang?

Eller njuta på klippor med något hopplock.

Fungerar bra vilket som. Bara det är gott!

Hopp i säng!