Darkangel

Jag hade en gång en chef som var pennbög.
Beteckningen är hans egen och har inget med sexuella preferenser att göra.
Han älskade pennor helt enkelt. Hade ett stort lager med pennor som användes efter humör och dagsform. Han hade både riktigt dyra pennor och pennor i mellanprisklassen.
Om jag var riktigt duktig på jobbet kunde jag få komma in på hans kontor och hålla i pennorna.
Jag var ofta duktig! Haha!
När vi hade varit i Umeå på ett möte och var på väg hem i bilen skrek han plötsligt till. Jag höll på att köra av vägen.
Var är min Ferrari penna, frågade han. Som om jag skulle veta det.
Han letade genom alla väskor och hittade sin älskade penna tillslut.
Jag frågade vad han skulle ha gjort om han hade glömt pennan i Obbola. Skulle vi ha vänt då?
Självklart skulle vi ha vänt! Dum fråga.

Men jag lärde mig att älska bra pennor själv. Min budget tillåter inte så dyra pennor.
Men idag har jag åkt kors och tvärs över hela stan för att köpa mina favoritpennor.
Bara för att upptäcka att dom inte längre säljs här i staden. Fan i helvete!
Nu fick jag köpa en annan sort och nu har jag ångest.