Solstrålen på vårdcentralen!
Min bitchiga läkare på vårdcentralen var som en solstråle idag. Undrar hur lång ledighet hon tänker ha?
Prick klockan två ringde jag. Hon svarade direkt. Lät precis lika ilsken som hon brukar göra.
När jag stammade fram mitt namn så blev hon så otroligt vänlig på rösten. Precis som att hon bara satt där och längtade efter att just jag skulle ringa. Vad kul! Hurra! Min favoritpatient ringer!
När jag stammade fram mitt namn så blev hon så otroligt vänlig på rösten. Precis som att hon bara satt där och längtade efter att just jag skulle ringa. Vad kul! Hurra! Min favoritpatient ringer!
Hon skulle fixa recept. Någon lastpall med Stilnoct blir det väl inte. Bara tillräckligt. Precis som jag ville. Vad hetsade jag upp mig över?
Fan att jag är så rädd för människan på vårdcentralen fortfarande.
Jag är livrädd för att ringa till läkare. Sitter och stammar som en fjant i telefon.
Jag kan ju uttrycka mig i vanliga fall.
Hon är ju aldrig otrevlig när jag träffar henne. Tvärtom. Hon är trevlig, mänsklig och vettig att prata med.
Ingen iskall underläkare som ser ut som en 16-åring. Utan en erfaren distriktsläkare som känner mig rätt väl nu.
Vi jobbade ju t.o.m. bra ihop. På den tiden det begav sig.
Hjälps inte, jag är ändå livrädd för läkare.
Jag borde söka vård för det!
