Darkangel

Hunden följde med till stan idag. Hon satt i baksätet och höll koll på hur jag körde.

Vi köpte hamburgare på Max. Ett Maxmål till mig och en Maxburgare till Mumma.

Mumma äter bara hamburgaren. Hon äter inte brödet, osten eller salladen. Dressing, senap och ketchup är okej.

Jag bryter hamburgaren i små bitar och då äter hon nådigt.

Om bitarna är för stora spottar hon ut dom.
Om det finns en enda gnutta ost med så spottar hon ut biten.

”Men Mumma. Så där gör man väl inte”, säger jag. Då tittar hon outgrundligt på mig.

Sen fortsätter jag att mata henne.

Bortskämd? Eh…

Jag tycker att min hund ska ligga på en matta eller dyna när hon är ute. Jag är rädd att hon ska få mer klåda av att ligga i fuktigt gräs.
Jag lägger ut mattor, dynor, en skön filt, en sval plastmatta m.m. Jag täcker hela gården med mattor. Ligger hon där? Neeeej!

Hon hittar en ny plats där hon placerar sig. På fuktigt gräs. På sand. På jord. Hon gräver en jättegrop under bron och lägger sig där. Var som helst utom på mattorna.
Jag går ut och säger åt henne att hon ska ligga kvar på mattan. Hon blänger på mig och ligger lidande kvar. När jag vänder ryggen åt henne flyttar hon sig. Till sanden. Kall, fuktig sand är toppen att ligga på.

Vi har så fint väder nu på dagarna att jag inte kan sitta vid datorn.
Underbart, tycker jag.

Bläh, tycker min vinterpälsade och varma hund.

Hon vill inte gå promenader. Vill ligga i skuggan under korkeken.

Den här damen hade ingen huvudvärk idag.
Hon trivs bra ser jag. Här ligger hon på bordet och äter. Jaja!

Ett fall för Supernanny?

Men så var maten extra god för en lapphund med smak för delikatesser.
Något som serveras med tunnbröd, ost, potatis och lök. Inte så svårt att gissa vad vi åt.

Mumma gjorde samma försök att klättra upp på bordet förra gången vi åt samma mat. Då körde jag bort henne. Men nu hade vi kamerorna laddade och förevigade min prinsessas försök att utöka sitt territorium.

Ett bra test på om hudkrämer doftar gott är om Mumma gillar smaken. Hon nobbar stenhårt allt som doftar för starkt.

Den här doften gillar hon inte.



Men blåbärsdoften smakar gott.

Jag tycker om doften så vi är helt överens.
Body Shop slutar tyvärr att sälja Body Butter med blåbärsdoft men jag köpte en burk som kommer att räcka länge. 

När jag stänger balkongdörren reser hon på sig och går in i rummet där fönstret står öppet. Hon ser ut som hon muttrar över att hon inte får sova ifred.

Men så vänder hon och går tillbaka mot mig. Viftar på svansen och tittar på mig med dom vackra mörka ögonen. Kommer fram mot sängen och ställer sig där och väntar. Vad är det Mumma, frågar jag. Hon sträcker fram nosen mot mina händer. Väntar.

Ja, just ja. Hon väntar på att jag ska smörja in händerna med Fenuril. Mumma älskar Fenuril. Jag smörjer händerna och hon slickar i sig handkrämen.

Hon är inte bara uppkäftig. Hon är lite... Hmm... Speciell också.

Min hund har full koll på årstiden. Hon börjar få vinterpäls nu. Pälsen börjar bli riktigt tjock igen och den är vackert solblekt. Den skiftar lite i rödbrunt. Hon ser ut som hon varit hos frisören och fått håret tonat och slingat efter konstens alla regler.

Det är varmt inne för lapphundar med vinterpäls. Hon ligger gärna vid balkongdörren som står öppen nästan hela natten.

Hon är nyborstad och pälsen blänker. Den är mjuk och silkeslen. Mumma sträcker ut sig på sidan och suckar lite i sömnen.

Jag går fram till henne och sätter mig på golvet. Klappar och smeker den vackra pälsen och talar om vad vacker hon är. Hon lyfter lite på huvudet och tittar på mig.

Sen morrar hon.

Vilken uppkäftig hund!

Solen skiner och det är ljuvligt varmt ute idag. Jag sitter vid datorn en stund för att betala en räkning. Mumma leker betongblock igen och vill inte gå någonstans utanför skuggan där hon ligger.
Utom när grannen kom och gick förbi med sin hund. Då fick hon fart. Måste hälsa på sin kompis.
Sen återvänder hon belåtet till sin skuggiga plats där hon ligger och sover. Men alltid med ett öga öppet.

Mumma hjälper förstås till vid bärplockningen.
Hon älskar blåbär och hallon men sura röda vinbär rör hon inte.
Däremot höll hon mig sällskap.

Ska hon sova i vagnen nu?

En dag fick vi ett stort paket. Det var beställt av Mumma.
Jag undrade vad det var för något.

Nu vet jag. En liten vagn åt Mumma.

Promenaderna är bekväma för Mumma nu. Soliga dagar ligger hon under parasollet med en drink inom räckhåll. Jag springer så fort jag kan och drar vagnen. Fortare, skriker Mumma.

Rackarns hund.

Sen blir jag lite generad för jag har ju läst tidningarna där läkare varnar människor för att bada om dom har sår på kroppen. Det växer både det ena och det andra i våra sjöar och hav i värmen. Kolera och eländes elände.
Min hund badar överallt där det är blött. Vi har styrt promenaderna efter tillgång på vatten i bäckar, sjöar. Bara det har funnits en pöl med sörjigt lervatten så har Mumma varit glad.

Nu är hon inte glad. Snarare mycket irriterad när jag kopplar henne vid dom vanliga badställena. Så fort vi närmar oss vatten så får hon upp farten och så hindrar jag henne från att bada.
Hundar har uttrycksfulla ögon. Och nu ser hon verkligen lidande ut.

Jag släpar med mig vatten på promenaderna. Hade ett vätskebälte som passar bra för törstig hund. Dom blöta handdukarna som jag tog med i en ryggsäck från början får numera ligga kvar i bilen. Mumma vill inte svalkas av några blöta handdukar på promenaderna.

Så nu försöker jag hitta promenadvägar där det inte finns några sjöar, bäckar. Inget frestande havsvikar. Det är inte helt lätt. Jag är omgiven av vatten.

Hunden fick ta en tur till veterinären. Hon kliade sig lite på magen. Inte så farligt men det gick inte över heller.

Hos veterinären fick Mumma visa upp sin mage.
Ibland lär man hundar saker som bara är kul men sen visar sig vara bra saker. Mumma brukar visa magen på kommando. Hon gör några cirkuskonster. Jag säger ”Mumma viiisa magen”, och så gör Mumma det.

Alltså kunde veterinären välta omkull hunden och studera magen medan jag stod bredvid och var en stolt matte. Hon ville ta ett prov och titta undersöka i mikroskop. En lab. ass kom in och skrapade Mummas mage med en skalpell. Det här tycker många hundar är obehagligt, berättade hon. Toppen, tyckte Mumma. Hon gillade att bli ”kliad” med skalpell.

Det fanns bakterier i provet och veterinären skrev ut antibiotika som hunden ska äta i 20 dagar. Var tredje dag badas hon i desinficerande schampo och övriga dagar sprejas hennes lilla goa mage med ett antibakteriellt medel. Hon behandlades mot rävskabb för säkerhets skull.

Sen säger veterinären lite i förbifarten att hunden har badförbud. Bad-vad-fan-då-förbud tänker jag. Hur ska en tjockpälsad lapphund klara av tropisk värme utan att få bada?

Har schamponerat Mumma idag. Min söta hund hade tagit sig ett gyttjebad alldeles på egen hand.
Fy f*n vad hon luktade gyttja. Men nu är hon som fluffig sockervadd. Om det finns svart sockervadd.
Men fin är hon i alla fall.

När vi gick på promenad senare på dagen träffade hon sin hundkompis. Eller ska jag kanske kalla honom för Mummas fästman. En liten terrier som är mycket mindre än Mumma. Söt och snäll hund.
Men nu löper Mumma och då är han inte så intresserad av att leka på det vanliga sättet.
Annars brukar dom springa runt och busa så där som hundar gör i största allmänhet.

Terriern är kastrerad men han har då definitivt inte glömt bort vad han ska göra när han träffar en löptik. Han kämpar allt vad han kan. Men han har för korta ben. Når inte riktigt upp om ni förstår vad jag menar.
Tillslut blir Mumma irriterad och sätter sig ner. Trycker ner rumpan mot marken och ser allmänt irriterad ut. Så vi går därifrån och jag är nästan framme vid bilen när jag märker att Mumma inte är med mig. Jag lockar på henne men ingen hund syns. Jag får tillslut vända och leta efter hunden. Jodå, hon hade sprungit tillbaka till den lilla terriern. Ville inte alls gå till bilen.

Hemma ligger Mumma mest och trånar. Suckar lite. Tittar längtansfullt ut i rymden. Är väldigt pratsam. Och ganska trött.