Darkangel

Jag hittade förstås reservnyckeln och tar mig in men eländet är inte slut för nu ska hunden ha kvällsmedicinen.

Men först vill jag droppa ögondroppar i mina ögon. För ögonen svider så jag kan knappt existera.
Sjögrens syndrom är jordens tråkigaste sjukdom och det enda jag vill säga om den diagnosen är att jag får värk, typ överallt, och att ögonen svider.

I mitt utmattade tillstånd tänker jag inte på att ögondropparna lägger sig som en grå, dimmig hinna över ögonen. Det tar en stund innan jag kan se tydligt igen.

Jag har en ny burk med hundpiller som ska öppnas och jag får inte upp burken.
Nu gäller principen: räcker det inte med våld så tar man till mer våld.

Jodå, jag får fram tabletterna. Allihopa. På golvet.

Jag sitter på golvet med etthundra pyttesmå tabletter utspridda överallt och nu vill jag dö. Eller åtminstone svimma. Sådär som John Cleese gjorde i serien Fawlty Towers. Tvärsvimma rakt ner på golvet.

Jag orkar inte ens svära längre. Jag plockar piller. Som jag knappt ser.