Svart stig
Jag har ägnat två dagar åt att läsa Åsa Larssons nya bok Svart stig. Vilken författare hon är!
När första boken i serien gavs ut kom hon från ingenstans och skrev en bok som den mest drivna författare. Jag var djupt imponerad. Vilken talang. Och hon fortsätter att leverera.
Jag skulle ransonera boken den här gången. Suga på karamellen länge. Nu har jag snart läst klart boken. Mest älskar jag hennes skildringar av den Norrländska miljön. Jag är ingen vän av kyla och vinter men jag kan verkligen se skönheten i landskapet hon beskriver. Jag vill pimpla på Torneträsk, jag vill se Kurravaara.
Hon skriver så varsamt om sina huvudpersoner. Och jag älskar böckerna för det.
Om Rebecka som flyttade tillbaka till Kiruna. Om Rebeckas granne Sivving som bor i pannrummet i sitt hus. För att det är varmt där. För att allt han behöver finns där. Spis, matbord, säng. Och hunden. Inget känns konstigt i berättelsen. Det känns logiskt att han bor i pannrummet. Det påminner lite om min längtan efter att bo på hotell. Bara det som behövs för att leva. Inga onödiga prylar som belamrar tillvaron. Nu tänker jag inte flytta till pannrummet men det kanske beror på att jag inte har något pannrum.
