Darkangel

Men fortsättningen kommer inte här. Utan senare.

Nu vill jag istället komma med ett tips som kan pigga upp promenaderna lite. Om man är prylfixerad precis som jag är.
Köp en stegräknare. Använd den på promenaden. Med pulsklocka och stegräknare kan man roa sig hur mycket som helst med statistik. Stegräknaren ska räkna om antalet steg i kilometer. Annars är det meningslöst. För vem bryr sig om hur många steg man gått per dag. Nej, jag vill se antalet kilometer som travats. Hur lång tid jag har promenerat mätt i effektiv tid. Inte bara tiden jag var ute och gick. Ibland träffar man ju någon trevlig människa som man pratar lite med. Eller också njuter man av utsikten en stund.
Det ska man göra! Bara bra för själen.
Men det här handlar om hur man motiverar sig även när det känns otroligt trist och tråkigt att bara kliva upp ur sängen och försöka få på sig träningskläderna.

Har köpt nya träningsskor!

Att tjafsa om kläder och väskor är patetiskt. Jag vet det. Jag kunde vräka ner mina prylar i en ica kasse och träna i dom kläder jag har på mig nu. Inte många som bryr sig.

Men skorna är viktiga. Mina känsliga fötter klarar inte dåliga skor. Dom gamla skorna var värdelösa redan när jag köpte dom. Var snål!

Nu blev jag inspirerad av en annan kund i butiken.  

Jag hade redan hostat upp 1300 kronor så det var lika bra att fortsätta.

Spenderade 1200 kronor till på nya skor. Egentligen en svindlande summa för mig.

Nu står det ett par nya, underbart sköna skor på golvet bredvid mig. Rejält utprovade.

Ska plocka fram väskan. Packa ner prylarna. Och i morgon kör jag ett pass.

För när jag väl kommit till gymmet så mår jag bra! Det svåraste är att komma iväg. Kan jag gå promenader varje dag utan att klaga så kan jag också nöta in en ny vana.

Att åka till gymmet två gånger i veckan är genomförbart.

Blir bara skönt att komma bort från tjatet här hemma. Det gör mig egentligen mer trött än all träning på ett mycket trevligt gym.    

Sen är det ju kläderna. Har inte råd att köpa några nya. Hur ska det gå? Tänk om jag har helt fel kläder?
Är knappast någon som bryr sig. Toleransen är ganska stor där jag tränar.
Jag letar bara ursäkter.

Hade just en nära döden upplevelse.

Hamnade mitt i älgjakten. Utan gevär. Med livet som insats.

Valde en annan stig för dagens långa hundpromenad. Kom på att jag skulle gå en riktigt tuff väg. Med en lång uppförsbacke. Få upp pulsen riktigt ordentligt idag. Jag blev så entusiastisk över mitt infall att jag helt glömde den jävla älgjakten. Såg en bil som stod parkerad i början av stigen. Den bilen tillhör en bärplockare som precis som jag söker sig till nya vägar för att inte störa älgjakten. Lugnt i skogen alltså. Trodde jag.

När jag klarat av mördarbacken kommer jag ut på en gammal väg och där ser jag mannen.
Mannen med orange keps. Skogsbolagets logga syns klart och tydligt.
Geväret syntes också mycket tydligt när jag kom närmare.

Helvete, tänker jag. Nu har jag klampat rakt in i älgjaktens heliga område. Rakt in på det stora skogsbolagets mark. Hur dum får man vara? Jag vet ju att dom brukar jaga där. Men det var bara att fortsätta klampa på.

När jag står och pratar med jägaren hör jag

Bang, Bang, Bang. Där sköt dom en älgko. Precis där jag hade gått för bara några minuter sedan.
Jag får vackert fråga om jag kan fortsätta gå på vägen. Då hade jag börjat fundera på om jag skulle ringa hem och be grannen hämta mig med helikopter. Inte för att han har någon helikopter.
Men jag har lite respekt för män med gevär. Är nog faktiskt lite rädd för män med gevär.

Mannen med geväret var ett under av tålamod. Han plockade fram kartan och kollade var jag tänkte gå. Han pratade med både mig och hunden. Var så genomtrevlig att jag…
Faan han var t.o.m. snygg.
Vi fick naturligtvis fortsätta vår promenad. När jag gick vidare hör jag åter samma skottserie.
Bang, Bang, Bang! Där dog väl nästa älg.

Nu var min puls jävligt hög!

Jag ville ju höja pulsen.

Ville gärna överleva promenaden också.