Kantareller eller björnar
I fjol hittade jag ett nytt svampställe. Med mängder av gula kantareller och trattkantareller. Jag har sett fram emot att få plocka kantareller i år också.
Jag börjar dregla vid tanken på smörstekta kantareller. Varma mackor med kantareller. Kantarellstuvning. Mums!
Problemet är att svampstället ligger precis där björnarna bor.
I somras gick jag där med hunden när det var som varmast. Finns en fin stig som ligger i skugga även dom mest soliga dagar. Och det finns en stor sjö som Mumma kan bada i.
Men Mumma betedde sig så konstigt. Hon vägrade att gå. Stannade och ville vända. Hon skällde hela tiden. Undra på det. Hon gillar inte björnvittring. Det är en klok inställning som jag är tacksam för.
För några år sedan hade vi riktig närkontakt med en björn och då tvärstannade hon och reste ragg efter hela ryggen. Hon vägrade att gå en meter till. Vi såg inte björnen men det fanns färska spår. Och björnbajs. Just björnbajset gjorde en person lycklig. Det var en man som åkte runt i skogarna och samlade björnspillning som sedan skickades på DNA-analys.
Finns många olika roliga (?) jobb.