Darkangel

Mumma behöver en värmande halsduk en regnig dag.

Mumma tappar päls nu. Hon hoppas väl att det ska bli sommar igen.

Så det blir nog halsduk i vinter. Hon ser ut att trivas i sin fleecehalsduk.

Idag på promenaden fick Mumma bråttom. Jag var lätt tårtförgiftad och hann inte riktigt med i hennes tempo.
Jag ropade på Mumma och hon stannade. Duktig hund, tänkte jag. Men så satte hon fart igen.
Hon hade hittat ett spår efter en hundkompis. Det blev mängder av lek och bus när dom träffades.

Kul, tyckte jag.

Kul, tyckte Mumma.

Hundkompisens ägare frågade vad min hund hette. Var det Hulda, frågade damen.
Hulda? Det var ju inte ens i närheten.
Men Mumma såg inte ledsen ut fast hon blev kallad för Hulda.

Mumma är visst också någon annanstans än där jag är. Hon är steget före hela tiden.

Jag trivs inte med snö. Men det är ingen idé att protestera. Snöhelvetet är här igen.
Jag surade i några minuter och sedan gick jag ut och lekte med Mumma. Man får vara hur barnslig som helst när man leker med en hund.


Mumma trivs alldeles förnämligt. Hon höjer nosen lite och spanar ut i oändligheten.
Som lapphund med tjock, varm vinterpäls är hon som gjord för det här klimatet.

Mumma har dödat en vante.

Min sötaste lilla Mumma är lite halt igen. Hon lekte med en hundkompis förra veckan. Dom sprang rätt mycket från början och hennes kompis sprang på henne några gånger. Mumma blev lite irriterad. Hon är äldre än kompisen och med ålderns rätt fräser hon ifrån. Men hennes kompis är bara två år och han testar igen. Och igen. Jag fick rädda Mumma från stora men snälla kompisen.

Efter den leken har hon haft ont i ett bakben. Hon är stel i benet. När hon ligger och sen kliver upp haltar hon så förbannat.

Men hon är pigg! Jag försöker att hålla henne lite lugn på promenaderna nu några dagar.

Mumma badar fortfarande i havet. Jag förklarar tålmodigt att hon gärna får dricka vatten men inte bada. Mumma fattar förstås inte ett skit av vad jag säger utan hon kliver glatt ut i vattnet och njuter av att svalka sig. Jag står på land och fryser och oroar mig.


_{Den här bilden är från september.}

Nu sover hon bredvid mig. Precis bakom stolen på det kalla golvet. Jag känner hur kallt det är men hunden trivs.

Behöver jag berätta att hon har en fin hundsäng i arbetsrummet?

Att hon naturligtvis har mattor att ligga på?

Att hon har en annan hundsäng i sovrummet?

Att hon gärna får sova i min säng? Nej, det förstår ni nog.

Men min lapphund föredrar ett sova på ett kallt golv.


_{Så här vill jag att Mumma ska sova! På min varma kofta.}

Mumma är riktigt morgontrött. När jag kom upp till sovrummet med frukostbrickan hade hon hoppat upp i sängen och gosat ner sig på täcket. En låtsasvalp fick följa med. Det märks att skendräktigheten börjar gå över för hon är inte alls lika intresserad av pipdjuren.

- Kan du inte vara skendräktig en månad till, säger jag till Mumma.

Hon är så extra gosig och klappvänlig under den tiden. Jag kan sitta i timmar och klappa och smeka den lena pälsen. Jag sitter ofta i sängen på natten och håller i hennes fina små tassar. Och hon njuter.

Gör jag såna saker i vanliga fall morrar hon. Mumma tål inte att man håller i hennes tassar.
Så jag passar på nu när hon är låtsasmamma.

Min hund tror ju att hon har valpar. Nu har hon kommit på en kul lek som hon tar till när hon vill få uppmärksamhet. Jag har korgar i där jag skyfflar ner Mummas leksaker. Ja, hon har inte lego och barbiedockor. Jag har några gränser. Men en massa tuggben, bollar, pipdjur finns det förstås.
När hon tycker att hon behöver sysselsätta oss lite så går hon upp på övre våningen och hämtar en leksak och kommer sedan stolt ner och visar upp låtsasvalpen och sen bäddar hon ner den i en soffa. Gärna under en filt. Givetvis får hon mängder av beröm. Vilket gör att hon gärna springer några extra gånger.
Hon är påtagligt road av leken. Jag också. Jag undrar vem som har mest kul.
Jag har en känsla av att hon överlistar mig ibland.

Vi har valpar igen. Mumma är verkligen produktiv på det området.
Mamman är en svensk lapphund och pappan är en…? Ja, vadå?
Men hon håller sig till samma pojkvän. För valparna ser likadana ut i varje kull.

Visst är dom söta? Eh, … gula?

Dom fostras hårt för just nu är mamma Mumma ute och leker med grannen. Snart ska hon gå på promenad med mig. Då struntar hon i dom små illgula skrikhalsarna.
När vi kommer hem har hon en mysstund i soffan med valparna och på kvällen är det viktigt att alla får följa med till sovrummet. Men även på natten tröttnar hon på att ligga i sängen med pipdjuren. Undrar om hon litar på att jag sköter om dom? Förmodligen.

Hon bäddar noggrant åt valparna. Överallt. Mumma sparkar undan mattor på golvet. Hon puffar bort kuddar och täcken i sängarna. Hon släpar tigerfällen i svansen och knuffar bort dynan som ligger under tigerfällen. Sen blir hon svettig och andfådd. Sätter sig ner och vilar. Går och dricker vatten. Men ser ganska nöjd ut. Jag ser också nöjd ut för hon har ännu aldrig förstört något under sitt ivriga bäddande. Och om några veckor går skendräktigheten över. Då flyttar valparna.

Jag gillar att gå i regn.
Det är skönt på något konstigt vis.
Bara hundägare som går i hällregn så jag kan låta Mumma springa fritt.

Men Mumma är lite tveksam.
På slutet av promenaden hängde svansen. Det var som om svansen blivit för tung av allt vatten i pälsen.

Hon försökte bada i en bäck och där var det för mycket vatten att hon höll på att försvinna under vattnet. Då blev hon lite sur och klev up.

Men jag har en superabsorberande handduk med mig och torkade av henne det värsta och då piggnade hon till igen. En stund.

Det blev en kortare promenad än vanligt och ärligt talat tyckte jag att det var ganska skönt att få komma hem.

Men vad händer nu då? Hon är inte på väg mot mig.
Jaha, vill hon vända nu? Nej! Stopp nu!

Min prinsessa bryr sig inte så mycket. Men hon var med när vi röstade.

Nu vill hon sova i lugn och ro någon timme till.
Promenad och en god frukost sen är hon nöjd.