Darkangel

Min MP3 spelare spelar julsånger nu. Är det tillåtet?


Ska släcka nu!
Men nu valde spelaren The Reason. Och den är så vacker. Lyssna själva!
Avslutar med den. Ingen julsång i allafall. :)

Tror att jag ska muntra upp mig med en god lunch i stan i dag.
Ska välja ut ett bra ställe och äta något gott. Ingen vanlig dagens utan något speciellt.
Ska se vem som kan följa med.

Mitt favoritfik är ett bra ställe. Men efter att dom reparerade fiket har det blivit så mörkt där. Känns som att kliva in i en krypta. Jag funderar alltid vad det är som gör att det känns så mörkt. Vita väggar. Ljusa gardiner. Många lampor och mysljus tända.
Men det är nog det mörkbruna golvet dom lagt in. Det slukar allt ljus. Och dom mörkbruna stolarna.

Jag gillar en mysig miljö men behöver allt ljus jag kan få.

Dags att hoppa ner i sängen nu! För lite skönhetssömn.

Jaha! Nu har värken hållit mig vaken hela natten. Var tvungen att kliva upp ur den varma sköna sängen för det kändes som ryggen skulle gå av.

Har besökt mina favoritbloggar och skrivit kommentarer. Äntligen! Jag är inne i en trött period nu.

Men före sju ska jag väl somna.

Ingen idé att kliva upp nu för då kommer jag att få tortera mig med elchocker för att hålla mig vaken hela dagen. Och det verkar inte kul.

Jag längtar tillbaka till sängen och veckans tv-missbruk.
Tittar på första säsongen av tv-serien Bones. Försöker ransonera avsnitten men det går inte så bra.
Jag började titta på serien mest för att se om David Boreanaz kunde spela något annat än en stiff vampyr. Jag har bara sett honom i Buffy the vampire slayer och Angel. Mmmm, jag är nöjd.

Så nöjd att jag ska återvända till sängen och se minst två avsnitt till.

Vi hade sotare på besök idag. Mumma tyckte att det var lite obehagligt när dom klättrade upp på taket och slamrade runt som värst vid skorstenen.
Hon gör som hon alltid gör när något är obehagligt. Hon springer till mig. Idag tog hon med sig en av låtsasvalparna. Hon tittade på mig och kollade hur hon skulle göra. Bli rädd? Springa och gömma sig? Vara stor, farlig vakthund?
Jag var så trött att jag inte brydde mig särskilt mycket om något just då. Då kopplade Mumma av. Hon tog sin lilla låtsasvalp och gick och lade sig i hallen. Sen fick dom slamra på bäst dom ville.

Min sötaste lilla Mumma är lite halt igen. Hon lekte med en hundkompis förra veckan. Dom sprang rätt mycket från början och hennes kompis sprang på henne några gånger. Mumma blev lite irriterad. Hon är äldre än kompisen och med ålderns rätt fräser hon ifrån. Men hennes kompis är bara två år och han testar igen. Och igen. Jag fick rädda Mumma från stora men snälla kompisen.

Efter den leken har hon haft ont i ett bakben. Hon är stel i benet. När hon ligger och sen kliver upp haltar hon så förbannat.

Men hon är pigg! Jag försöker att hålla henne lite lugn på promenaderna nu några dagar.

Mumma badar fortfarande i havet. Jag förklarar tålmodigt att hon gärna får dricka vatten men inte bada. Mumma fattar förstås inte ett skit av vad jag säger utan hon kliver glatt ut i vattnet och njuter av att svalka sig. Jag står på land och fryser och oroar mig.


_{Den här bilden är från september.}

Nu sover hon bredvid mig. Precis bakom stolen på det kalla golvet. Jag känner hur kallt det är men hunden trivs.

Behöver jag berätta att hon har en fin hundsäng i arbetsrummet?

Att hon naturligtvis har mattor att ligga på?

Att hon har en annan hundsäng i sovrummet?

Att hon gärna får sova i min säng? Nej, det förstår ni nog.

Men min lapphund föredrar ett sova på ett kallt golv.


_{Så här vill jag att Mumma ska sova! På min varma kofta.}

Jag fortsätter att lyssna på min ljudbok varje kväll. Mycket bekvämt.
Däremot är det intressant när MP3spelaren kommer flygande genom luften och landar på golvet med en smäll. Jag blir lika förvånad varje gång det händer.
Jag är kanske törstig och sträcker mig efter glaset med vatten och tjong! där flyger MP3spelaren!

Den här lilla saken som man inte ska ha när man joggar. För att den är så käääänslig.

Men att bli slungad i golvet det tål den. Jaja!

Vad jag fryser på dagarna nu! Det borde vara förbjudet.
Men nu på natten är jag het som en kanin. Förlåt! Jag menar förstås att jag är het som en kamin.

Det är väl ingen mening med att vara varm just nu så här mitt i natten när man ska sova. 
Det är bäst att passa på och sätta sig vid datorn och läsa bloggar. För jag fryser så jag kan inte sitta här på dagen. Vill helst ligga under duntäcket.
Det är något fel på min termostat. På natten ska kroppstemperaturen sjunka och vara riktigt låg vid fyratiden. Sen blir man varmare och vaknar pigg som en lärka vid sextiden. Pigg och varm!

Det är vad dom skriver i böcker om sömn åtminstone.

Men min termostat kanske kan lagas. Undrar bara vem som ska fixa det? Får kolla gula sidorna?!

En extra timme som jag borde göra något av. Men jag ska nog sova. Några av mina bästa sovstunder har varit just på hösten när vintertiden kommit tillbaka.

Bästa extratimmen jag kommer ihåg var nog i Umeå när jag läste matematik på Universitetet. Jag var helt slut av trötthet då.
Efter lördagens föreläsningar åkte jag till stan och tittade på böcker. Jag skulle bara titta.
Allt annat än facklitteratur var strängt förbjudet.
Men så hittade jag Machiavellis, Fursten. Var tvungen att köpa boken eftersom min psykopatchef gillade boken.

Sen hittade jag deckare. En deckare, två deckare… Ja, hela affären verkade fylld av kriminalromaner som ropade: köp mig, köp mig! Och då bestämde jag mig. Jag köpte en hel kasse med böcker som inte hade något med studier eller arbete att göra. Det var mord, blod och spänning för hela slanten.
Sen låg jag på hotellrummet och läste halva natten. Vilken lycka!

Att sen få ställa tillbaka klockan en timme och njuta av den extra timmens sömn var så underbart att jag bestämde mig för att sova några timmar till. Och sen läsa lite till. Kanske strunta i föreläsningen. Ja, vad fan, jag struntade i föreläsningen. Och sen gick allt utför.

Men jag sov så underbart gott den där extra timmen.

Jag har inga som helst problem med hur man ska ställa klockan. Jag tänker alltid på att jag får sova en extra timme. ZZZzzzzz

Jag har sovit en stund men nu jagar ryggvärken upp mig ur sängen. Regn och blåst ute. Men ingen snö. Det är nästan 9 grader varmt ute så jag hoppas att vi klarar oss från snö nu också.

När jag satt och svarade på era kommentarer förut och sedan tittade in i era bloggar så stannade modemet. Jag tog det som en varning om att stormen knäckt några träd och att vi var utan bredband och telefon. Så jag gick och lade mig och lyssnade på min ljudbok.

Men inte då! Ännu fungerar allt bra.

Mitt emergency kit är redan förberett sen sist det blåste. Batterier till ficklampor, MP3-spelare och mobiltelefon är laddade.

Vi har vedspis i köket så ingen kommer att svälta. Ingen kommer att frysa.

Vinterdäcken är pumpade och grannen har lovat byta däck om snön kommer lite akut.

Annars får Mumma gå på toa inne. Jag ställer in en ”hundlåda” så får jag se vad som händer.
Jag kan gissa att det som händer är att jag får en ilsken lapphund som på sitt eget lilla vis förklarar hur viktigt det är med promenader ute.
Och som den snälla matte jag är så faller jag naturligtvis omedelbart till föga. Jag springer ut med ilsken lapphund. Hon har bra pli på mig!

Jag har kämpat med att ändra mina sovtider dom senaste veckorna. Försöker somna före tre på natten. Att sova från 3 till 10 är ett perfekt  första steg. Och det går så in i helvete åt skogen. Jag somnar senare och senare. Rekordet var klockan 9 på tisdag.

Jag måste förstås ha tålamod. Det tar månader innan jag kan ställa om sömnrytmen.

Men i natt måste jag få blogga lite. Annars vet jag en som går bananas. Jag läser mina favoritbloggar varje dag men hinner aldrig kommentera. Det känns så futtigt.

Så nu sitter jag här igen.

Igår tittade jag på Toppform i tv. Blossom var hemma hos en familj och kastade bort olästa träningstidningar. Jag förstod aldrig riktigt varför. Var det något om nya moderaterna och hushållsnära tjänster? Nej, nu vet jag. Det handlade om att fokusera på rätt saker.

Men om hon kommer hem till mig och rensar bort min olästa Fitness Magazine då får hon Ikeas hjärta, Glänsa, i huvudet.
Jag vill så gärna kolla det unika träningsprogrammet för gravida.
Man vet aldrig när man får nytta av all kunskap.

Jag skulle köpa en liten ljusslinga som passade att lägga i en i balkonglåda. Men jag kunde inte bestämma mig för vilken liten diskret ljusslinga jag skulle ta. Så det blev ett stort hjärta istället. Överslagshandling?

När jag kom hem ville jag bara prova hur det såg ut. Om det blev för mycket julkänsla så här i slutet av mörka oktober.

Skulle jag kräkas av allt bjäfs?

Nejdå! Det glänser så fint.

Och jag som ibland är mer konservativ än gamla moderaterna har nu börjat julpynta i slutet av mörka oktober.

Jag åt risgrynsgröt till frukost igår. Ikea julskyltar sedan länge. Jag lyssnar på julsånger.

Är det ett tecken? Borde jag köpa en ny ljusslinga på Ikea och smälla upp i ett fönster?

I morgon kanske?

Jag kan ”gömma” ljusslingan i det fönster som bara grannen ser. För han klagar inte på julpynt hos andra.

Det är ju så jävla mörkt ute. Det är mörkt inne. Regnet gör att det aldrig blir riktigt ljust ens mitt på dagen. Det känns som att ha skitiga glasögon på sig. Det är suddigt.

Jag behöver ljus. På dagarna.

Nu har jag druckit så mycket PepsiMax att jag inte kommer att sova inatt. Det var så gott. Jag brukar aldrig dricka Pepsi på kvällen men nu var jag så sugen. Dricker det inte mer än två gånger i veckan men nu kunde jag inte låta bli.

Jag är lite rädd för Anna Skipper i tv-programmet: Du är vad du äter. Snart kommer hon hit och tvingar mig att äta levande föda. Hon kommer att tvinga mig att dricka detoxdrinkar som jag spyr av. Urk, vad äckligt.
Trodde att levande föda upphörde att existera som kostråd för ca 20 år sedan. Men allt kommer tillbaka. Allt som är äckligt.

Jag tycker att programmen påminner om hur sekter fungerar. Först ska man avprogrammeras.
Allt som man gillat förut ska bli äckligt. Maten är äcklig. Kroppen är äcklig.
Man kommer att dö en förtidig död pga av övervikt.
Och om man nu skulle leva några år till så är man dömd till ett eländigt liv med sjukdomar som alla beror på felaktiga kostvanor. Cancer, diabetes, hjärtkjärlsjukdomar, stroke… Listan kan göras hur lång som helst.
När deltagarna i programmen fåtts att inse hur felaktigt dom levt, och helst klämt fram några tårar över hur misslyckade dom är, så ska dom omprogrammeras.
Det nya livet ska fyllas med råd som kostexperterna bestämmer. Spelar ingen roll om råden saknar vetenskaplig förankring.
I två månader följer deltagarna den nya sanna linjen för ett bättre liv. Och naturligtvis lyckas alla. Åtminstone i två månader.

Tralala vad lyckliga vi blir!

Det enda program jag gillat i serien var när Bert Karlsson var med. Han bjöd på motstånd. Han grät inte.
Han gjorde bara matematiken. Konstaterade att han åt och drack inihelvete för mycket utan att motionera. Han käftade emot när kostråden blev för extrema. Och då blev det inte så gravallvarligt. Det blev faktiskt roligt. Mänskligt. Anna visade att hon har humor.

Jag skrattade när han låg i soffan med en hög mumsmums på magen.

Bert Karlsson och jag har något gemensamt. Vi gillar mumsmums. Men jag äter inte godis just nu. Jag har bara druckit PepsiMax. Men det är förbjudet. Ah…

Snart står hon väl där i dörren en morgon.

Jag försökte svara på era fina kommentarer. Men drabbades av skrivkramp.

Jag behöver ladda mina egna batterier. Stormen och regnet har visst stulit min energi ikväll.

En kopp rött te och en stor fet Alvedontablett ska jag ta. Nu!

Tänkte vissa några bilder över kvällens aktiviteter. Men kameran behagar inte samarbeta. Antingen blir bilderna suddiga eller ekivoka. Det sista kanske inte är kamerans fel.

Jag laddar. Allt som kan laddas. MP3-spelare, telefon, kamera, ficklampor…

Det blåser så satans mycket att jag är rädd för den stora kollapsen av elnätet.

Det regnar på mina trasiga fönster. Inte bra.

Den trevlige mannen som ska få äran att sälja fönster åt oss kom på besök med tumstock och prislistor.

-         Sextusentvåhundra kostar det här fönstret. Femtusentrehundra kostar det andra fönstret.
Sen tillkommer ju snickarens arbete, sa han. Måtten på fönstren stämmer inte med katalogen så vi måste ju fylla igen lite.

-         Fylla igen lite? Undrade jag. Och svor över att man inte lärde ut såna kunskaper på träslöjden i skolan. Byta fönster borde jag ha lärt mig. Istället för att tillverka smörknivar. Bah!

Sen berättar han att det är sex veckors leveranstid på de fönster vi ska köpa.

Men jag ser det positiva i hela saken. Jag slipper åtminstone putsa fönstren.

Vad är väl en filmkyss? Ha! Jag visste det.

Jag var på skitdåligt humör när jag skrev det här.

För ikväll har jag en date med mannen som kysste Renée i tv. Ha!

Jag kunde inte ens vänta till imorgon. För det fanns bara en dvd inne på hyllan och på fredag kommer väl alla att vilja ha en date med honom. Tänkte jag. Efter en ansträngande dag i stan. Så jag hyrde filmen bums.

Och nu har jag inte tid att blogga för nu ska jag se sjuttonde Beck-filmen, Skarpt läge. Sjuttonde filmen! Och det kommer en artonde film och en nittonde och en tjugonde…

Jag klagar inte. Oh, nej! Har inte tid.

Men han fick mig att fundera.
Träningen i sig var nog okej.

Men det betydde också bilresor i sex mil dom kvällar jag tränade.

Det betydde att jag måste passa tider på kvällen när jag normalt vill vila.

Det betydde att jag måste ladda om efter den långa hundpromenaden mitt på dagen. Hinna äta, vila och sen kasta mig i bilen för att köra till gymmet.

När man är frisk är det kanske inte några större problem men för mig blev det nog för mycket. Jag har känt samma trötthet klubba ner mig när jag börjat gå en kurs eller överhuvudtaget haft någon planerad aktivitet just på kvällstid. Jag orkar fan inte.

Att passa tider stressar mig dessutom otroligt mycket.

Jag är fortfarande mycket pigg trots att vintern närmar sig med stormsteg.
Ifjol kom den stora tröttheten exakt den 13 oktober.
Det kändes precis som att gå in i väggen igen. Jag orkade knappt upp ur sängen den morgonen och trodde att jag höll på att bli förkyld. Men det var ingen förkylning. Det var den stora höstbluesen som slog till. Trodde jag.
Det blev en så stor omställning eftersom jag mådde så bra fram till just den 13 oktober. Sen gick jag som i dvala fram till tidigt på våren.

När jag träffade min underbara läkare så berättade jag det. Han tyckte inte att det lät som en typisk depptripp men visst… alla är olika osv.

Däremot var det ganska typiskt för personer som är utbrända. Just att man kan sätta ett datum på när man känner av den ”stora” tröttheten igen.

Annars är det ganska vanligt att det är omgivningen som först märker att något är fel.

Han undrade om jag inte tagit i för mycket. Jag hade bl.a. kommit igång med träning på gymmet och stortrivdes med Body Combat.

Nej, svarade jag. Jag tog det lugnt med träningen så det var inga problem.

Jag tror att Micke Persbrandt har läst in någon bok på CD. Har för mig att någon bloggare tipsade mig om det för en evighet sedan. Vem tusan var det?
Var visst många som gillade intervjun med honom igår på tv. Har hittills hittat två som drömmer om filmkyssen han fick till i slutet av programmet. Mmmm, kyssas kan han nog.

Jag har skrivit mängder om hur mycket jag gillade honom. Som skådis förstås. :)

Men jag måste ha blivit avprogrammerad för jag kände ingen speciell upphetsning av att se intervjun.
Kan bero på att jag var aningen avkyld också.
En del telefonsamtal har den effekten på mig. Telefonsamtal där personen som ringer är i ungefär samma form som när Micke P. har en av sina värsta dagar på krogen.

Fast nog längtar jag efter nya Beck-filmerna.

Underbara Ediets löste mina problem med en tjurig CD-spelare lätt som en plätt. Tusen tack! Tack för bra tips från lika underbara Sandra om CD-spelare till bra pris från en affär på hemmaplan.

Bloggar är bra till mycket!

Det gick hur bra som helst att få ljudboken nerladdad i MP3-format.
Nu lyckades jag somna till Leif Andrées röst utan att fastna i sladdarna från en halvtrasig CD-spelare.

Inga problem med att hitta tillbaka till rätt sida igen heller. Perfekt!

Jag är fortfarande lite ovan vid att lyssna på böcker. Antar att det kan bero lite på vem som läser texten.
Eller spelar det ingen roll?

Ni som lyssnar på ofta ljudböcker kanske har någon favoritskådespelare som ni vill lyssna på.

Dags för min mumsiga frukost igen.
Idag dricker jag te ur den gröna kattmuggen. Blåbär och vanilj är smaken för dagen.

Här finns en annan färg på söta kattmuggarna från ICA.
Kan välja olika färg beroende på humöret kanske…?

Varit på bilprovningen idag. Inte med min bil. Utan med ett annat gammalt as.

Mumma följer med och ligger helt coolt på golvet, vid fikaavdelningen, fast ljudnivån ibland är bedövande. Hon sover. Jag tycker att hon är duktig.
Men så räknar jag efter. Vi är på bilprovningen fyra gånger per år. Mumma är sju år nu.
Ja, ni kan räkna själva…

Hon känner sig nog hemma där.

Jadå, det blir ett besök till där. Inom en månad. Håhåjaja!

Nu är Mumma ute med grannen på en kort morgonpromenad. Snälla grannen.

Jag har inte dragit upp persiennerna och rullgardinerna ännu. För det är så mysigt med alla tända ljus och sängen känns så lockande att krypa ner i. Bara för en stunds vila. :)

Jag tror jag lägger mig och läser tidningen. Åtminstone.
Skulle jag somna så har jag väl förtjänat det. Tycker jag.

Mumma är riktigt morgontrött. När jag kom upp till sovrummet med frukostbrickan hade hon hoppat upp i sängen och gosat ner sig på täcket. En låtsasvalp fick följa med. Det märks att skendräktigheten börjar gå över för hon är inte alls lika intresserad av pipdjuren.

- Kan du inte vara skendräktig en månad till, säger jag till Mumma.

Hon är så extra gosig och klappvänlig under den tiden. Jag kan sitta i timmar och klappa och smeka den lena pälsen. Jag sitter ofta i sängen på natten och håller i hennes fina små tassar. Och hon njuter.

Gör jag såna saker i vanliga fall morrar hon. Mumma tål inte att man håller i hennes tassar.
Så jag passar på nu när hon är låtsasmamma.

Frukostbrickan har jag visat förut. Men jag hittade så söta muggar på ICA i stora Hålan.
Något för kattälskare. Jag kunde inte motstå dom söta muggarna utan köpte fyra stycken.
Dom finns i fyra olika färger med samma kattmotiv. Tror att dom
kostade 10.90 kr/st.

Jag frågade förstås Mumma om det var okej att jag drack te ur muggar med kattmotiv. Hon gav nådigt sitt medgivande.

När du är som mest sårbar … När ingen hör dig skrika efter hjälp …

När du befinner dig där du absolut inte vill vara – när mördaren kommer …

… är du ensam i mörkret

Låter som en spännande bok! Ensam i mörkret av Lisa Gardner.   

Jag köpte den som ljudbok med Leif Andrée som uppläsare.
Ljudböcker är en ny bekantskap för mig. Att slippa hålla i en bok när axlarna och nacken värker måste väl vara skönt. Trodde jag.

Men jag hade glömt att min bärbara CD-spelare knappt fungerar.

Istället för att pausa spelningen så stoppas den och boken börjar om igen.

CD-spelaren stannar utan orsak och boken börjar från början igen.
Jag har hört början väldigt många gånger nu!

När det är dramatiskt så höjer Leif Andrée rösten till oanade höjder och jag hoppar högt i sängen.

Men skam den som ger sig.

Prison Break gjorde mig inte besviken. Spännande avsnitt som fick pulsen att öka hos mig. Fortsättningen lovar gott!

Egentligen är det konstigt att en serie som handlar om mördare, pedofiler och maffialedare kan engagera så mycket. Det är ju inte direkt några självklara hjältar som rymt från fängelset.

Jag undvek serien i det längsta för jag är inte så intresserad av killar i fängelse i verkligheten. Inte typen som skriver beundrarbrev till dömda brottslingar. Det äcklar mig lite när tjejer tror att dom ska ändra livet hos tungt belastade kriminella genom den stora kärleken.
Det brukar sluta med elände för tjejerna. I värsta fall dras dom själva in i kriminalitet. I bästa fall kommer dom undan med ett sårat hjärta.
Visst finns det solkskenshistorier. Men inte särskilt många eller...?.

Ska inte klaga på sömnen i natt. Jag ville vara vaken och se tv-programmen.

Blev besviken på ER. Men det kan säkert bli bättre. Måtte dr Carter komma tillbaka från Afrika.
Jag fortsätter att gotta mig i dom repriser som sänds i tv 3 nu istället. Där mina favoriter finns kvar.

Enligt Exotica så har Mark Greene dött i hjärntumör och Elizabet åkt till England.

Men vad har hänt med Peter Benton? Ni som följt serien får gärna skriva en kommentar och berätta.
Det blir lättare för mig att följa den nya säsongen då.

Vaknar punktligt klockan sex för nu är det dags att ta värktabletter. Så dom får effekt tills jag ska kliva upp. En näve åt mig och två piller åt Mumma.

 Min hjälpreda


Mumma slipper en dosett.

Mitt tangentbord är fan i mig utbränt. Det hoppar över bokstäver och vill inte skriva VERSALER. Eller också är min hjärna för snabb. Och det låter inte särskilt sannolikt.

Men nu ska tangentbordet få vila en stund.

För nu gör jag ett nytt försök igen.
Dags för Prison Break.

Nu fick jag en riktig vallning. Blev genomsvettig. Puh!

Okej, ingen fara.

Jag hade bara lagt en fleecefilt över ryggstödet på stolen. Den värmde visst alldeles för mycket.

Men natten är lång och jag har en hel evighet på mig att se alla tv-program jag spelade in. Cityakuten var irriterande eftersom jag inte sett slutet på förra säsongen. Det sänds i repris i trean nu.

Jag har ingen aning om varför dr Carter är i Afrika.

Jag vet inte vilka alla nya läkare är.

Var tog dr Benton vägen?

Mark Greene och Elizabeth Corday? Ursäkta stavningen men jag orkar inte googla för att se hur namnen stavas.

Jag vill bara veta var dom tagit vägen.

Jag höll mig vaken i 40 minuter. Sen somnade jag. Zzzzzz.

Vaknade av en envis liten tanke om att jag glömt att göra något.

Vad var det jag hade glömt nu?

Mata fiskarna? Nej, jag har inga fiskar.

Kvällsrasta hunden? Näpp, det gjorde grannen.

Just ja. En stor blå Ikea-kasse med tvätt stod på golvet. Bredvid torkstället. Nu hänger tvätten där den ska. Istället för att ligga hopknölad i kassen.

Jag tycker att nötter och frukt är grymt överskattat. Nötterna fastnar i tänderna och frukten är sur.
Jag måste få bort den otäcka smaken med något… Glass kanske?

Jag ska ta en klick glass. Eller rättare sagt en stor tallrik med glass. Jag ska inte sitta här och ljuga om små klickar med glass.

Förresten så har jag gått ner i vikt med min bakelsediet. Hur mycket skulle jag då gå ner i vikt om jag slutar att äta goda bakelser?! Herregud, jag riskerar att försvinna.

Crema di mascarpone ska jag äta. Och så ska jag tänka på sommaren när vi åkte till glasskiosken och åt mängder av crema di mascarpone. Åh, så ljuvligt det var.

Nötter! Nötter kan fåglarna få äta i morgon.

Men reprisen av CSI Miami ska jag spela in.
Somnade när avsnittet sändes förra veckan.

Jag missar CSI ikväll. Tyvärr.
Får se reprisen i stället.

Sen är dom tillbaka i Prison Break.
Nu på flykt från fängelset.

Jag hann inte ens få abstinens.

Hur kommer det att gå?
Vilka klarar sig? Lever den söta läkaren? Hur går det för den som råkade ut för Peter Stormares yxa?

Det här får duga som kvällsgodis. Cashewnötter, paranötter och frukt.

Egentligen vill jag ha en ljuvlig chokladmoussebakelse. Jag har hittat världens godaste bakelse på ett konditori i stan. Men jag kan ju inte äta bakelser varje kväll. Försöker med en avvänjningskur.

Här laddas det för en tuff tv-kväll. Började med mat.

Älgkött med kantarellsås, tomater och svartvinbärsgelé. Stort glas med PepsiMax. Måste få i mig en rejäl dos koffein så jag kan hålla mig vaken. Mycket mumsigt.

Jag tycker att det är skönt att somna till lugn musik.
Jag gör mina avspänningsövningar och njuter ofta av Sophie Zelmani i MP3-spelaren.

Sen jag blev utbränd, för många år sedan, har jag blivit överkänslig för ljud.
Inte alltid men irriterande ofta.
Ljudet från en dörr som stängs med en smäll irriterar mig. En tv-apparat med för hög ljudvolym gör mig galen. Om det inte är min egen förstås.
En telefon som ringer får mig att hoppa högt, trudelutten när jag får ett sms skrämmer ibland nästan livet ur mig. Skrammel och skrik från dom jag kallar ”min tärande sektor” får mig att vilja mörda. Lätt överdrift förstås. Jag kommer inte att mörda någon.

Jag tror att känsligheten för ljud är vanlig hos utbrända människor.

När blivit riktigt sjuk för flera år sedan och behövde all vila jag kunde få blev en släkting allvarligt sjuk.
Flera gånger ringde man från sjukhuset på natten och ville att vi anhöriga skulle komma in för nu var läget allvarligt. Och det var bara att kasta sig ur sängen och åka.

I fortsättningen vaknade jag ofta av att jag trodde att telefonen ringde. Tillslut satt jag i sängen och vågade inte somna av rädsla för att telefonen verkligen skulle ringa..

Det här är många år sedan det började. Och enligt många experter går ju utbrändhet/utmattningsdepressioner över.
Efter två år var man visst frisk igen hörde jag senaste experten säga med stor pondus.
Men vissa saker tycks vara svårare att slippa.

Hade inte tänkt sitta här vid den här tiden. Jag försöker vända dygnet så jag slipper vara vaken hela natten. Somnade gott av ren utmattning tidigt i natt. Utan sömnpiller.

Men glömde öronpropparna. För jag vaknade av en hög duns från någonstans i huset. Mumma vaknade också och kröp fram från sin sovplats under sängen. Det räckte för att alla muskler skulle bli spända. Det räckte för att jag skulle bli klarvaken. Gick en vända i huset och kollade om något hade hänt. Men allt var tyst och lugnt.

Omöjligt att somna om igen så jag satte mig vid datorn i stället. Men applikatiosservern på Bloggsoft fungerade inte och jag hade rensat bort alltför många favoriter. Så jag gick och lade mig igen.

Såg ett avsnitt av serien Tusenbröder.



Har köpt säsong 1 och 2 på DVD. Och jag gillar verkligen serien.

^{För den som vill köpa serien på dvd kan jag tipsa om att Discshop säljer båda säsongerna till ett ganska lågt pris, 199 kronor.}

Försökte somna igen men nu värker kroppen för mycket och avslappningsövningar hjälpte inget.
Så jag gav upp. Nu sitter jag här igen. Och kan inte annat.

Och förresten sover delfiner bara med en hjärnhalva i taget.
Annars skulle dom drunkna under sömnen.
Så mycket man kan lära sig av en bok!

En ny sak har jag också lärt mig om sömnstadier.
Jag brukar ibland vakna och känna mig förlamad.
Jag försöker tända lampan men upplever att jag inte kan röra mig.
Jag kämpar förtvivlat för att vända mig i sängen men det är omöjligt.
Försöker flytta en arm men armen är helt bortdomnad.
Efter en stund vaknar jag på riktigt och jag har själv trott att jag drömt att jag var vaken. Var lite skrämmande första gångerna det hände men nu har jag vant mig.
Nu har jag lärt mig att det kallas ”spontan sömnförlamning”. Det beror på att man vaknar under REM-sömnen när musklerna är ”förlamade”.
Att musklerna är låsta under REM-sömnen beror på att vi är rätt våldsamma i det drömstadiet.
Men eftersom vi inte kan röra musklerna så kan vi inte leva ut våra våldsamma drömmar.
Smart va?

Jag har hittat en liten pärla till bok som heter Jag kan inte sova. Författare är Karin Henriksson.
Har bara bläddrat igenom boken lite snabbt. Men den verkar vara härligt fri från pekpinnar.

Inga mirakelkurer utan en sammanfattning av läget inom sömnforskning, hur sömnen varierar med kön och ålder, om kroppsklockan och sovmiljö, drömmarnas betydelse, kostens betydelse m.m.

Hon har själv problem med att sova och bjuder lite på sina egna erfarenheter.

Många som skriver om sömn är så fanatiska.

Man ska plåga sig själv med att kliva upp samma tid på morgonen även om man är död av trötthet.

Kliv upp ur sängen när du inte kan sova är ett annat vanligt tips. Bra för många men författaren konstaterar att hon mår bättre av att ligga kvar i sängen och åtminstone få vila kroppen.

Drick inte koffeinhaltiga drycker är ett vanligt tips. Men det kan ju göra att man håller sig vaken på dagen får jag lära mig i boken. Tack! Nu kan jag dricka min cocacola till lunchen utan att få ångest över att jag inte kommer att somna till natten.

Finns nog många orsaker till att jag trivs på hotell. Det är inte bara för den goda frukostens skull. Men jag uppskattar mer och mer att slippa belamras av prylar. Jag gillar att ha saker som jag kan ta med mig när jag går.
Mina vänners renoveringsprojekt har varit så intensiva att jag knappt vågat ringa under en period. Jag orkar inte höra alla detaljer om väggar som rivs och köksskåp som ska monteras upp och detaljer om vilken tvättmaskin som är bäst och snickare som aldrig dyker upp och målning av lister och…

I två års tid har jag följt ett renoveringsprojekt som varit mycket intensivt. Känns som jag varit med själv och utfört det mesta av arbetet trots att jag hållit mig på behörigt avstånd.

Nu har dom kommit i mål och jag jublade i tysthet.

Så jag har lyssnat lätt oengagerat den senaste tiden. Men hört kommentarer om att det gnisslade betydligt i mina vänners förhållande.

-Jag flyttar snart till en lägenhet, säger en. Sure, tänker jag. Nu när drömhuset är klart.

-Jag ger upp, säger den andre. Mmm, tråkigt svarar jag.

Men idag fick jag klara besked. Nu ska dom flytta. Till varsin lägenhet. Drömhuset ska säljas.

Och nu skäms jag. För att jag inte lyssnat. Fan, jag är en dålig vän ibland.

Mitt städningsprojekt pågår fortfarande. Ännu en garderob röjd. Soptunnan blev full av skräp. Men det händer något mystiskt när jag är borta. Så fort jag kommer tillbaka hem igen upptäcker jag att en annan garderob är proppfull av prylar.
Vem är det som smyger in och saboterar min städning? Jaja, det är förstås jag som inte står ut med att se prylarna som ska flyttas till förråd och vräker in allt där det finns plats. I väntan på att jag ska gå ut till förrådet som tydligen ligger tre mil bort.
Märkligt vad svårt det blir ibland. Det känns som jag bara jag flyttar runt sakerna. Det här verkar bli ett evighetsprojekt. Och jag har ruskigt dåligt tålamod när det gäller städning.
Men det är något sjukt med all ”bli lycklig genom att skapa ordning genom att rensa hemma” som vi håller på med. Vem orkar hålla på med att hålla ordning på varenda pryl? Det tar ju en evinnerlig tid. Bra med ordningssinne men det går till överdrift ibland.
Jag tor jag övergår till att läsa böcker i stället.

Maria Borelius avgår. Inte helt oväntat.
Jag hade tänkt att jag skulle skriva om hela den röra som pågått i regeringen men ibland är det svårt att skriva något seriöst mitt i allt babbel om dåliga hårdagar och personliga inlägg om mina för stora bröst. Svårt att hitta en snygg övergång från brösten till politiken så att säga.
Nu är min blogg ingen politisk blogg så jag tänker inte följa den enda vägen i sann Carl Bildt-anda.

Efter att ha skrivit tre (!) inlägg om mitt hår känns det som om det är dags att sova. Så intressant är knappast mitt hår.

Jag har upptäckt ett bra sätt att somna snabbt.

Jag lägger mig och försöker tänka ut vad jag ska skriva om på bloggen. Ett intelligent inlägg. Något om politik, samhällsfrågor… ja, vad fan som helst som inte handlar om mitt hår.

Jag brukar somna direkt!

Nu räcker det inte att bara klippa mitt hår.
Det är tjurigt att forma och lägger sig gärna platt så jag ser ut som en slickad katt.
Fick ett nytt tips av min frisör på en mousse från Sebastian.
Min frisör har lika tjurigt hår så vi kan använda samma typ av produkter.
Jag grävde djupt i plånboken och hostade upp 220 kronor för undermedlet.
Aj, vad det sved!
Och jag undrar över var mina pengar tar vägen. Hahahaha!

Jag hade en helt fabulous dag idag. Äntligen är dom dåliga hårdagarna över.
Håret är så fint klippt att jag egentligen borde lägga ut en bild på bloggen. Åtminstone på nacken. Oh, så kort hår jag har där igen.
Visst är det lite barnsligt att bli så förtjust över en ny frisyr. Men när frisören berömmer min fina nacke (!) så blir jag lite barnsligt glad. Och det kan väl få vara okej att bli lite barnsligt glad över en komplimang.

Den hysteriskt röda hårfärgen har tack och lov dämpat sig nu. Färgen är som den brukar vara. Lite lätt röd ton.

Någon har fått för sig att jag är blond. Nej, nej, nej. Jag har vanligt typiskt svenskt råttfärgat hår. Förut slingade jag håret så jag var mycket blond. Men sen bytte jag stil och nu är det mörka färger som gäller.
Själv glömde jag ganska snabbt den blonda perioden. Men minns mycket väl min läkares förbryllade min när hon träffade mig som patient för första gången. Hon kände inte riktigt igen mig. Hon minns mig som blondin.
Det är kul att läsa om vilken bild mina bloggvänner har av mig. Någon gång får jag väl bli så modig att jag lägger ut ett färskt foto av mig själv på bloggen.
Tillsvidare får ni nöja er med bilden av mig som barn med hästsvans och stor rosett. Det är ju jag som finns på den lilla svartvita bilden däruppe till vänster i bloggen. Och jag var nog mycket sötare som barn. :)

Inga ridstövlar blir det heller. Dom är grymt snygga men jag vill inte ha extremtighta byxor som stoppas ner i stövlarna. Och jag tror att jag skulle sakna hästen. :)
När jag köper mina snygga stövlar blir det nog stövletter i stället. Passar min stil bättre.

Dags att stryka kläder nu så jag ser anständig ut på lunchen. Jag hatar att stryka kläder. Det göt ont i hela kroppen bara jag tänker på eländet.

Sen upp på vinden och leta skärp. Jag ska slå grannen med häpnad. Han ser ju bara mig i sunkiga kläder på hundpromenader och i myskläder hemma.

Det är modernt med leggings och jag var med förra gången det var modernt.
Fast då kallade det tights och man hade en lång tjock, stickad tröja över tightsen i stället för klänning.

Jag var smal som en pinne så jag såg väl hyfsad ut.
Min manlige chef som alltid klädde sig snyggt muttrade om att vissa såg så sunkiga ut i tights och tröja. Jag var tvungen att hålla med honom.

Men leggings och klänning blir säkert fint, fast inte på mig. Jag har gjort mitt på det området. Tänker inte svälta för att bli smal, och passa i modekläderna. Kläderna får anpassa sig efter mig nu!

Vaken igen!

Snart ska grannen få äran att bjuda mig på lunch. Mums!

Jag sover nog över frukosten idag.

Efter lunchen blir det besök hos frisören. Lovely!

Sen ska jag titta på kläder och stövlar igen. Allt jag vill ha men inte kan köpa nu. Man är väl aldrig så sugen på att shoppa som när vartenda öre måste sparas.

Men en duschkräm ska jag väl ha råd med. Och en läppglans.

Värmeljus från Ikea är ett måste.

Provade stövlar i en affär igår. Dom kostade inte 18 kronor. Men var väldigt fina.
Kommer att köpas när jag får råd. Om sisådär ett par år.
Måste se till att jag överger baglady-stilen nu.

Nu är det  -1° C ute. Ah…

Inte konstigt att jag fryser lite. Så här kallt har det inte varit sedan… Ja, sedan i vintras.

Är det dags att köpa stövlar nu? Undrar vad man får för 18 kronor? Vilket är ungefär vad jag har kvar på kontot.

Jag jobbade på olika vårdcentraler i vårt landsting.
Det första intrycket man gör som ny på en arbetsplats känns alltid viktigt. Jag hade fått ett sommarvikariat på en vårdcentral i en liten håla.
Första dagen på jobbet följde jag den jag skulle vikariera för. Hon skulle ta prover på en mycket svårstucken patient. Jag stod bredvid och försökte att rent mentalt stötta henne. Men det var problem. Hon var stressad och grävde och grävde efter kärl i armen på den stackars patienten.
Efter en stund märkte jag min syn blev dimmig. Jag hörde alla ljud på avstånd och det surrade i huvudet. Jag hör någon som säger att nu svimmar hon och jag funderade på vem dom pratade om. Just det. Det var förstås mig dom pratade om. För plötsligt låg jag på golvet utan att förstå vad som hade hänt. Sen vaknade jag till på en brits i rummet bredvid.
Oh, maj gad, jag hade svimmat. Jag hade svimmat på första dagen på min nya arbetsplats.

Har tillbringat en angenäm timme i sällskap med gänget på ER.
Jag funderar ibland på varför jag är så fascinerad av sjukhusserier på tv.
Jag älskar dramatiken på akutavdelningen i tv-serien.

Jag jobbade visserligen i sjukvården en gång i tiden men trivdes inte så mycket på sjukhuset.
På min arbetsplats var det inte särskilt mycket dramatik. Där jag arbetade satt vi mest vid analysapparater och datorer. Allt var mycket tekniskt och patientkontakten bestod mest av att vi sprang runt på sjukhuset och tog prover på patienter som var inlagda.

På vårdcentraler trivdes jag mycket bra men särskilt dramatiskt var det knappast. Jag räddade knappast liv. Det var vanliga vardagsåkommor som förkylningar, urinvägsinfektioner, febriga skrikande barn som jag skulle ta prover på.
Men så ser ju livet ut och jag gjorde säkert någon nytta.

Okej, lite mer om tv.

Jag har beklagat mig för en av mina vänner om att jag inte fått Robert-fucking-gratis-boxen att fungera.

Ja, jag tittar så sällan på tv, svarade hon.

Svaret kom i den där lite mästrande tonen som visar att hon har ett sååå busy liv och inte har tid att titta på tråk-tv utan gör mycket viktigare eller roligare saker på sin fritid. Räddar världsfreden, utrotar svält och hittar botemedel mot AIDS. Typ.

Jag börjar genast ursäkta mig själv. Jag blir lite rädd för människor som spänner ögonen i mig och använder en mästrande ton. Det känns som om jag gick på lågstadiet och blir utskälld av skolfröken.

Ja, jag har ju så mycket fritid och jag kan inte sova på nätterna och jag orkar inte alltid läsa böcker för jag är för trött men jag borde verkligen göra något annat än att titta på… Bla, bla bla… Babblar jag lätt stressat.

Nu har min vän köpt två nya platta, stora tv-apparater.

Men vad fan gör hon med tv-apparaterna? Om hon inte tittar.

Har äntligen fått ordning på digitalboxen. Nu kan jag faktiskt spela in program på min gamla video. Jag behöver inte se allt i realtid. Däremot litar jag inte riktigt på att det fungerar. Så nu sitter jag uppe och läser bloggar och kollar att videon spelar in ER. Hightech? Not!

Boxen skulle göra att jag kunde titta på mina favoritserier på nätterna när jag inte kan sova. Nu kan jag inte somna för att Robert-fucking-gratis-boxen gör mig stressad.
Avdelningen I-landsproblem förstås men…

Billig hyra. I huset finns det en träbänk att sova på. En eldstad och ved. Ett litet bord att äta vid.


 





                        Mat finns det visst också. Men den är inte hälsosam

.

Inte lätt att se vad den här kullen är.

Fan, jag fick ställa väckarklockan för att vakna och se säsongsavslutningen.

Brutalt! Ni som såg vet förstås redan.

Peter Stormare var händig med yxan. Kan man väl säga eller…?

Brutalt!

Apropå hormoner så stod jag och tittade på mina bröst i natt. Ja, det var inte för att jag stod och beundrade mig i spegeln hela natten. Men när jag provade kläder såg jag så väl hur stora bröst jag fått. Sjukt stora och hormonstinna.

Jag vet att det är ett ideal för många men jag vantrivs.

Spelar ingen roll om jag går ner i vikt. Boobsen är fortfarande lika stora.
Jag är ingen stor entusiast för skönhetsoperationer men i natt tänkte jag på hur det skulle kännas att få operera bort lite. Få tillbaka min vanliga A-kupa igen. Kroppen skulle se mer proportionerlig ut.
Sen tänkte jag på hur ont det gör att operera sig så jag lämnade bröstminskningsprojektet och gick och lade mig.

Idag fick jag en kallelse till mammografi. Den kallelsen fick mig att komma ner på jorden igen. Jag ska inte operera mina förhoppningsvis friska bröst.

Jag ska köpa en snygg BH som lyfter och puffar upp lite.
Kommer att bli så snygg. Ja, eller...?
Nu, inför promenaden, ska jag ta på mig en sportbehå som klämmer fast brösten. Dom lever ett eget liv annars.
Hormoner, hormoner…

Nu ska Mumma och jag snart gå promenad. Idag ska jag passa mig mycket noga för maratonpromenader. Ska bara gå en lugn skön höstpromenad.

Mumma ligger och myser med låtsasvalparna just nu. Hon har nu fått en vit valp och en grön valp och … Dom blir bara fler och fler. Hon har mjölk så att det skulle räcka till en hel valpkull.
Hormoner, hormoner…

Vad jag somnade gott efter min garderobmakeover. Sov ända till halv-ett.

Jag kan visst sova gott alla tider utom på natten.

Har bara vanligt-ont idag. Det är lite annorlunda att jag blir så glad över att ha ont på samma sätt som jag brukar ha. Att vara smärtfri borde kännas bättre.

Det jag längtar mest efter nu är fina kläder att ha hemma och mysa i.
I bloggen Absolut Guldkant hittade jag precis vad jag vill ha. Det ser mjukt, skönt och fint ut. Härlig kvalitet.
Åh, vad jag skulle vara fin. Titta här.

Det vill jag ha! Nu!

Jag blir lite less på att gå i kläder som bara passar på hundpromenader.
Förut var jag så snobbig att jag inte ville åka till ICA och handla i fritidskläder. Jag klädde upp mig. Nu bryr jag mig aldrig.
Kan åka till stan i ”hundkläder” utan att dö av skam. Okej, stan var väl att ta i. Då brukar jag nog kanske klä upp mig lite.

Men jag kan lätt åka till Birsta köpcenter och gå i mina halvsunkiga kläder som jag brukar ha på fritiden.

Och uppriktigt sagt är det ingen som bryr sig. Alla har jeans och trista tröjor. Alla ser likadana ut. Alla har köpt kläderna i samma affärer. Och alla är bara intresserade av sin egen look. Roligare än så är det sällan i just Birsta.

En sak som är lite trist när det gäller kläder är att jag inte klarar att köpa secondhand. Jag har fobi för gamla kläder. Tycker att det är halväckligt med kläder, skor och väskor som andra använt.
Kläder går ju att kemtvätta men hur gör man med skor. Jag vill inte ha skor som andra använt och svettats i. Klarar inte det. Min bakterienoja kommer fram direkt.

Åh, det luktar så illa i secondhandbutiker. Jag mår illa bara av att komma in där. Vänder och går ut fortare än kvickt.

Annars är ju secondhand ett perfekt sätt att hitta kläder som har något bättre kvalitet.
Kläder som är mer personliga än H&M m.fl.
Jag ser ju hur modebloggarna hittar fantastiskt fina kläder ibland.
Undrar om terapi hjälper?

Nästa steg är att ge bort mina fina kläder. Dom som jag köpte när jag hade bra ekonomi och behövde snygga kläder i jobbet. Men dom är för små. Så liten kommer jag aldrig att bli igen. Det är dags att inse det nu.
Men det svider att ge bort kläder som är så fina. Och jag har så härliga minnen förknippade med kläderna.

Men herregud jag brukar aldrig vara sentimental när det gäller andra prylar. Varför vara det med kläder.
Nej, nu är det dags att gå upp på vinden och släpa ner säckarna. Prova och göra sig av med några säckar fina kläder.

Feng Shui i garderoberna ska det bli.

Jag fick födelsedagspengar i augusti. Dom skulle användas för att köpa lite snygga kläder.
Jaha, dom försvann till nya platta skärmen till datorn.

Alltså är det återvinning som gäller.

En annan sak är jag också bra på. Jag köper kläder med bra kvalitet.

Jag avskyr H&M och andra lågpriskedjor. Dålig passform, dålig sydda kläder, dålig kvalitet. Det får mig på dåligt humör.

Men när pengarna inte räcker till så blir det plagg därifrån.

Nu vet jag att många modeintresserade köper sina kläder därifrån. Dom är hur söta som helst i sina kläder.

Men jag börjar bli för gammal. Kläderna är inte gjorda för mig.

Jag vill ha kvalitet. Men eftersom ekonomin är knaper blir det återvinning.

Men snart ska jag slå till. Köpa något riktigt snyggt och dyrt.

Jag har garderobsstädning så här på morgonsidan. Jag blir vansinnig på att inte ha utrymme för kläderna.

Jag vill inte ha en walk-in-closet utan bara vanliga garderober. Här i huset finns inget vettigt. Garderober med snedtak där man inte hittar någonting. Man ser ingenting för det är så mörkt och omöjligt planerat.

Nu har jag rivit fram alla tröjor och byxor som fanns i garderoberna. Jag har provat och sorterat. Det som är för stort och smått ska skänkas bort.

Resten ska tvättas eller strykas.                            
Med rätt accessoarer kommer kläderna att bli fina.

Skärp är modernt. Jag har mängder av skärp på vinden.

Västar är modernt. Jag tror att jag har några snygga som förhoppningsvis passar.

En sak är jag bra på. Jag matchar färger bra. Det mesta går utmärkt att kombinera.

Min hund tror ju att hon har valpar. Nu har hon kommit på en kul lek som hon tar till när hon vill få uppmärksamhet. Jag har korgar i där jag skyfflar ner Mummas leksaker. Ja, hon har inte lego och barbiedockor. Jag har några gränser. Men en massa tuggben, bollar, pipdjur finns det förstås.
När hon tycker att hon behöver sysselsätta oss lite så går hon upp på övre våningen och hämtar en leksak och kommer sedan stolt ner och visar upp låtsasvalpen och sen bäddar hon ner den i en soffa. Gärna under en filt. Givetvis får hon mängder av beröm. Vilket gör att hon gärna springer några extra gånger.
Hon är påtagligt road av leken. Jag också. Jag undrar vem som har mest kul.
Jag har en känsla av att hon överlistar mig ibland.

Men slut på gnället nu. Jag fick ett paket med posten idag. DVD för hela slanten.

Eftersom jag är helt såld på Prison Break så beställde jag serien Tusenbröder. Jag missade serien på tv men minns att den fick bra kritik. Så nu ska jag se två säsonger om grabbar i fängelse igen. I väntan på att Prison Break fortsätter med en ny säsong. För visst kommer det fler avsnitt?!

En CSI-special där CSI Miami möter CSI NY i en crossover special blir mumma. Jag gillar när serierna korsar varandra.

Och tillslut två avsnitt av I mördarens spår. En av mina favoritserier.
Leif GW Persson intygade att serien är verklighetstrogen. Bara det… :)
Nu när jag börjat titta på ett avsnitt märker jag att jag sett avsnitten förut. Men skitsamma. Helen Mirren är bra och serien är visst nerlagd nu. Så jag kan nog se avsnitten en gång till.

Idag skulle jag ju dessutom äntligen få klippa mig. Som jag har längtat. Nu fick jag avboka tiden. Fanns inte en chans att klara att köra bil till stan. Jag vill helst inte ställa in tider som jag bokat. Det är bättre att kämpa. Känns alltid bättre när jag klarat det jag planerat och det är värt mycket. Men köra bil när jag inte kan stå på benen det gör jag aldrig.

Dom senaste gångerna jag varit hos frisören har jag varit riktigt dålig. Tur att jag känner henne bra. Annars skulle hon nog undra varför kunden somnar i stolen.

Men på kvällen i går började jag frysa. Jag bäddade ner mig i sängen och somnade en stund. Vaknade och hade ont och mådde riktigt dåligt. Kändes ungefär som en influensa. Värk i hela kroppen och feber. Men det är ingen influensa. Bara vanliga Sjögren som är på besök igen. Och herr Sjögren kan, uppriktigt sagt, få dra åt helvete.

Nu har jag legat hela dagen. Grannen fick gå promenaderna med hunden.
Det finns en medicin till som jag ska lägga till när det blir för bedrövligt. Men jag mår så illa av Plaquinil. Alltså får jag välja mellan att ha ont och inte komma upp ur sängen eller att må illa och knappt komma upp ur sängen.
Pest eller kolera.

Alla som har kronisk värk vet hur underbart det är när man är smärtfri en dag. Det känns som man svävar på moln. Det känns ofattbart att man brukar ha så ont i vanliga fall. Man njuter av att må bra. Det är ju så här livet ska kännas.

När värken kommer tillbaka med full kraft så känns det så fullständigt knäckande. Det är nästan bättre att ha ont varje dag. Så man inte glömmer.

Igår glömde jag och gick en alldeles för lång promenad. Jag var helt utslagen på söndag och tog i för hårt på måndag. Det är så dumt men jag vill ju passa på att njuta. Hade lite svårt att ta mig hem. Men det gick ju tillslut.

I dag har jag en riktig skitdag. Vaknade och hade så ont att jag knappt tog mig upp ur sängen. Ryggen och nacken värkte så jag knappt kunde andas.
Smärtfri igår. Och så eländigt utslagen idag.
Min sjukdom, Sjögrens syndrom, går i skov och jag har en riktigt dålig period nu. Jag vill bara inte erkänna det.

Jag är faktiskt riktigt sur över att jag missade slutet på Prison Break.
Vill bara säga det igen.
Jag är skitsur. Är så sur så att jag inte orkar skriva något mer i natt.
Jag ska lägga mig i sängen och sura. Hela natten. Inte för att det hjälper. Men ändå.
Jag tror faktiskt att jag ska hålla andan tills avsnittet sänds i repris. Så sur är jag.

Men det var väl själva fan också. Jag missade sista avsnittet av Prison Break. Jag somnade.
Hur är det möjligt?

Men nu är jag vaken. Meningslöst.

Första promenaden med Mumma avklarad. Det är strålande sol men blåser lite kallt.

Vi går en mycket kort promenadrunda. Mumma vill hem till valparna.
Ni får gärna följa med på promenaden.


Först går vi förbi sjöboden.

Jag smög ändå ner i sängen en stund för att hålla Mumma sällskap. Hundstackaren är upprörd över att inte få sova i lugn och ro på morgonen.

Jag tittade på början av Oprah och programmet handlade om serien
Grey’s Anatomy. Oh, vad underbart. När kommer fortsättningen i Sverige?
Jag saknar dr McDreamy. Jag saknar hela serien. Jag vill se den nu.

Tänkte beställa säsong 2 på DVD för att stilla den värsta abstinensen. Men den släpps först 22 november.

Hade otur med serien Bones också. Jag missade hela första säsongen och nu börjar andra säsongen snart på tv. Bones ges ut först den 25 oktober.

Veronica Mars är en serie jag gärna vill se på dvd. Men vilket århundrade den släpps i Sverige vete gudarna.
Jag är lite bekväm nu. Vill gärna ha serierna textade på svenska.

Det blev ingen sömn på morgonen. Men jag är pigg och helt smärtfri.
Tänk vad mental träning kan göra. Eller var det värktabletterna i kombination med vila?

Har ätit min mumsiga frukost, laddat tvättmaskinen och känner mig som en duktig hemmafru.

Nu är det dags att sova för jag börjar lägga in samma bilder som jag redan har på bloggen. Så mycket gillar jag inte återvinning.

Dags att somna till Mord i sinnet igen? Lyckades ju förra natten så jag försöker igen.

Måndag kommer att bli en alldeles underbar dag. En solig, varm höstdag.

Jag kommer att sova gott till klockan tio och vakna pigg och smärtfri.

Jag kommer att vara en riktig solstråle hela dagen. Ska sprida glädje över alla som finns i min omgivning (jag har varit elak idag).

Okej, jag försöker bara vara lite positiv. Om någon undrar. Ska bli en ny vana i mitt liv.

En övergiven herrgård. Den är som gjord för mig.
Även om det inte är ett rött hus.

Har gjort ett personlighetstest som jag hittat lite varstans i bloggosfären. Senast hos Excessa.
Resultatet blev:

Du är

Lena PH

Trygghetsfaktor: 50 %

Du vill veta vad du får och föredrar överraskningar som är planerade.

Du blir ofta elakt kallad "typiskt svensk", men det gillar du. Ambitiös och engagerad.

Du tänker själv, för det har magistern sagt att man ska.

Lämpliga yrken: Projektledare, Forskare, Bensinmacksföreståndare.

Stämmer ju bra eftersom jag redan varit både projektledare (vem har inte det?) och forskare.
Min nya karriär är alltså att bli bensinmacksföreståndare. Det ser jag fram emot. Eller...?

Jag har inte klippt håret med kökssaxen men jag tonade eländet förra natten. Hittade inte rätt färg utan tog den flaska som jag hittade.
I dagsljuset såg jag hur rött det blev. Ser inte snyggt ut. Jag ser nog ut som den där killen jag såg på parkeringen. Fy f*n.

Och det var ingen som kommenterade färgen idag. Har en känsla av att det beror på att omgivningen också tyckte att det såg bedrövligt ut. Min omgivning förstår inte att man alltid måste berömma tjejers frisyrer och hårfärger. Även om det ser bedrövligt ut.

Vilken eländig dag det har varit. För mig. Jag har haft så ont i ryggen att jag legat i sängen hela dagen. Och jag hade inte det minsta lilla kul i sängen.

En dag utan hundpromenad känns som en förlorad dag. Mumma fick i stället följa med grannen på minst 14 promenader. Kändes åtminstone som om dom var ute minst 14 gånger. Hon var i toppform.

Det var äntligen strålande sol efter allt regnande och jag låg i sängen och svor över värk och värktabletter som inte fungerar. Men nu känns det bättre. Eller också har pillren kickat in.

Ska titta på lördagens avsnitt av Mord i sinnet. Jag kan åtminstone spela in program som sänds i tv 4.
Men Robert-jävla-skit-boxen vägrar att fungera med min video.
När jag valde den billiga boxen så kollade jag med försäljaren om det stämde att man inte kan spela in ett program samtidigt som man tittar på ett annat program.
Jodå, det stämde. Men finns andra dyrare boxar som löser det problemet.
När dom stänger analoga nätet här så får jag investera i något bättre, tänkte jag.
Men jag får inte min video att spela in några andra program än från tv 1, tv 2 och tv 4. Spelar ingen roll hur jag kopplar sladdarna och söker kanaler.

Dags att tänka på skönhetssömnen? Är nog ingen idé att försöka ens.
Jag misslyckades med att hålla mig vaken ett helt dygn. Föll i koma på eftermiddagen och drömde hemska mardrömmar. Så nu är jag vaken i natt igen.

Jag tror nog att det är en dålig idé att klippa håret själv med kökssaxen. Så nu tonade jag håret med en skumtoning. Jag är oklippt men har en fin färg på håret. Håhåjaja! Jag kunde ju ha väntat till veckan och fixat allt hos frisören.

Min frisör brukar tona eller färga håret i en färg som vi båda gillar. Jag tycker att färgen är skitsnygg.

Förra veckan satt jag utanför Max och åt en hamburgare. Jag såg en kille som gick förbi min bil. Han såg märkligt bekant ut. Då såg jag att han hade samma färg på håret som jag brukar ha. Exakt samma färg. Och nästan samma frisyr. Förmodligen var håret både nytonat och nyklippt. Det var så otroligt fult. Jag stirrade så att jag höll på att tappa hamburgaren.

Ser jag ut så där? I så fall ser jag inte klok ut. Jag intalade mig själv att killen inte passade i just den hårfärgen. Annars går jag omkring och ser bedrövlig ut i håret.

Jag är så oklippt att jag funderar på att ta fram kökssaxen och klippa håret. Klippa bort testarna i nacken. Frisera luggen.
Undrar om det är en bra idé?

Undrar om min frukost skulle duga för damerna i programmen ”Du är vad du äter”?
Nej, det skulle den inte göra. Dom skulle plocka bort blåbärssylten och juicen. Skulle skrika om att det är för mycket socker i den goda sylten. Juice är väl förbjudet att dricka om man inte har gjort den själv.
Jag gillar min frukost.

Men på helgen skulle jag gärna vilja äta en lite lyxigare frukost.

Äter ni en lyxfrukost på helgen?

Nu har jag hållit mig vaken så länge så nu är det dags för frukost.

Idag ska jag banne mig inte somna om på morgonen. Dags att duka frukostbrickan.

Mumma har ockuperat hela min säng och hon snarkar så gott.
Hon tänker inte kliva upp förrän framåt 10-tiden.
Klok hund!

I sommas skulle jag ju gifta mig i kyrkan som ligger så vackert på andra sidan sjön.
På midsommarafton. Men det blev inte så. Bööööööööööööööööl!

Men nästa sommar då ska jag gifta mig där.

Det var ett par som gifte sig i kyrkan i vintras.
Även om man värmde upp kyrkan så var det så kallt att alla frös ordentligt.

Jag väntar nog till sommaren. Jag har ett helt år på mig att övertala någon hunk.
Ska det vara så svårt?

Ring i klockan Mumma, så kanske någon öppnar.

När vi gick promenaden igår kom vi fram till en bro som vi måste gå över för att kunna fortsätta. Men bron var nymålad och Mumma och jag stod lite vilse och funderade var vi skulle ta vägen nu.

Men så såg jag den lilla järnvägsbron. Och då tänkte jag på Carl Bildt. Utan att ha en aning om vad som hade hänt i politiken under dagen.

Han pratade alltid om den ”enda vägen”. På den tiden han var stadsminister och moderaterna inte kallades för de nya moderaterna utan bara var dom gamla vanliga moderaterna.

För oss var fanns det inget val så vi fick gå över järnvägsbron. Den enda vägen.

Carl Bildt! Ja, jävlar! Ett bra val?

Det fanns ingen annan som passade lika bra. Hans kontaktnät är stort. Kan säkert ersätta Göran Perssons kontaktnät i runt om i världen lätt som en plätt.

Spännande blir det!

Men en sak med Pyret gör mig arg. Han ringer inte när han är sjuk. Nu har han varit sjuk ända sen i somras och inte ringt en enda gång under den tiden. Ingen allvarlig sjukdom. Plågsam men inte allvarlig.
Jag vill veta hur du mår. Fatta det Pyret!

Jag frågade en gång om han pratat med någon om att kontakta mig om han blir allvarligt sjuk. Och inte orkar själv. Det hade han inte gjort. Förstås.

Det har jag gjort. Är jag allvarligt sjuk eller döende så kommer en kompis att berätta för honom. Sen får han göra vad han vill. Men han vet åtminstone.

Han kommer att dö utan att jag vet något. Jag kommer att få läsa annonsen i tidningen. Fuck!

Det bästa med dagen igår var att Pyret ringde alldeles frivilligt. På dagtid. Från jobbet.

Det känns bra att han finns på jobbet fortfarande. Jag gillar inte förändringar. När han slutar där blir jag jävligt störd.

Vi träffas inte men pratar i telefon emellanåt. Jag gillar det. Jag saknar hans telefonsamtal. Jag är omgiven av tröga människor så det känns underbart att prata med en människa som är långt ifrån trög. Inga problem med att byta samtalsämnen med honom. Han har definitivt en rörlig hjärna. Det gillar jag.

Jag minns mycket positivt av Pyret. Skit i det negativa nu. Det är historia.

Det positiva är att han gör mig glad. Jag har aldrig skrattat så mycket som när vi träffades.
Han gör mig fortfarande glad. Så långt har jag kommit. Halleluja!
Det kan bli bättre! Det trodde jag inte.

Jag var på för dåligt humör för att skriva något i bloggen igår. Det brukar inte vara något hinder men igår var det omöjligt att skriva något utan att bara kräkas över personer eller företeelser.

Jag har ingen aning om varför jag var på så dåligt humör. Det var en bra dag.

Jag blev bjuden på god lunch. Gick en härlig promenad. Åt en god middag. Myste framför tvn på kvällen med sällskap.

Kunde inte sova förstås och hade jävligt ont i ryggen och nacken men det har jag ju alltid så det är inget att hetsa upp sig. Jag vilade och tänkte att jag tar det på utmattning. Förr eller senare somnar jag. Bara jag ligger kvar i sängen och slappnar av.

I helvete heller.

Nya regeringen, kanske? Nej, inget att hetsa upp sig över.

Bara en vanlig skitdag alltså! Men nu är det en ny dag. Oh, vad jag kommer att vara pigg. Not!

Vi har valpar igen. Mumma är verkligen produktiv på det området.
Mamman är en svensk lapphund och pappan är en…? Ja, vadå?
Men hon håller sig till samma pojkvän. För valparna ser likadana ut i varje kull.

Visst är dom söta? Eh, … gula?

Dom fostras hårt för just nu är mamma Mumma ute och leker med grannen. Snart ska hon gå på promenad med mig. Då struntar hon i dom små illgula skrikhalsarna.
När vi kommer hem har hon en mysstund i soffan med valparna och på kvällen är det viktigt att alla får följa med till sovrummet. Men även på natten tröttnar hon på att ligga i sängen med pipdjuren. Undrar om hon litar på att jag sköter om dom? Förmodligen.

Hon bäddar noggrant åt valparna. Överallt. Mumma sparkar undan mattor på golvet. Hon puffar bort kuddar och täcken i sängarna. Hon släpar tigerfällen i svansen och knuffar bort dynan som ligger under tigerfällen. Sen blir hon svettig och andfådd. Sätter sig ner och vilar. Går och dricker vatten. Men ser ganska nöjd ut. Jag ser också nöjd ut för hon har ännu aldrig förstört något under sitt ivriga bäddande. Och om några veckor går skendräktigheten över. Då flyttar valparna.

• Absolut guldkant
• Allt under himlen
• Anna och livet
• Anne-Maj
• Bambi
• deepedition
• Ediets tankar
• Elisabet
• Exotica
• Från mitt hörn
• Gloom
• Gunnel
• Junitjej
• Kafferasten
• Lenjangel
• Liten och ettrig
• Magdas - liv och leverne, tankar och balansgångar
• Mitt liv som bloggare
• Monitor
• MyyZz' Depptripp
• Nina på Johangården
• Nytt under solen
• Random
• Sisterofpain
• Stationsvakt
• you think you know, but you have no idea
• Åsiktskanonen

Jag gillar att gå i regn.
Det är skönt på något konstigt vis.
Bara hundägare som går i hällregn så jag kan låta Mumma springa fritt.

Men Mumma är lite tveksam.
På slutet av promenaden hängde svansen. Det var som om svansen blivit för tung av allt vatten i pälsen.

Hon försökte bada i en bäck och där var det för mycket vatten att hon höll på att försvinna under vattnet. Då blev hon lite sur och klev up.

Men jag har en superabsorberande handduk med mig och torkade av henne det värsta och då piggnade hon till igen. En stund.

Det blev en kortare promenad än vanligt och ärligt talat tyckte jag att det var ganska skönt att få komma hem.

Den här utsikten kan min granne njuta av.

Jag får njuta av utsikten när jag går förbi hennes hus.

Jag hittade ännu ett fint rött hus när vi gick promenad idag.

Min hund är också trött på kvällarna. Mer än vanligt. Hon går och lägger sig redan vid halvsextiden. Kryper in under sängen och somnar så gott. Hon är pigg på dagarna när vi är ute så det är nog inget fel på henne. Hon börjar bli skendräktig igen. Jag gissar att det är därför hon är så trött. Hon vill sova med sina låtsasvalpar

Är det därför jag alltid är så trött tidigt på kvällen? För att jag är skendräktig?

Igår skulle jag putsa ett fönster lite snabbt före lördagspromenaden. Ja, jag går ju promenader varje dag. I morgon blir det måndagspromenaden. Spännande va?

Fönstren var det, ja.

Det är stora perspektivfönster, moderna på 70-talet, som man ska vända och öppna så man kan putsa mellan glasen. Det går snabbt, tänkte jag. Bara jag kommer över motståndet mot att överhuvudtaget putsa fönster. Jag vände fönstret. Tänkte att jag börjar med att putsa mellan fönsterrutorna och sen tänkte jag inte så mycket mer. För då hörs det ett rejält knakande ljud och jag ser att en fönsterruta har hamnat snett på något underligt sätt. Den är på väg att lossna och ramla ner på golvet. Jag får tag i fönsterramen och försöker hålla fast fönstret så den inte ska lossna. För om fönstret lossnar så krossas det och då har jag miljoner glasbitar över hela rummet.
Nu knakar det i min axel för det är tungt och jag står så obekvämt. Jag skriker till grannen att han ska komma och hjälpa mig. Han är nere på nedre våningen och är på väg ut med hunden. När han kommer upp får vi tillbaka fönstret på plats och kan se vad som har hänt.
Delar av fönsterkarmen har ruttnat. Och bröts av när jag öppnade fönstret.

Jag tror knappt det jag ser. Jag bara stirrar utan att hjärnan kopplar.
Hur kan fönsterkarmen ha blivit så murken?  När? Hur? Varför har jag inte sett något?

Jag stod ganska länge och höll ett tungt fönster med en arm. Just då kände jag inget annat än ångest över ännu fler kostnader för byte av fönster. Alla fönster?

Men efter en stund börjar axeln att värka. Jag har problem med vänster axel sedan förut och naturligtvis var det den axeln som mest stryk den här gången också. Sen hade jag spänt mig så mycket medan jag stod där och höll det tunga fönstret att nackmuskler och ryggmuskler skriker i vild protest idag.