Darkangel

Mellan sommarens längtan och vinterns köld

Svimmade inte

Publicerad 2007-02-17 01:06:52 i Tankar,

Hur blev det med min lista?

Apoteket – lämna in recept från både mig och min mor. Är surfi**an där igen vet jag inte vad jag gör.
Jodå, jag lämnade in recepten. Hämtar mediciner till veckan.
Surfi**an var inte där.

• Handla åt föräldrar? Vill inte. Kanske räcker om jag gör det på lördag.
Vägrade att handla. Så nu måste jag göra det på lördag. *kräks*

Hämta grannens post.
Fixat!

Köpa tulpaner. Det är roligt!
En ny bukett med rosavita tulpaner finns på plats. Lycka!

Tvätta? En maskin är trasig. Jag kommer aldrig ikapp med tvätten.
Jag körde en maskin. Är bra att ha rena underkläder.
Men jag satt och hängde tvätten. Lätt svimfärdig.
Visst är jag tapper? Eh... dum...?

• Stryka? Neeeej! Jag kan inte. Får ont.
Struntade fullkomligt i det.

Städa. Det behövs. Får räcka med sovrummet.
Dammsög sovrummet. Slipper allt damm. Lycka!

• Gå lång hundpromenad. Det blir underbart! Bästa stunden på dagen.
Mumma ville inte gå långpromenad.
Hon vill bara jaga pojkar. Jag var ganska glad över det!

Gå två promenader till.
Gjorde det. Två korta rundor med Mumma.

Skicka brev åt föräldrar. Nu!
Fixat!

• Fixa tv åt föräldrar. Eller ringa till reparatör. Nu!
Förträngde allt. Får fixa till veckan.

• Pyssla med bloggarna. Det är frivilligt.
Ska inte pyssla mer i kväll.

Skriva i bloggen. Också frivilligt.
Ja, nu är jag här.

Läsa bloggar. Samma här.
Har läst alla favoriter.

• Fixa antivirusprogrammet nu när jag fått ny licensnyckel. Viktigt!
Orkade inte. Jag har dubbla prenumerationer någon dag till.

Vila.
Har vilat!

Sova.
Har sovit i så många timmar att jag är förvånad.
Varit som död för omvärlden hela kvällen. Det tackar alla för. :)

• Äta.
Nja. Inte som Anna Skipper vill att man ska äta.

Paradiset finns

Publicerad 2007-02-16 08:30:07 i Tankar,

Kan inte någon boka ett hotellrum åt mig. Helst betala också! :)
Var som helst.
Så jag kan fly från omgivningen.

Så jag kan ta med mig Mumma, några böcker och en iPod. En bärbar dator vore förstås bra.
Sen stannar jag där några veckor. Eller år.:)
Jag skulle njuta!

Det är väl sånt man gör på semestern.
Men när man inte jobbar så har man inte semester heller.

Och är man hemma så glömmer omgivningen att det fanns en orsak till att man har sjukersättning.
Dom tycker att det är praktiskt att få hjälp.

Ja, det är väl bara att fortsätta att mölja på.
Ännu en dag.

Att göra innan jag svimmar

Publicerad 2007-02-16 08:23:52 i Tankar,

Det blev inte mycket sömn. Ingen sömn alls faktiskt. Jag blev tvärpigg.
Klockan 10 ska hunden ut på en kort morgonpromenad. Då kommer jag att vara trött.

Undrar om Mumma kan gå en promenad själv idag.
Aj! Nu bet hon mig.

Dagens to-do list:
• Apoteket – lämna in recept från både mig och min mor. Är surfi**an där igen vet jag inte vad jag gör.
• Handla åt föräldrar? Vill inte. Kanske räcker om jag gör det på lördag.
• Hämta grannens post.
• Köpa tulpaner. Det är roligt!
• Tvätta? En maskin är trasig. Jag kommer aldrig ikapp med tvätten.
• Stryka? Neeeej! Jag kan inte. Får ont.
• Städa. Det behövs. Får räcka med sovrummet.
• Gå lång hundpromenad. Det blir underbart! Bästa stunden på dagen.
• Gå två promenader till.
• Skicka brev åt föräldrar. Nu!
• Fixa tv åt föräldrar. Eller ringa till reparatör. Nu!
• Fixa antivirusprogrammet nu när jag fått ny licensnyckel. Viktigt!

• Pyssla med bloggarna. Det är frivilligt.
• Skriva i bloggen. Också frivilligt.
• Läsa bloggar. Samma här.

• Vila.
• Sova.
• Äta.
Det står inte på listan men borde nästan göra det. För jag glömmer...

Sen tillkommer säkert en mängd saker som omgivningen lastar på mig.

Landstinget suger

Publicerad 2006-10-13 04:19:14 i Tankar,

Att jag slutade jobba i sjukvården berodde mycket på vår urusla arbetsgivare.
Landstinget suger som arbetsgivare. Jag jobbade 10 år i sjukvården utan att få en fast tjänst. Landstinget hade som system att ”belöna” oss med korta vikariat och långa vikariat. Och förstås deras form av favoritanställning: timanställningar.
Jag jobbade heltid alla år men aldrig som fast anställd.

17Det kändes som en befrielse när jag droppade nycklarna på min chefs skrivbord och slutade från ena dagen till den andra.
Jag hade fått ett nytt jobb i en helt ny sektor. En fast tjänst.
Men om man ska vara positiv så kan man ju säga att timanställningen gjorde det möjligt att sluta just precis när jag ville.

Första intrycket

Publicerad 2006-10-13 04:09:39 i Tankar,

16

Jag jobbade på olika vårdcentraler i vårt landsting.
Det första intrycket man gör som ny på en arbetsplats känns alltid viktigt. Jag hade fått ett sommarvikariat på en vårdcentral i en liten håla.
Första dagen på jobbet följde jag den jag skulle vikariera för. Hon skulle ta prover på en mycket svårstucken patient. Jag stod bredvid och försökte att rent mentalt stötta henne. Men det var problem. Hon var stressad och grävde och grävde efter kärl i armen på den stackars patienten.
Efter en stund märkte jag min syn blev dimmig. Jag hörde alla ljud på avstånd och det surrade i huvudet. Jag hör någon som säger att nu svimmar hon och jag funderade på vem dom pratade om. Just det. Det var förstås mig dom pratade om. För plötsligt låg jag på golvet utan att förstå vad som hade hänt. Sen vaknade jag till på en brits i rummet bredvid.
Oh, maj gad, jag hade svimmat. Jag hade svimmat på första dagen på min nya arbetsplats.

Jag vet inte men jag gissar att jag gjorde ett ganska bestående intryck på den arbetsplatsen.

Facktanter och gardiner

Publicerad 2005-12-01 13:30:40 i Tankar,

Det är fler som varit med om en låg nivå på diskussionerna när facket varit på besök.

Det är låg nivå att prata om gardiner.

För mig handlade förhandlingen om en uppsägning. Jag lovar att då är man inte på humör att diskutera färg och form på gardiner.
Då vill man vara fokuserad. Förberedd. Samla sig inför förhandlingen.
Vill också känna att ”proffsen” som finns med är fokuserade på ämnet.
Jag ville dessutom spy av obehag inför hela situationen.

Krävs en viss form av allvar i det läget.
För dom här två damerna var det tydligen som vilken fikarastdiskussion som helst.
Pladder, pladder om gardiner och nya lokaler och bla, bla bla.

Vill inte vara medlem i facket längre. Är ganska meningslöst för mig nu. Men åh, vad dom pratar sig varma för att jag ska fortsätta att vara medlem.
Dom ska få hjälpa mig att fylla i några blanketter.
Sen säger jag nog tack och farväl.


Facktanter

Publicerad 2005-12-01 12:52:11 i Tankar,

SIF tidningen kom med posten idag. Den tidningen i läser jag aldrig. Den går direkt till återvinning.

Kommer mycket väl ihåg den sista fackliga förhandlingen vi hade om mitt jobb.
När kvinnan från SIF:s förbundsavdelning kom till vår arbetsplats började hon och det lokala fackombudet att prata om gardiner.
Jag var så stressad att jag höll på att spy och SIF-tanterna pratar om gardiner.
Men för helvete sluta, hade jag lust att vråla. Det borde jag ha gjort. Men satt naturligtvis tyst.

Ja, förbundsavdelningen skulle flytta och i dom nya lokalerna passade inte dom gamla gardinerna.
Viktiga frågor. Eller…?


Slå tillbaka?

Publicerad 2005-10-04 00:07:23 i Tankar,

Trakasserier på jobbet. Läste om det idag. Den artikeln handlade om sexuella trakasserier. Anmäl alltid, var rådet i den tidningen.

Pratade med en kompis om vad hon hade varit med om. Hon hade inte anmält.
Hade en lite annan taktik för att ta hand om problemet. En av hennes chefer var lite halvgalen. Han hade tryckt ner henne på ett bord och försökt köra upp handen under kjolen. Kul va?
Vid ett annat tillfälle hade han klämt henne rejält på bröstet. Hon var gravid då och tyckte att nu jävlar går det för långt. Så hon försökte snabbt grabba tag i kulorna på chefen. Missade lite så det blev nog mest att hon klöste honom lite med naglarna. Rejäla naglar hade hon så karlstackaren blev livrädd.
Han slet sig loss och sprang in i fikarummet och beklagade sig för dom andra tjejerna som jobbade där. Gissa om han fick något medhåll?

Efter det fick hon vara ifred. När hon slutade sa chefen att hon var den värsta medarbetare han någonsin haft. Hon tog det som en komplimang.

Är det en bättre taktik att ge igen?

Hotell

Publicerad 2005-09-24 11:17:13 i Tankar,

Fredag blev ingen bra dag. Omgivningen fick köra alldeles för mycket med mig. Om jag hade råd så skulle jag boka ett rum på närmaste hotell. Helst närmaste lyxiga hotell. Sen skulle jag tillbringa resten av helgen där och bara vara i fred. Utnyttja roomservice. Få maten serverad på rummet och äntligen sova ut ordentligt utan att någon stör mig. Bara lämna rummet för att gå ut med hunden. Ingen skulle veta var jag hade gömt mig.

Jag saknar nog att bo på hotell. Förstod aldrig varför så många av mina arbetskamrater gnällde över sina tjänsteresor. Jobbigt med tjänsteresor? Näe, jag tyckte inte det. Var det så plågsamt att bo på hotell? Nix, det var underbart.

Efter middag

Publicerad 2005-09-11 21:10:57 i Tankar,

Jag somnade efter middagen. Mitt i boken. Om seriemord. Vad jag kan ibland.

När jag läser meningen som inleder inlägget så tänker jag på en gång när jag kom med en ofrivillig invit till en före detta arbetskamrat.
Min arbetskamrat, F, kommer från Finland och var en rätt kul typ. Men ibland blev det några missförstånd pga av våra olika dialekter.
Vi arbetade tillsammans i ett projekt och skulle ha ett projektmöte senare på dagen, där alla inblandade skulle delta.
På morgonen kom F springande fram till mig och började full av entusiasm prata om något som vi skulle arbeta med.
Jag var lite stressad och sa till honom att ”det här låter bra, men vi kan ju prata om det på eftermiddan”. Han hörde inte riktigt vad jag sa utan stirrade helt paralyserad på mig och frågade tillslut ”vad menar du, vad då efter middan?” Jag såg lika förvirrad ut och fortsatte att babbla om eftermiddan innan jag fattade att han trodde att jag ville ha ett snack med honom efter nån jävla middag. Han var mycket gift. Med en trevlig kvinna. Och jag var singel.
Karlstackaren måste ha trott att jag tänkte våldta honom efter vår middag för han såg helt livrädd ut.

Fack eller fuck

Publicerad 2005-09-06 17:13:46 i Tankar,

I dag är jag misstänksam mot damen från fackförbundet igen. Slut på Valium effekten!
Jag hann kontrollera några uppgifter som hon hade lämnat till mig. Inte stämde dom uppgifterna. Var inte ens i närheten.
Var så stressad igår så att jag behövde höra att allt kommer att ordna sig.
Men inte brukar saker ordna sig bara för att någon säger det. Det brukar bara bli värre och värre.

Om min magkänsla säger att något är fel så brukar det vara fel. För mig. Innerst inne kände jag nog det igår också.
Men mjäk på telefon kan vara förrädiskt. När man är trött och när hjärnan kokar över av stress.

På konferens är hon fortfarande, facktanten. Men stanna där då!

Facket ringer

Publicerad 2005-09-06 00:53:50 i Tankar,

Så ringer hon äntligen och är bara så genomtrevlig att all min ilska bara rinner av mig.
Hon ber om ursäkt för allt strul och är mycket vänlig.
Svarar lugnt på mina frågor. Ger tips och uppmuntran.
Är totalt professionell i sin yrkesroll.
Hon var inte på något sätt kletigt trevlig eller insmickrande. Utan just så bra som man är när man helt behärskar sin yrkesroll.

Det kändes som att få en hästdos av Valium. Jag blev helt lugn och avslappnad.

Vad faan hade jag hetsat upp mig för?

Facket ringer inte

Publicerad 2005-09-06 00:51:49 i Tankar,

Jag skjutsade hem min far i en rasande fart.
När vi kom hem till honom ville naturligtvis mina föräldrar bjuda på mat. En trevlig granne var där och käkade middag och pratade om allt möjligt.
Vi satt och tittade på foton från i somras och jag kunde knappt sitta stilla av ren irritation.
Klockan 17.00  satt jag med mobilen i min ena svettiga hand och alla papper i min andra svettiga hand och väntade på telefonsamtalet.
När klockan var 17.20 och hon fortfarande inte hade ringt tänkte jag ställa mig och skrika rakt ut. Just då räknade jag varje sekund. Som om det hade gällt livet. Vilket det inte gjorde men det spelade ingen roll just då.
För min stressade hjärna gällde det livet.

Facket på konferens

Publicerad 2005-09-06 00:48:03 i Tankar,

Har sökt mitt fackliga ombud på förbundsavdelningen i flera dagar. Men hon är ständigt på konferens.
Nu blev jag riktigt förbannad och skrev ett långt mail imorse. Men fick omgående ett autoreply där det stod att hon var på konferens igen. När jag ringde till hennes mobiltelefon kom jag naturligtvis till mobilsvar och lämnade ett stressat meddelande om att jag ville att hon skulle ringa mig. Det gjorde hon.
När jag var i skogen med hunden. Och berättade att alla på förbundsavdelningen var på konferens. Ingen kunde läsa mitt mail. Den enda som fanns kvar på kontoret var en stackars praktikant som hade fullt upp med att svara i telefon.
Utan istället skulle jag faxa mitt mail till…?
Ja, gud vet var jag skulle faxa det. Jag var så irriterad att jag bara tjurvägrade att faxa några mail. Vi kom överens om att jag skulle ringa praktikanten för att få hennes mailadress. Sen skulle praktikanten faxa till den plats där hela förbundsavdelningen hade konferens. Mitt fackliga ombud skulle läsa mina frågor och sedan höra av sig.
När jag ringde till praktikanten var det upptaget för att alla ringde utav helvete idag. Men tillslut fick jag iväg mitt mail. Sen väntade jag på svar.
Naturligtvis ringer hon när jag står på Ikeas parkering med min trötta och irriterade far i bilen. Jag förklarar att det är helt omöjligt att prata nu. Vi måste bestämma en tid när hon kan ringa upp. Jag kan inte prata fritt om vad som helst när som helst.
Det hade jag ju redan skrivit i mitt mail som sedan faxats till… Ja ni vet.
Då börjar hon förklara sig och ursäkta sig medan jag stod på parkeringen och svettades och svor för mig själv. Farsan satt fortfarande i bilen och var ännu tröttare och ännu mer irriterad. Jag trodde att jag skulle få en hjärtinfarkt av ilska och stress. Eller en hjärnblödning. Hade inte hunnit äta något så mitt blodsocker var mycket lågt. Humöret var lågt.
Till slut får jag stopp på pratandet och vi bestämmer att hon ska ringa klockan fem på eftermiddagen.

Inflytande på riktigt

Publicerad 2005-09-05 18:13:49 i Tankar,

Jag skrev tidigare om chefer.
När slutet på ett inlägg försvinner så blir tolkningen av texten något oklar.
Den här gången handlade min text om en person som jag känner väl och tycker mycket om. Jag har stor respekt både för hans yrkeskunnande och för hans engagemang som chef.

Hans svar var rakt och ärligt. Han varken fjäskade eller stammade när jag ställde min fråga. Att ”gilla att vara chef” är inte något ont i sig. Inte heller att man ”tycker om att bestämma”. Tvärtom känner jag respekt för människor som har modet att fatta beslut, i svåra ärenden, när dom accepterat en chefsbefattning. Har träffat alltför många som mest velat hit och dit. Som slickat uppåt och sparkat neråt.
I det här fallet vet jag dessutom att hans medarbetare har förtroende för dom flesta beslut han driver igenom. Samarbetet mellan chef och anställda på det här företaget är nog inte något stort problem. Tvärtom!

Behöver en chef vara omtyckt? Ja, det är ju en annan fråga som man kan fundera på.
En av mina absoluta hatobjekt på chefsfronten hade sin uppfattning klar. Han konstaterade kort och gott han inte behövde vara omtyckt eftersom han var chef.
Hans uppgift var att få fram resultat. Att leverera. Hans uppgift var inte bli älskad av alla.
Ibland kan jag nog känna respekt även för den åsikten.
En chefs enda uppgift är att få fram resultat. Det brukar man lära ut på dyrbara chefskurser.

Hur
man får fram resultaten är däremot något man ibland glömmer bort på chefskurser. Eller vad tror ni?

Inflytande

Publicerad 2005-09-04 20:18:35 i Tankar,

Frågade min vän som är chef om hur han trivs med sin befattning.
Jag brukar ställa den frågan till människor jag känner. Till dom som är nya chefer eller har varit chefer ett tag.
Dom flesta brukar harkla sig och stamma lite om att ”det är kul att ha inflytande”. Eller också säger dom att ”jag gillar att få gehör för mina idéer”.

Men nu fick jag ett rakt svar.
Min vän svarade att han tycker om att vara chef.
Ja, just chef. Han tycker om att få bestämma. Det blev inte så mycket stammande om inflytande och gehör.
Jag vet att han har jobbat lång tid och har en bra grund att stå på när det gäller sitt arbete.

Fackliga representanter från helvetet?

Publicerad 2005-08-15 01:47:24 i Tankar,

Innan jag återvänder till mitt vanliga harmoniska jag så ska jag kräkas lite över fackliga representanter också.

 

Hur kan man som facklig stjärna sätta sig i rehabmöten utan att ha någon som helst kunskap om just rehabilitering av sjuka människor?

Hur kan dom fackliga småpåvarna på arbetsplatserna vägra att utbilda sig på just det området?

Jag menar, är man löneförhandlare så går man kurser i all oändlighet för att bli en bra löneförhandlare. Oj så många kurser det blev för mig.

Ett skyddsombud får vackert tillbringa tid med att lära sig vilka lagar och avtal som gäller inom det området.

 

När jag läser tidningen från min fackliga organisation kan jag hitta kurser inom nästan vilket område som helst. Skulle kunna ägna resten av mitt liv åt att vidareutbilda mig genom deras olika kurser.

När arbetslösheten blir större och sjukskrivningarna börjar likna en epidemi så behövs ju också välutbildade fackliga ombud.

Men var finns utbildningarna inom rehab området?

Är det dags att vakna nu?

Rehabilitering är inte ett helt lätt område. Människor har svårt att hävda sig när dom blir sjuka. Spelar ingen roll hur tuff man är i vanliga fall. Dom flesta som är sjuka känner sig så små när dom ska försöka hävda sig.

 

Skyldigheter är arbetsgivaren bra på att informera om. Skulden ligger dessutom oftast tung på den sjukes axlar. Det räcker med att öppna vilken tidning som helst för att läsa om vilken belastning alla sjuka är för samhället.

Men finns det några rättigheter då? Ja, fråga facket. Men räkna inte med så många svar.

Chefer från helvetet

Publicerad 2005-08-15 01:06:24 i Tankar,

När jag ändå är vaken så kan jag fortsätta med att kräkas över några före detta chefer igen.

Egentligen är jag irriterad över att jag har så ont i ryggen att jag inte kan sova men det kan jag inte göra så mycket åt.

Extra dos av alla knep jag kan för att lindra värken fungerar inte ännu.

 

Alltså återvänder jag till cheferna från helvetet igen.

 

Min senaste darling visade overhead-bilder på min sjukfrånvaro på rehabmöten.

Att prata statistik på rehabmöten är väl ganska normalt. Tror jag. Har bara deltagit i mina egna rehabmöten.

 

Men eftersom alla redan visste hur stor min sjukfrånvaro var så kändes det som aningen overkill att göra ett fint diagram och smälla upp det på en enorm bild på väggen.

Bilden kändes så överväldigande stor! Den liksom kvävde allt i rummet.

Vad liten jag kände mig! Fick mig att vilja sjunka genom ett hål i golvet.

Men om man som chef gillar att göra tabeller så måste man väl få visa dom också.

Skitsamma om alla redan kan statistiken.

Skitsamma att han kunde ha delat ut den fina tabellen till alla deltagare på mötet.

 

Är strategin att trakassera och förminska den person som är utsatt för "rehabiliterandet" så gäller det att ta till ordentligt.

 

Nu får jag väl vara tacksam att han inte hunnit lära sig hur man gör snygga PowerPoint presentationer för då hade vi väl fortfarande suttit kvar och tittat på bildspel över min sjukfrånvaro.

 

 

 

Största möjliga tystnad!

Publicerad 2005-08-08 13:41:01 i Tankar,

Snälla, rara "nära och kära"!

 

Klaga inte på att jag hör dåligt. Jag stänger bara av hörseln ibland. Vill inte höra allt. Alltid.

Orkar inte höra alla skrika på en gång.

Jag måste få stänga av ibland!

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela