Förbannad
Har jag berättat att jag kan vara väldigt arbetselak?
Om inte, så berättar jag det nu!
Fönsterputsning går ganska snabbt. Kan fixa just det här fönstret på två minuter. Överdriver aaaningen, men snabbt går det.
När det däremot tar två timmar att hitta dom få grejor som behövs, ja då jävlar blir jag vansinnig.
Är aldrig mitt fel att städprylarna inte finns där dom borde finnas. Nej då, jag är ofelbar!
Nu letade jag efter en fönsterskrapa tills hjärnan nästan kokade. Hittade flera gamla fönsterskrapor men inte den som jag använde för ca två veckor sedan. På den tiden har mina närmast sörjande hunnit flytta på alla prylar.
Vad jag letade! Det hade nog gått fortare att kasta sig i bilen och köra 1 mil för att köpa en ny fönsterskrapa.
Nu blev jag tvärtjurig. Dumtjurig! Skulle putsa fönstret om jag så skulle dö på kuppen. Var nog nära att jag gjorde det, men då hade jag åtminstone dött med ett rent sovrumsfönster.
Skrapan jag använde fick fönstret att bli randigt. Blev inte snyggt. Men rent är det åtminstone. När jag hade lugnat ner mig lite var det dags för nästa prövning. Gardinerna skulle hängas upp. Jag svor så högt och så länge att vår stackars granne kom och frågade om han kunde hjälpa till. Precis när han klev in i rummet fick jag gardinstångseländet på plats.
Ilska är en ganska bra drivkraft ibland!
