Darkangel

Hade just en nära döden upplevelse.

Hamnade mitt i älgjakten. Utan gevär. Med livet som insats.

Valde en annan stig för dagens långa hundpromenad. Kom på att jag skulle gå en riktigt tuff väg. Med en lång uppförsbacke. Få upp pulsen riktigt ordentligt idag. Jag blev så entusiastisk över mitt infall att jag helt glömde den jävla älgjakten. Såg en bil som stod parkerad i början av stigen. Den bilen tillhör en bärplockare som precis som jag söker sig till nya vägar för att inte störa älgjakten. Lugnt i skogen alltså. Trodde jag.

När jag klarat av mördarbacken kommer jag ut på en gammal väg och där ser jag mannen.
Mannen med orange keps. Skogsbolagets logga syns klart och tydligt.
Geväret syntes också mycket tydligt när jag kom närmare.

Helvete, tänker jag. Nu har jag klampat rakt in i älgjaktens heliga område. Rakt in på det stora skogsbolagets mark. Hur dum får man vara? Jag vet ju att dom brukar jaga där. Men det var bara att fortsätta klampa på.

När jag står och pratar med jägaren hör jag

Bang, Bang, Bang. Där sköt dom en älgko. Precis där jag hade gått för bara några minuter sedan.
Jag får vackert fråga om jag kan fortsätta gå på vägen. Då hade jag börjat fundera på om jag skulle ringa hem och be grannen hämta mig med helikopter. Inte för att han har någon helikopter.
Men jag har lite respekt för män med gevär. Är nog faktiskt lite rädd för män med gevär.

Mannen med geväret var ett under av tålamod. Han plockade fram kartan och kollade var jag tänkte gå. Han pratade med både mig och hunden. Var så genomtrevlig att jag…
Faan han var t.o.m. snygg.
Vi fick naturligtvis fortsätta vår promenad. När jag gick vidare hör jag åter samma skottserie.
Bang, Bang, Bang! Där dog väl nästa älg.

Nu var min puls jävligt hög!

Jag ville ju höja pulsen.

Ville gärna överleva promenaden också.