Darkangel

Med etablerade bloggare menar jag dom som är riktigt stora i branschen.
När jag började skriva själv i juni ifjol fanns det några som jag verkligen beundrade.
En person skrev konsekvent om sitt stora intresse, vi kan säga att det handlade om flugfiske. Jag skrev små gulliga kommentarer om hur bra den bloggen var och fick aldrig något svar. Efter några månader vågade jag mig på en kommentar till. Då fick jag ett svar som var så spyyydigt. Vi har ju alla dåliga dagar. Ibland är man så jävla överkänslig men det här var verkligen ett spydigt svar. Alla andra som skrivit i stort sett liknande kommentarer fick vänliga svar. Funderade mycket på varför just den personen hatade mig. Patetiskt va?
Jag får ju så många otroligt vänliga kommentarer så varför jag brydde mig om just den här bloggaren vet jag inte.
Nu mera läser jag aldrig om flugfiske. Just den där bloggaren som skriver om flugfiske vet förmodligen inte ens om att jag finns i bloggosfären.
Men man kanske får vara patetisk ibland. Tio minuter om dagen eller så.
Sen får man rycka upp sig ur ”tycka synd om” träsket. Eller något sånt.