Darkangel

Jag hade riktigt ont i nacken igår. Kroniskt cervikobrakialt smärtsyndrom är inget att leka med.

När man inte ens kan sätta sig framför datorn och skriva några trånande rader om GW Persson är det illa.

Allvarligt talat är det en pina att ha ont i nacken OCH huvudvärk. Huvudvärken är liksom the icing on the cake.

Dessutom mår jag illa av all värk. Det är omöjligt att göra någonting. Kan inte äta för att då mår jag illa. Bara lukten av mat räcker. Hur mår man om man inte äter då? Jo, då mår man ännu mer illa.

En promenad känns som ett maratonlopp. Nej, snarare som att försöka klättra upp på världens högsta bergstopp. Utan mat.
Sorry mina vänner, man blir inte smal heller. För istället för mat stoppar man i sig godis och fikabröd när illamåendet släpper några minuter.

Jag får ont av att ligga i sängen för mycket. För ligger man i sängen för mycket utan att röra på sig gör det ju tillslut ont på alla ställen där man inte hade ont förut.

Helst vill man droga sig in i medvetslöshet och sova tills värken har släppt. Det är ok att droga sig in i sömnen. För att sova ett helt dygn krävs det dock starka varor och då blir det baksmälla dagen efter. Inget är värt den typen av baksmälla. Jag lovar.

Alltså var gårdagen en hel dag av lidande. Jag var mycket tapper. Jag kan lida på ett mycket fint och tappert sätt.