Darkangel

På kvällen gick jag ut tidigt med Mumma. Det tar normalt 10-15 minuter att få hunden att kvällspinka.
Men Mumma var inte på humör. Hon gjorde absolut ingenting av det hon skulle göra. Hon satt i snön och tittade ut i tomma rymden. Rullade sig i snön. Hittade spår. Skällde lite. Tvärbromsade med alla fyra tassarna i marken. Betongblock!

Betedde sig som det var första gången vi går på en kvällsrunda.
Så hittade hon en bra toa och trampade runt lite… men nej. Det var ingen bra plats.
Hittade en ny toa… nej, Mumma hörde ett ljud.

Foten värker och asfalt är elände. Det är glashalt på vissa ställen och jag är rädd för att halka.
Jag står och väntar. Jag sitter och väntar. Funderar på att lägga mig på vägen och vänta men det kanske inte är så bra idé. Funderar på att gå hem men då kommer jag att somna.
Bara jag väntar lite till så…

Men nej. Vi går hem. Jag är skitsur. Nu har tröttheten kommit ikapp och hjärnan har slutat att fungera.

Visst fan, jag skulle hämta grannens post. Går tillbaka och hämtar den.
Släpar med 18 kilo lapphund. Hon vill inget nu. Inte jag heller.

Är hemma igen. Ska låsa upp dörren.
Har tappat nyckeln! Men… Fanihelvetesjävlaskit!
Jag kan svära bra och jag upprepar alla svordomar jag kan nu. Om och om igen.
Tillbaka ner på vägen och letar nyckeln. Lönlöst. Det är kolsvart ute och varken kropp eller hjärna fungerar. Fanihelvetesjävlaskit!
Finns en reservnyckel nånstans men nu är jag så trött och arg att jag vill skälla ut någon.
Jag vill att någon ska höra hur jävla trött och arg jag är. Fanihelvetesjävlaskit!
Men det finns ingen jag kan väcka och skälla ut. Fanihelvetesjävlaskit!