Jag är utredd
Jag skulle förklara lite mer om studien. Men det kom en massa saker i vägen.
Det är försäkringskassan som utför studien med hjälp av Statistiska centralbyrån.
Försäkringskassan har valt ut 16 000 långtidssjuka från sitt register. Dom får svara på frågor av den typ som jag skrev om i tidigare inlägg.
För att få en jämförelsegrupp har SCB slumpmässigt valt ut 5000 personer ur sitt register som omfattar hela befolkningen. Eftersom slumpen råder så kan jämförelsegruppen bestå av både friska och långtidssjukskrivna.
Min medverkan är frivillig. Om jag inte svarar på frågorna kommer ingen annan att ersätta mig. Det redovisas senare som bortfallsfrekvens i den färdiga forskningsrapporten.
Allt är standardförfarande.
Man kan inte välja att vara med i just den här studien.
Man kan heller inte avsäga sig allt framtida ”samarbete” med SCB.
Att jag deltagit i flera studier är delvis en slump. Åldern spelar en viss roll. Ju äldre man är desto fler studier hinner man avverka.
Många långtidssjuka har, precis som jag, deltagit i många undersökningar men då som ”patienter”. Frågorna är så lika varandra att man knappt kan skilja den ena forskningsstudien från den andra.
Från början var jag engagerad. Det kändes som om frågorna och svaren hade stor betydelse.
Med åren känner jag bara leda så fort jag får en ny enkät att svara på.
Nu vägrar jag. Jag skiter i deras jävla studier.
SCB kommer att skicka påminnelser som jag kommer att arkivera i papperskorgen.
Det finns hur många studier som helst på det här området. Det är bara att plocka några ur högen.
Använd resultaten och gör något konstruktivt.
Lite roligt har jag dock åt en mening i häftet. Det står:
"Dina svar kommer att användas endast i forskningssyfte och under inga omständigheter påverka din rätt till ersättning från Försäkringskassan."
Ja, som långtidssjuk oroar man sig ständigt. Så det är väl bra att utredarna tydliggjorde just den biten.
Personligen är jag mer oroad över vad politikerna ska hitta på härnäst.
Det är försäkringskassan som utför studien med hjälp av Statistiska centralbyrån.
Försäkringskassan har valt ut 16 000 långtidssjuka från sitt register. Dom får svara på frågor av den typ som jag skrev om i tidigare inlägg.
För att få en jämförelsegrupp har SCB slumpmässigt valt ut 5000 personer ur sitt register som omfattar hela befolkningen. Eftersom slumpen råder så kan jämförelsegruppen bestå av både friska och långtidssjukskrivna.
Min medverkan är frivillig. Om jag inte svarar på frågorna kommer ingen annan att ersätta mig. Det redovisas senare som bortfallsfrekvens i den färdiga forskningsrapporten.
Allt är standardförfarande.
Man kan inte välja att vara med i just den här studien.
Man kan heller inte avsäga sig allt framtida ”samarbete” med SCB.
Att jag deltagit i flera studier är delvis en slump. Åldern spelar en viss roll. Ju äldre man är desto fler studier hinner man avverka.
Många långtidssjuka har, precis som jag, deltagit i många undersökningar men då som ”patienter”. Frågorna är så lika varandra att man knappt kan skilja den ena forskningsstudien från den andra.
Från början var jag engagerad. Det kändes som om frågorna och svaren hade stor betydelse.
Med åren känner jag bara leda så fort jag får en ny enkät att svara på.
Nu vägrar jag. Jag skiter i deras jävla studier.
SCB kommer att skicka påminnelser som jag kommer att arkivera i papperskorgen.
Det finns hur många studier som helst på det här området. Det är bara att plocka några ur högen.
Använd resultaten och gör något konstruktivt.
Lite roligt har jag dock åt en mening i häftet. Det står:
"Dina svar kommer att användas endast i forskningssyfte och under inga omständigheter påverka din rätt till ersättning från Försäkringskassan."
Ja, som långtidssjuk oroar man sig ständigt. Så det är väl bra att utredarna tydliggjorde just den biten.
Personligen är jag mer oroad över vad politikerna ska hitta på härnäst.
