Darkangel

Jag klamrar mig fast vid tangentbordet för att hålla mig vaken tills Mumma ska gå ut på sin kvällspromenad. Lägger jag mig ner så kommer jag att somna. Då får hundstackaren knipa ända till i morgon. Jag tror inte att hon vill det.
Vi ska väl ut och halka runt på dom isiga vägarna för sista gången idag. Klockan sju blir lagom. Eller halvåtta? Gäääsp!

Jäkla snö som måste ramla ner just nu. Jag som hade sandat så fint idag.
Först hade traktormannen vräkt ut mängder av grus på vägen upp till huset. Sen hade jag fixat resten.
Det var perfekt sandat. Ingen risk att någon halkade och slog ihjäl sig. Sen kommer den jävla snön. Så nu ser man inte var det är halt. Mumma halkade så att hon ramlade omkull när vi var ute på promenad. Jag är så rädd att hon ska få mer ont i sitt ben.
Finns det broddar till hundar?
Var är mina broddar?

Nej, nu ska jag måla naglarna. Och lyssna på ett nytt kapitel av min bok, Den döende dandyn. Jag hör varje kapitel minst fem gånger eftersom jag somnar så gott till Katarina Ewerlöfs röst. Det trista är att jag vaknar så fort det blir tyst.

Och Mumma har ockuperat sängen. Jaha, jag sover väl på golvet då. Det är märkligt vad en liten hund kan ta stor plats ibland.

Kommentarer är kul! Jag blir så glad när jag får en kommentar från någon jag trodde tröttnat på min blogg för länge sedan.
Sen är det hopplöst att svara på era fina kommentarer när jag försöker. Blogsoft är inte på humör just nu.

Har ni svårt att skriva kommentarer hos mig? Gunnel har problem med att kommentera och ni får gärna berätta om ni också har problem med samma sak. Hon får felmeddelande när hon försöker.
Jag inser att det är svårt att skriva kommentarer om man har problem med att skriva kommentarer. Jadå, jag förstår.
Men nån gång lyckas det väl. Eller skriv ett argt inlägg i er egen blogg. "Den där Darkangel, hon kan man inte kommentera hos."

Så kan jag kolla med Bloggsoft om det är något speciellt med min blogg eller om Bloggsoft har problem

Åh, så blek bloggen blev med snöflingor som bakgrund. Jag måste leta efter en lite mer kitchig bakgrund. Och ändra färger på allt annat…

Det får jag fortsätta med i morgon.

För det här är ju min favorittid på dygnet. Jag vill inte förstöra den stunden genom att skriva koder i layoutmallen. Då får jag alltid huvudvärk.
Koder kan jag pyssla med mitt på tråkiga novembertisdagen.

Jag tror att Micke Persbrandt har läst in någon bok på CD. Har för mig att någon bloggare tipsade mig om det för en evighet sedan. Vem tusan var det?
Var visst många som gillade intervjun med honom igår på tv. Har hittills hittat två som drömmer om filmkyssen han fick till i slutet av programmet. Mmmm, kyssas kan han nog.

Jag har skrivit mängder om hur mycket jag gillade honom. Som skådis förstås. :)

Men jag måste ha blivit avprogrammerad för jag kände ingen speciell upphetsning av att se intervjun.
Kan bero på att jag var aningen avkyld också.
En del telefonsamtal har den effekten på mig. Telefonsamtal där personen som ringer är i ungefär samma form som när Micke P. har en av sina värsta dagar på krogen.

Fast nog längtar jag efter nya Beck-filmerna.

Frukostbrickan har jag visat förut. Men jag hittade så söta muggar på ICA i stora Hålan.
Något för kattälskare. Jag kunde inte motstå dom söta muggarna utan köpte fyra stycken.
Dom finns i fyra olika färger med samma kattmotiv. Tror att dom
kostade 10.90 kr/st.

Jag frågade förstås Mumma om det var okej att jag drack te ur muggar med kattmotiv. Hon gav nådigt sitt medgivande.

Jag tycker att nötter och frukt är grymt överskattat. Nötterna fastnar i tänderna och frukten är sur.
Jag måste få bort den otäcka smaken med något… Glass kanske?

Jag ska ta en klick glass. Eller rättare sagt en stor tallrik med glass. Jag ska inte sitta här och ljuga om små klickar med glass.

Förresten så har jag gått ner i vikt med min bakelsediet. Hur mycket skulle jag då gå ner i vikt om jag slutar att äta goda bakelser?! Herregud, jag riskerar att försvinna.

Crema di mascarpone ska jag äta. Och så ska jag tänka på sommaren när vi åkte till glasskiosken och åt mängder av crema di mascarpone. Åh, så ljuvligt det var.

Nötter! Nötter kan fåglarna få äta i morgon.

Det här får duga som kvällsgodis. Cashewnötter, paranötter och frukt.

Egentligen vill jag ha en ljuvlig chokladmoussebakelse. Jag har hittat världens godaste bakelse på ett konditori i stan. Men jag kan ju inte äta bakelser varje kväll. Försöker med en avvänjningskur.

Här laddas det för en tuff tv-kväll. Började med mat.

Älgkött med kantarellsås, tomater och svartvinbärsgelé. Stort glas med PepsiMax. Måste få i mig en rejäl dos koffein så jag kan hålla mig vaken. Mycket mumsigt.

Nu räcker det inte att bara klippa mitt hår.
Det är tjurigt att forma och lägger sig gärna platt så jag ser ut som en slickad katt.
Fick ett nytt tips av min frisör på en mousse från Sebastian.
Min frisör har lika tjurigt hår så vi kan använda samma typ av produkter.
Jag grävde djupt i plånboken och hostade upp 220 kronor för undermedlet.
Aj, vad det sved!
Och jag undrar över var mina pengar tar vägen. Hahahaha!

Jag hade en helt fabulous dag idag. Äntligen är dom dåliga hårdagarna över.
Håret är så fint klippt att jag egentligen borde lägga ut en bild på bloggen. Åtminstone på nacken. Oh, så kort hår jag har där igen.
Visst är det lite barnsligt att bli så förtjust över en ny frisyr. Men när frisören berömmer min fina nacke (!) så blir jag lite barnsligt glad. Och det kan väl få vara okej att bli lite barnsligt glad över en komplimang.

Den hysteriskt röda hårfärgen har tack och lov dämpat sig nu. Färgen är som den brukar vara. Lite lätt röd ton.

Någon har fått för sig att jag är blond. Nej, nej, nej. Jag har vanligt typiskt svenskt råttfärgat hår. Förut slingade jag håret så jag var mycket blond. Men sen bytte jag stil och nu är det mörka färger som gäller.
Själv glömde jag ganska snabbt den blonda perioden. Men minns mycket väl min läkares förbryllade min när hon träffade mig som patient för första gången. Hon kände inte riktigt igen mig. Hon minns mig som blondin.
Det är kul att läsa om vilken bild mina bloggvänner har av mig. Någon gång får jag väl bli så modig att jag lägger ut ett färskt foto av mig själv på bloggen.
Tillsvidare får ni nöja er med bilden av mig som barn med hästsvans och stor rosett. Det är ju jag som finns på den lilla svartvita bilden däruppe till vänster i bloggen. Och jag var nog mycket sötare som barn. :)

Inga ridstövlar blir det heller. Dom är grymt snygga men jag vill inte ha extremtighta byxor som stoppas ner i stövlarna. Och jag tror att jag skulle sakna hästen. :)
När jag köper mina snygga stövlar blir det nog stövletter i stället. Passar min stil bättre.

Dags att stryka kläder nu så jag ser anständig ut på lunchen. Jag hatar att stryka kläder. Det göt ont i hela kroppen bara jag tänker på eländet.

Sen upp på vinden och leta skärp. Jag ska slå grannen med häpnad. Han ser ju bara mig i sunkiga kläder på hundpromenader och i myskläder hemma.

Det är modernt med leggings och jag var med förra gången det var modernt.
Fast då kallade det tights och man hade en lång tjock, stickad tröja över tightsen i stället för klänning.

Jag var smal som en pinne så jag såg väl hyfsad ut.
Min manlige chef som alltid klädde sig snyggt muttrade om att vissa såg så sunkiga ut i tights och tröja. Jag var tvungen att hålla med honom.

Men leggings och klänning blir säkert fint, fast inte på mig. Jag har gjort mitt på det området. Tänker inte svälta för att bli smal, och passa i modekläderna. Kläderna får anpassa sig efter mig nu!

Vaken igen!

Snart ska grannen få äran att bjuda mig på lunch. Mums!

Jag sover nog över frukosten idag.

Efter lunchen blir det besök hos frisören. Lovely!

Sen ska jag titta på kläder och stövlar igen. Allt jag vill ha men inte kan köpa nu. Man är väl aldrig så sugen på att shoppa som när vartenda öre måste sparas.

Men en duschkräm ska jag väl ha råd med. Och en läppglans.

Värmeljus från Ikea är ett måste.

Provade stövlar i en affär igår. Dom kostade inte 18 kronor. Men var väldigt fina.
Kommer att köpas när jag får råd. Om sisådär ett par år.
Måste se till att jag överger baglady-stilen nu.

Har tillbringat en angenäm timme i sällskap med gänget på ER.
Jag funderar ibland på varför jag är så fascinerad av sjukhusserier på tv.
Jag älskar dramatiken på akutavdelningen i tv-serien.

Jag jobbade visserligen i sjukvården en gång i tiden men trivdes inte så mycket på sjukhuset.
På min arbetsplats var det inte särskilt mycket dramatik. Där jag arbetade satt vi mest vid analysapparater och datorer. Allt var mycket tekniskt och patientkontakten bestod mest av att vi sprang runt på sjukhuset och tog prover på patienter som var inlagda.

På vårdcentraler trivdes jag mycket bra men särskilt dramatiskt var det knappast. Jag räddade knappast liv. Det var vanliga vardagsåkommor som förkylningar, urinvägsinfektioner, febriga skrikande barn som jag skulle ta prover på.
Men så ser ju livet ut och jag gjorde säkert någon nytta.

Apropå hormoner så stod jag och tittade på mina bröst i natt. Ja, det var inte för att jag stod och beundrade mig i spegeln hela natten. Men när jag provade kläder såg jag så väl hur stora bröst jag fått. Sjukt stora och hormonstinna.

Jag vet att det är ett ideal för många men jag vantrivs.

Spelar ingen roll om jag går ner i vikt. Boobsen är fortfarande lika stora.
Jag är ingen stor entusiast för skönhetsoperationer men i natt tänkte jag på hur det skulle kännas att få operera bort lite. Få tillbaka min vanliga A-kupa igen. Kroppen skulle se mer proportionerlig ut.
Sen tänkte jag på hur ont det gör att operera sig så jag lämnade bröstminskningsprojektet och gick och lade mig.

Idag fick jag en kallelse till mammografi. Den kallelsen fick mig att komma ner på jorden igen. Jag ska inte operera mina förhoppningsvis friska bröst.

Jag ska köpa en snygg BH som lyfter och puffar upp lite.
Kommer att bli så snygg. Ja, eller...?
Nu, inför promenaden, ska jag ta på mig en sportbehå som klämmer fast brösten. Dom lever ett eget liv annars.
Hormoner, hormoner…

Nu ska Mumma och jag snart gå promenad. Idag ska jag passa mig mycket noga för maratonpromenader. Ska bara gå en lugn skön höstpromenad.

Mumma ligger och myser med låtsasvalparna just nu. Hon har nu fått en vit valp och en grön valp och … Dom blir bara fler och fler. Hon har mjölk så att det skulle räcka till en hel valpkull.
Hormoner, hormoner…