Darkangel

Efter kvällspromenaden försvann Mumma snabbt uppför trappan.
När jag kom till sovrummet hittade jag henne på sängen. Hon tronade mitt på en hög med kläder.
Några skulle säkert bli irriterade över att hitta hunden mitt bland sina kläder. Men inte jag.

Hon har inte hoppat upp i sängen på evigheter. Har förmodligen haft för ont i benet. Stackars Mumma!

Nu har hon fått beröm i två timmar. Nja, inte riktigt två timmar.

Men hon har fått applåder, pussar, blivit klappad, fått kramar (hon hatar kramar), blivit fotograferad…
Kort sagt blivit överöst med beröm.
Och hon fattar förstås ingenting. Men jag är glad. Det räcker långt det!