Darkangel

Själv har jag provat både Shiatsubehandling och taktil massage.

Shiatsubehandlingarna var underbara. En timmes avslappnande behandling. Det var underbart.
Som komplement till en vettig smärtlindring var det mycket skönt. Att bli ompysslad i en timme är aldrig fel. Men oj vad det kostar pengar.

Det var kul att prova. Jag, precis som så många andra, var villig att ge vad som helst en chans. Utbildningen till shiatsuterapeut finns hos Axelsons skola så den får väl räknas som tämligen seriös.

Men när shiatsuterapeuten börjar prata om att hon ser bilder när hon jobbar. Bilder från mina tidigare liv, då blir jag avskräckt. Eller snarare förskräckt. Enligt henne hade jag levt tidigare liv både som ballettdansös och eskimå. Håhåjaja…

Lite healing fick jag också på köpet. En chakrabalansering. Hon frågade om jag ville ha det? Jadå, sa jag. Har ingen aning om vad det är. Men visst. Kör på.
Hon använde en kristall som pendel och hittade blockeringar i mina olika chakran. Sen fick jag healing för att lösa blockeringarna.

Den här typen av ”behandlingar” är mycket populära. Jag hittar ständigt annonser i lokaltidningen om kurser där man kan utbilda sig till Reikkimaster. Sen är det bara att köra igång. Behandla sjuka och förtvivlade människor.

Men förstår ni? Vilket jävla vansinne!

Vilka män skulle nöja sig med en chakrabalansering för att få hjälp mot kronisk värk? Inte många, vågar jag påstå.

Men kvinnor med kronisk smärta, utbrändhet m.m. hamnar där. I desperation över att inte få hjälp inom sjukvården.

Mocca har helt rätt.

Kvinnors smärta måste tas på allvar!