Ingen idyllisk sömn
Det känns som en evighet sedan jag hade en smärtfri dag.
Faktum är att det är en evighet. Närmare bestämt 11 år. Ska man fira det? Nej, det är inte mycket att fira.
Men jag har glömt hur det var att vara smärtfri. Jag kommer inte ihåg hur det känns att inte ha ont. Att vakna på morgonen utan att känna som jag sovit i ett stenröse.
Jag kommer inte ihåg hur det känns att sova normalt. Men en gång i tiden somnade jag precis som vanliga människor gör. Vilken lyx det känns som. Att bara lägga sig och somna innan huvudet landat på kudden. För att inte tala om helgerna när jag sov ut på morgonen. Vaknade och låg kvar i sängen och myste. Somnade om och hoppade upp ur sängen pigg och utvilad.
Nu sover jag i tretimmarspass. Sen är det dags att gå upp och röra sig. Två tretimmarspass med hjälp av sleeping pills är inte samma sak.