Hälsporre - aj, aj, aj

Nu är det alltså dags för problem med värk i hälen igen, Hälsporre.
Jag trodde att jag skulle klara mig ett bra tag nu och så kommer besvären så plötsligt. Jag kan inte riktigt se någon orsak till det.
När man har hälsporre eller Plantar Fasciit värker hälen så kraftigt att det kan vara svårt att gå. Efter ett tag värker hela foten. Jag har svårt att sätta ner foten mot golvet nu. Jag stödjer foten mot midtower datorn som står på golvet. Allt för att inte på något sätt belasta hälen.
Jag tejpade hälen före promenaden så hårt jag kunde men efter en halvtimme hade jag svårt att gå. Då var det bara tjurig vilja som hjälpte.
Det gör till och med ont att vila foten mot sängen. Jag försöker med att lägga foten på en kudde eller hålla hälen utanför sängen.
Vilket skit! Det värsta är att det kan ta så enormt lång tid innan besvären lindras. Sist tog det väl ett halvår. Eller var det ett år? Jag har glömt.
Jag har ju provat allt så några nya underkurer finns inte. Det är bara tålamod som gäller. Alla behandlingar har jag redan skrivit om under kategorin hälsporre så det känns meningslöst att gå till läkare eller sjukgymnast. Det blir sällan bättre. Ofta sämre tyvärr.
Jag funderar om det finns någon medicin som jag inte har provat. Plaquinil, malariamedicinen som vi Sjögrenspatienter provar emellanåt är ju kanske något att prova. Men då kommer jag att må illa i flera veckor. Fan, fan, fan!
Man kan inte tjata med omgivningen jämt om hur dåligt man mår. Folk kräks tillslut.
Finns ingen människa som orkar lyssna på gnäll hela tiden.
Inte ens jag gör det.
Man får välja sina tillfällen. Men problemet blir då omgivningen inte förstår att jag har så ont. Och att jag är sjuk.
"Har du huvudvärk nu", brukar dom aggressivt säga när jag är tvungen att berätta något. "Då måste du ju gå till läkare."
Sure! Man får ju så bra hjälp. Bläh!
Nu tar jag en Plaquinil i allafall. Testar! Fan om jag mår illa i morgon.
