Darkangel

Jag försökte svara på era fina kommentarer. Men drabbades av skrivkramp.

Jag behöver ladda mina egna batterier. Stormen och regnet har visst stulit min energi ikväll.

En kopp rött te och en stor fet Alvedontablett ska jag ta. Nu!

Tänkte vissa några bilder över kvällens aktiviteter. Men kameran behagar inte samarbeta. Antingen blir bilderna suddiga eller ekivoka. Det sista kanske inte är kamerans fel.

Jag laddar. Allt som kan laddas. MP3-spelare, telefon, kamera, ficklampor…

Det blåser så satans mycket att jag är rädd för den stora kollapsen av elnätet.

Det regnar på mina trasiga fönster. Inte bra.

Den trevlige mannen som ska få äran att sälja fönster åt oss kom på besök med tumstock och prislistor.

-         Sextusentvåhundra kostar det här fönstret. Femtusentrehundra kostar det andra fönstret.
Sen tillkommer ju snickarens arbete, sa han. Måtten på fönstren stämmer inte med katalogen så vi måste ju fylla igen lite.

-         Fylla igen lite? Undrade jag. Och svor över att man inte lärde ut såna kunskaper på träslöjden i skolan. Byta fönster borde jag ha lärt mig. Istället för att tillverka smörknivar. Bah!

Sen berättar han att det är sex veckors leveranstid på de fönster vi ska köpa.

Men jag ser det positiva i hela saken. Jag slipper åtminstone putsa fönstren.

Dags för min mumsiga frukost igen.
Idag dricker jag te ur den gröna kattmuggen. Blåbär och vanilj är smaken för dagen.

Här finns en annan färg på söta kattmuggarna från ICA.
Kan välja olika färg beroende på humöret kanske…?

Varit på bilprovningen idag. Inte med min bil. Utan med ett annat gammalt as.

Mumma följer med och ligger helt coolt på golvet, vid fikaavdelningen, fast ljudnivån ibland är bedövande. Hon sover. Jag tycker att hon är duktig.
Men så räknar jag efter. Vi är på bilprovningen fyra gånger per år. Mumma är sju år nu.
Ja, ni kan räkna själva…

Hon känner sig nog hemma där.

Jadå, det blir ett besök till där. Inom en månad. Håhåjaja!

Nu är Mumma ute med grannen på en kort morgonpromenad. Snälla grannen.

Jag har inte dragit upp persiennerna och rullgardinerna ännu. För det är så mysigt med alla tända ljus och sängen känns så lockande att krypa ner i. Bara för en stunds vila. :)

Jag tror jag lägger mig och läser tidningen. Åtminstone.
Skulle jag somna så har jag väl förtjänat det. Tycker jag.

Mitt tangentbord är fan i mig utbränt. Det hoppar över bokstäver och vill inte skriva VERSALER. Eller också är min hjärna för snabb. Och det låter inte särskilt sannolikt.

Men nu ska tangentbordet få vila en stund.

För nu gör jag ett nytt försök igen.
Dags för Prison Break.

Nu fick jag en riktig vallning. Blev genomsvettig. Puh!

Okej, ingen fara.

Jag hade bara lagt en fleecefilt över ryggstödet på stolen. Den värmde visst alldeles för mycket.

Jag höll mig vaken i 40 minuter. Sen somnade jag. Zzzzzz.

Vaknade av en envis liten tanke om att jag glömt att göra något.

Vad var det jag hade glömt nu?

Mata fiskarna? Nej, jag har inga fiskar.

Kvällsrasta hunden? Näpp, det gjorde grannen.

Just ja. En stor blå Ikea-kasse med tvätt stod på golvet. Bredvid torkstället. Nu hänger tvätten där den ska. Istället för att ligga hopknölad i kassen.

Jag tycker att det är skönt att somna till lugn musik.
Jag gör mina avspänningsövningar och njuter ofta av Sophie Zelmani i MP3-spelaren.

Finns nog många orsaker till att jag trivs på hotell. Det är inte bara för den goda frukostens skull. Men jag uppskattar mer och mer att slippa belamras av prylar. Jag gillar att ha saker som jag kan ta med mig när jag går.
Mina vänners renoveringsprojekt har varit så intensiva att jag knappt vågat ringa under en period. Jag orkar inte höra alla detaljer om väggar som rivs och köksskåp som ska monteras upp och detaljer om vilken tvättmaskin som är bäst och snickare som aldrig dyker upp och målning av lister och…

I två års tid har jag följt ett renoveringsprojekt som varit mycket intensivt. Känns som jag varit med själv och utfört det mesta av arbetet trots att jag hållit mig på behörigt avstånd.

Nu har dom kommit i mål och jag jublade i tysthet.

Så jag har lyssnat lätt oengagerat den senaste tiden. Men hört kommentarer om att det gnisslade betydligt i mina vänners förhållande.

-Jag flyttar snart till en lägenhet, säger en. Sure, tänker jag. Nu när drömhuset är klart.

-Jag ger upp, säger den andre. Mmm, tråkigt svarar jag.

Men idag fick jag klara besked. Nu ska dom flytta. Till varsin lägenhet. Drömhuset ska säljas.

Och nu skäms jag. För att jag inte lyssnat. Fan, jag är en dålig vän ibland.

Mitt städningsprojekt pågår fortfarande. Ännu en garderob röjd. Soptunnan blev full av skräp. Men det händer något mystiskt när jag är borta. Så fort jag kommer tillbaka hem igen upptäcker jag att en annan garderob är proppfull av prylar.
Vem är det som smyger in och saboterar min städning? Jaja, det är förstås jag som inte står ut med att se prylarna som ska flyttas till förråd och vräker in allt där det finns plats. I väntan på att jag ska gå ut till förrådet som tydligen ligger tre mil bort.
Märkligt vad svårt det blir ibland. Det känns som jag bara jag flyttar runt sakerna. Det här verkar bli ett evighetsprojekt. Och jag har ruskigt dåligt tålamod när det gäller städning.
Men det är något sjukt med all ”bli lycklig genom att skapa ordning genom att rensa hemma” som vi håller på med. Vem orkar hålla på med att hålla ordning på varenda pryl? Det tar ju en evinnerlig tid. Bra med ordningssinne men det går till överdrift ibland.
Jag tor jag övergår till att läsa böcker i stället.

Efter att ha skrivit tre (!) inlägg om mitt hår känns det som om det är dags att sova. Så intressant är knappast mitt hår.

Jag har upptäckt ett bra sätt att somna snabbt.

Jag lägger mig och försöker tänka ut vad jag ska skriva om på bloggen. Ett intelligent inlägg. Något om politik, samhällsfrågor… ja, vad fan som helst som inte handlar om mitt hår.

Jag brukar somna direkt!

Nu är det  -1° C ute. Ah…

Inte konstigt att jag fryser lite. Så här kallt har det inte varit sedan… Ja, sedan i vintras.

Är det dags att köpa stövlar nu? Undrar vad man får för 18 kronor? Vilket är ungefär vad jag har kvar på kontot.

Vad jag somnade gott efter min garderobmakeover. Sov ända till halv-ett.

Jag kan visst sova gott alla tider utom på natten.

Har bara vanligt-ont idag. Det är lite annorlunda att jag blir så glad över att ha ont på samma sätt som jag brukar ha. Att vara smärtfri borde kännas bättre.

Idag skulle jag ju dessutom äntligen få klippa mig. Som jag har längtat. Nu fick jag avboka tiden. Fanns inte en chans att klara att köra bil till stan. Jag vill helst inte ställa in tider som jag bokat. Det är bättre att kämpa. Känns alltid bättre när jag klarat det jag planerat och det är värt mycket. Men köra bil när jag inte kan stå på benen det gör jag aldrig.

Dom senaste gångerna jag varit hos frisören har jag varit riktigt dålig. Tur att jag känner henne bra. Annars skulle hon nog undra varför kunden somnar i stolen.

Jag är faktiskt riktigt sur över att jag missade slutet på Prison Break.
Vill bara säga det igen.
Jag är skitsur. Är så sur så att jag inte orkar skriva något mer i natt.
Jag ska lägga mig i sängen och sura. Hela natten. Inte för att det hjälper. Men ändå.
Jag tror faktiskt att jag ska hålla andan tills avsnittet sänds i repris. Så sur är jag.

Det blev ingen sömn på morgonen. Men jag är pigg och helt smärtfri.
Tänk vad mental träning kan göra. Eller var det värktabletterna i kombination med vila?

Har ätit min mumsiga frukost, laddat tvättmaskinen och känner mig som en duktig hemmafru.

Nu är det dags att sova för jag börjar lägga in samma bilder som jag redan har på bloggen. Så mycket gillar jag inte återvinning.

Dags att somna till Mord i sinnet igen? Lyckades ju förra natten så jag försöker igen.

Måndag kommer att bli en alldeles underbar dag. En solig, varm höstdag.

Jag kommer att sova gott till klockan tio och vakna pigg och smärtfri.

Jag kommer att vara en riktig solstråle hela dagen. Ska sprida glädje över alla som finns i min omgivning (jag har varit elak idag).

Okej, jag försöker bara vara lite positiv. Om någon undrar. Ska bli en ny vana i mitt liv.

Jag har inte klippt håret med kökssaxen men jag tonade eländet förra natten. Hittade inte rätt färg utan tog den flaska som jag hittade.
I dagsljuset såg jag hur rött det blev. Ser inte snyggt ut. Jag ser nog ut som den där killen jag såg på parkeringen. Fy f*n.

Och det var ingen som kommenterade färgen idag. Har en känsla av att det beror på att omgivningen också tyckte att det såg bedrövligt ut. Min omgivning förstår inte att man alltid måste berömma tjejers frisyrer och hårfärger. Även om det ser bedrövligt ut.