Nu hoppar vi igen
Funderar på Stinas intervju med Nancy Dell’Olio. Den såg jag medan jag låg i halvkoma.
Finns säkert några smarta analyser om den intervjun i tidningarna redan.
Jag gillar ju inte ens Stinas intervjuer så jag vet inte varför jag bryr mig.
Jag gillar ju inte ens Stinas intervjuer så jag vet inte varför jag bryr mig.
Men var det inte lite mjäkiga frågor? Eller var frågorna för närgående? Rentav dumma frågor? Eller var intervjun kanske helt lysande?
Jag vet inte.
Men jag satt faktiskt mest och tittade på Nancy Dell’Olios kroppsspråk. Jag tittade på hennes ögon. Ville veta mer. För första gången i mitt liv ville jag veta lite mer om henne. Trodde inte det var möjligt.
Men det var något med ögonen när hon pratade om Svennis otrohet.
Smärta kanske.
För det här med otrohet är inte så lätt att prata öppet och käckt om även om man redan gjort det tusen gånger förut.