Darkangel

Jag har ju alltid varit klippan på mina arbetsplatser. Har älskat att jobba.
När jag tröttnat på ett arbete så har jag studerat eller bytt jobb. Alltid gått vidare.
Men sjukdomar är lömska. Dom tar inte hänsyn till ambitioner. Tar inte hänsyn till hur stark vilja man har.

Dom senaste 10 åren har jag kämpat för att komma tillbaka till arbetslivet. Jag har jobbat deltid, bytt arbetsuppgifter, fått anpassade arbetsuppgifter, bytt arbete helt, studerat.

Fick bra hjälp med rehabilitering. Arbetsgivaren hade gott om pengar och försäkringskassan var fantastiskt bra. Mina läkare gjorde allt dom kunde. Det kändes väl inte så just då men med lite perspektiv så ser jag annorlunda på saken.

Men det mesta slitet för att komma tillbaka i arbetslivet gjorde jag själv.

Helt och hållet på egen hand!

Vad sant det är att man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Det är en ständig kamp för att få hjälp av sjukvården.
Sen måste man göra jobbet själv. Det går inte att luta sig tillbaka och räkna med att andra ska lösa problemen. Det är bara att mölja på. Jag kämpade hårt i ca 10 år.
 



Tänkte aldrig ge upp. Aldrig!