Annars är dom ju riktigt mänskliga nuförtiden på gyn mottagningarna. Nu får man ju ha byxorna på när man pratar med läkaren före undersökningen. Får prata och berätta om varför man söker hjälp.
En läkare frågade mig ”och vad är det som har fört dig hit?”.
Jo, jag satte mig i min blå Saab och… Han såg inte glad ut över det svaret.
Annars lär man sig hur viktigt det är med klädseln. Inte fasen behöver man göra en brasiliansk innan man träffar gyn läkare. Tvärtom snarare. Då kan man få en liten föreläsning om vad nyttigt det är med hår. Just där. I dom regionerna.
Klädseln är viktigast. En lång tröja är att föredra. Helst en som når till knäna. För då kan man vara lika kaxig fast man står där inne i undersökningsrummet med underlivet bart. Små söta toppar som inte döljer något kan få många att komma av sig.
Jag säger ifrån när det är för många som vill vara med. Nu har jag ju jobbat i sjukvården och vet hur viktigt det är att läkarkandidater får öva. Lika bra att dom får göra det på mig som är van.
Men dom som inte uppför sig som folk åker ut. Omedelbart.
Sist jag var där fanns en färdigutbildad läkare med när jag pratade men min läkare. Min gynekolog berättade att killen arbetade på vårdcentral och var på sjukhuset för att lära sig lite mer. Själv sa han ingenting. Hade ingen namnskylt och presenterade sig inte.
Sen stod vi i undersökningsrummet alla tre. Undersköterskan var ju med också.
Då fick jag ett utbrott. Funkade fint även fast jag stod med ändan bar. Jag frågade honom vad han hade att göra där inne. Om han inte hade lärt sig på vårdcentralen att man brukar hälsa på patienterna. Sen bad jag honom försvinna ut därifrån.
Snopen liten grabb som gick ut därifrån. Kanske lärde sig något.
Bråka inte med mig när jag står med ändan bar. Jag säger bara det!