Ståpäls med Ernst igen
Hörde på TVn som malde i bakgrunden att Ernst fick ståpäls i kvällens program igen. Visste inte vad jag skulle tänka. Såg inte vad han fick ståpäls över. Kom bara på att jag skulle kolla Supernanny på TV4. Så jag laddade videon, för att spela in Supernanny och kollade lite på Ernst igen.
Först tyckte jag att han byggde en så otroligt ful bräda med handsnidade hängare att ha i hallen. Vad är det för fel med en hatthylla från IKEA? Vem har egentligen tid och råd att köpa hem virke, sitta och snida knoppar i olika storlekar och sen spika upp eländet på väggen. Man hänger ju ändå bara en massa jackor där så det syns ju inte hur mycket arbete man lagt ner.
Men samtidigt måste jag beundra Ernst för att han brinner för någonting. Jag gillar folk som brinner för något. Som är engagerade och visar lite passion i livet. Låt det vara!
Kom också att tänka på min far som har både känsla och en livslång erfarenhet av det hantverk som Ernst pysslar med på TV. Både han och min morfar, som sedan många år är borta, arbetade så här. Ge min far virke, spik, hammare och en såg så kan han åstadkomma det mesta. Han gör det på ett helt fascinerande, lätt och snabbt sätt. Han behöver heller inte alla tusen miljoner maskiner som alla TV-fixare behöver för att tillverka minsta lilla pryl.
Jag älskar dom möbler som min morfar har byggt. Skrivbordet med vackert björkträ som är mjukt och lent att stryka med handen över. Lönnfack som man upptäcker när man letar lite. Köksbordet där benen på bordet har svarvats ut på just det sätt han bestämde sig för då för många år sen. Möblerna finns på olika platser i mitt hem och jag älskar alla. Dom passar dessutom alldeles självklart ihop med IKEAS utbud.
Så fortsätt att få ståpäls Ernst!
Först tyckte jag att han byggde en så otroligt ful bräda med handsnidade hängare att ha i hallen. Vad är det för fel med en hatthylla från IKEA? Vem har egentligen tid och råd att köpa hem virke, sitta och snida knoppar i olika storlekar och sen spika upp eländet på väggen. Man hänger ju ändå bara en massa jackor där så det syns ju inte hur mycket arbete man lagt ner.
Men samtidigt måste jag beundra Ernst för att han brinner för någonting. Jag gillar folk som brinner för något. Som är engagerade och visar lite passion i livet. Låt det vara!
Kom också att tänka på min far som har både känsla och en livslång erfarenhet av det hantverk som Ernst pysslar med på TV. Både han och min morfar, som sedan många år är borta, arbetade så här. Ge min far virke, spik, hammare och en såg så kan han åstadkomma det mesta. Han gör det på ett helt fascinerande, lätt och snabbt sätt. Han behöver heller inte alla tusen miljoner maskiner som alla TV-fixare behöver för att tillverka minsta lilla pryl.
Jag älskar dom möbler som min morfar har byggt. Skrivbordet med vackert björkträ som är mjukt och lent att stryka med handen över. Lönnfack som man upptäcker när man letar lite. Köksbordet där benen på bordet har svarvats ut på just det sätt han bestämde sig för då för många år sen. Möblerna finns på olika platser i mitt hem och jag älskar alla. Dom passar dessutom alldeles självklart ihop med IKEAS utbud.
Så fortsätt att få ståpäls Ernst!
