Darkangel

Mellan sommarens längtan och vinterns köld

Prestationsnoja ger hjärnsläpp ibland

Publicerad 2006-02-19 09:28:32 i Min hälsa,

Dåligt samvete.
Det är något jag ständigt har. Jag är prestationsinriktad. På ett överdrivet destruktivt sätt.
Tror aldrig att jag duger som jag är utan jag duger bara om jag gör något som är bra.
Inte bara bra, utan bäst. Och man kan ju aldrig bli bäst på allt. För det finns alltid nya mål. Kan alltid bli bättre på något annat.

Jag njuter av att se någon i OS som för tillfället är bäst i en sport.
Men vem orkar med människor som är bäst på allt?
Herregud så tråkigt att umgås med någon som kan allt och vet allt. Och alltid är bäst. Bäst på allt.
Nej, jag vill inte vara sån.
Med det är logiska slutsatser. Jag är en hyfsad teoretiker men ibland får jag hjärnsläpp när det kommer till att praktisera mina kunskaper.

Kommentarer

Postat av: flasknosen

Publicerad 2006-02-19 15:54:49

Jag känner alltför väl igen det du skriver om de egna prestationskraven. Det är hemskt att känna så.

Hela attityden i samhället är ju att vi är vad vi gör, inte de vi är. Vad är första frågan om man ska bekanta sig? Vad gör du/jobbar du med? Knasigt egentligen.

Postat av: Ellis

Publicerad 2006-02-19 19:12:31

Även här känner jag igen mig.

Och det är ju ofta så, att de som blir utbrända, drabbas av fibromyalgi och annat liknande jävelskap, det är vi som har alldeles för höga krav på oss själva, som alltid gör lite till och lite till och sen lite till på det.
Men av omgivningen blir vi ofta betraktade som lata. Lata!! man blir ju vansinnig!
Det är ju precis tvärtom.

Postat av: Darkangel svarar flasknosen

Publicerad 2006-02-20 01:29:10

Ja, det är ju en sak som är intressant med bloggar.
För där får jag läsa andra människors tankar. Det dom vill dela med sig av.
Inte bara veta om hur glassiga jobb dom har eller hur stora hus och fina bilar och...

Postat av: Darkangel svarar Ellis

Publicerad 2006-02-20 01:35:46

Javisst, vi tänjer ju ofta på alla gränser för att leva upp till kraven vi ställer på oss själva.
Och omgivningen vänjer sig så snabbt.

Min chef var specialist på att utnyttja mitt dåliga samvete. För det är ju behändigt att fråga den som alltid ställer upp. Sen droppades jag som en het potatis när jag blev sjuk. Då blev det jobbigt!
Japp. Nu är man lat i någras ögon.
Jag blir galen!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela